Det finns ingen video som får mina tårar att rinna lika mycket som denna:
Ni klagar ju alltid på mig och säger att jag inte är personlig. Att jag aldrig erkänner när jag är ledsen eller något går fel. Men vet ni att det är inte ofta det gör det. Ibland händer det att jag inte får till något och då skriker jag något fult ord rakt ut och sen tar jag ett djupt andetag och försöker igen. Sen när det är något mer allvarligt så är jag duktig på att inte tillåta mig att må dåligt. När jag känner att det börjar gå åt helvete så gör jag något åt det. Innan det är för sent.
Just nu har jag dock fastnat i kvicksand… Jag upptäckte det imorse. Att jag helt plötsligt har sand ända upp till midjan… Så just nu kära läsare är jag ganska ledsen. Jag kommer ju ta mig upp här ifrån. Herregud. Jag är inte den som är den. Men just nu är inte Livet sådär fantastiskt som jag brukar tycka att det är.
