Svar på era frågor del 1.

Har frågat tidigare men tror inte jag fått svar
Vart gör du dina naglar ? E det Shellack?
Javisst, gör schellack på ett ställe som heter Kims Naglar på Linnegatan.

Ta hand om dig sjalv. Nar man har varit med on nagot sa livsforandrande och hemskt ( min pappa hade cancer) sa kan det handa att kroppen gar in in stress / chock, men symptomen kommer 2-4 manader efterat. Jag gick ner i vikt och tappade massor med har. Hade fatt jarnbrist och vitamin brist pga stress. Sa se till att kolla dina blodvarden ( jarn, vitamin D & B etc ) och kop kost tillskott pa vanligt apotek, dom brukar oftast vara battre ( apoteket har strangare kontroller) och billigare and fancy tillskott.
kram till dig och din mamma
Tack! Tar verkligen hand om mig själv. Eller försöker verkligen lyssna på kroppen men sömnen är väldigt sådär just nu… Och så har det varit så länge jag kan minnas när jag är stressad eller mår dåligt över något i livet. <3

Kul med frågestund! jag undrar över din ekonomi. Du verkar kunna köpa allt du vill jämt. Dyra väskor, resor, mat, utekvällar mm. Är du ekonomiskt oberoende? Hur mycket tjänar du i månaden?
OJ ekonomiskt oberoende? Nej extremt långt ifrån det. Men jag är ju konsult så jag tjänar väldigt olika beroende på hur många uppdrag jag får in helt enkelt. Vissa månader fakturerar jag 50k och andra månader fakturera jag 200k. Men sen kan det komma en månad då jag inte har något ”extra” och de jag får in täcker tex bara mina räkningar. Så jag måste hela tiden spara undan lite ifall det kommer en månad eller två utan uppdrag. Som jag tex vet det kommer göra under Juli kanske halva Augusti.

Du är grym!

Kan du inte lista dina bästa resmål?
Jag ÄLSKAR Portofino. Gillar Marbella. Gillar Thailand. Besatt av Muay Thai stället vi var på i vintras. Kommer helt klart åka tillbaka dit nu i vinter. Vill verkligen till Portofino i sommar också… Det är ett så lyxigt lugn där. Allt stänger typ 01? Så trevligt. Italien är en favorit överhuvudtaget.

Hur har dina vänner tagit det svåra beskedet? Vet tex att det ibland kan vara svårt för andra närstående också då de inte vet hur de ska ”finnas” för en som behöver stöd efter något då tråkigt.
Ja… Ganska olika. Men de flesta säger bara ”Säg till om jag kan göra något” och det är ju inte så mycket folk kan göra. Men Linnea som bor här i Hökis har hjälpt mig med handling mycket. <3

Hur ser dina sommarplaner ut?
Jag funderar på att åka till Portofino, kan du berätta om det och ge lite tips? Hur tog ni er dit?
Jag har inte gjort några sommarplaner alls pga jag inte vill åka ifrån mamma om hon inte är helt fri från cellgifterna och allt det onda hon fortfarande har i kroppen. Så det enda jag bokat in är en biljett till Nice den 28 Juni för den 1 Juli gifter sig två kompisar till mig i en by i närheten. Sen om mamma är ”bra” och klarar sig själv så fortsätter jag min semester och förhoppningsvis har jag några vänner där närheten nånstans. Men jag har ingen biljett hem. Men om mamma inte är sig själv än så åker jag nog hem där den 2:a eller senast 3:e. Till Portofino tar man taxi från Genova. Ca en timma och kostade ca 1000kr.

Skickar massa styrkekramar och hoppas verkligen att det går bra för din mamma! <3 Själv har jag förlorat en förälder i cancer och hoppas att ingen annan ska få uppleva samma sak (även om det tyvärr är väldigt många som gör det). Hemma hos oss pratade vi inte riktigt om cancern och hur min förälder kände inför cancern (vi pratade såklart om hur hen mådde men inte om själva sjukdomen och oron den för med sig). Det var helt enkelt så fruktansvärt och overkligt att ingen ville ta det i sin mun. Kan ångra lite idag att jag inte pratade mer med min förälder om hur hen kände, oron inför vad som kan komma skall etc. Är detta något som du och din mamma gör? Det kan ju också hänga ihop med att man vill tänka positivt…
Nä vi tänker/pratar inte om ifall hon skulle dö. Hennes cancer upptäcktes väldigt väldigt tidigt och ifall hon skulle få besked av läkaren att den är kvar när de gör det testet om några månader så är det något vi kommer prata om då. Just nu koncentrerar vi oss på att hon ska bli bra efter alla gifter hon fått i sig.

Hej Dasha, jag vill bara säga att jag verkligen lider med dig. Jag går själv genom ett helvete och har en svårt sjuk mamma. Jag vill bara lägga mig ner och dö. Jag gråter, gråter och är stundtals bara helt stum och apatisk. Går varken att äta eller tänka. Jag undrar hur du klarar av att jobba? Jag blir så himla galen! Får dåligt samvete bara jag jobbar och inte tänker på min lilla mamma. Hur tog du dig igenom jobbet? Nu ligger min mamma på intensiven och är väldigt allvarligt sjuk, så att inte kunna prata med henne och höra hennes röst tär på mig! Jag får panikattacker på kvällarna och klarar nästan inte av att se henne, men när jag inte besöker henne så mår jag bara dåligt. Precis som dig, så har jag också gått ner i vikt och jag spyr varje gång jag ska försöka äta. Det går bara inte. Egentligen har jag kanske ingen direkt fråga utan vill bara säga att jag vet hur det känns??? Nu vet jag inte om du är troende, men jag är kristen dock med en väldigt dålig relation till Gud. Men sen mamma blev sjuk så har jag börjat be och att läsa hoppfulla verser som psalm 91 och psalm 23, och att be Jesus om hjälp, stärker mig faktiskt. För om inte Gud ger mig ett mirakel och hjälper mig, vem kan då göra det?? Jag måste tro på Guds hjälp annars går jag under. Vänliga hälsningar, Sanna
Hej kära Sanna. Jag är jätteledsen för din skull. Jag önskar ingen ska behöva se sina föräldrar såhär sjuka och svaga… Hjälplösa. Men jag är inte troende. Jag vet inte hur jag klarar ”det”, har väl inte riktigt klarat det än… Men man bara måste ta sig igenom det. Hålla hoppet uppe och tro på medicinen och att det kommer bli bra. Och angående jobb så jobbar jag lite… Inte alls mycket nu. Jag gjorde det felet i början och tog på mig allt och då var jag precis som du beskriver ett nervvrak. Gick ofta in på toaletten (både hemma eller på ”jobb”) och bet mig i högra knogen så hårt jag kunde så jag skulle koncentrera mig på den smärtan istället för den inombords. Men vissa gånger har jag bara brustit ut i gråt och inte alls kunnat hålla det inne. Har hänt på ett par möten under denna tid… Jag började skaka och kunde inte hålla det inne en gång. Var tvungen att berätta och alla är så förstående såklart men jag försökte så gott jag kunde att borsta av mig det så fort det gick för att fortsätta det jobb-mässiga. Ibland har jag även tyckt jobbet gjort att jag för en sekund KAN tänka på annat. Som en pause på något sätt. Sen har jag försökt träffa vänner minst en gång i veckan. För att ta mig ut och skaffa energi av dem för att orka med allt det tunga i livet… Vänner ger ju en så otroligt mycket energi.

Hej Dasha! Detta är nog första gången jag kommenterar en blogg men vill verkligen säga hur duktig och fin du är <3 Kan inte förställa mig vad du går igenom, tusen styrkekramar till dig.
Jag har faktiskt en fråga till dig också. Du är en sån jäkla power kvinna och kör ditt eget race vilket jag inspireras sjukt mycket av. Som den ADHD-människa jag är så har jag ständigt hundra miljoner tankar om vad jag själv vill göra och kan ligga vaken flera gånger i veckan med företags-ideér och liknande. Så nu min praktiska fråga; när du har startat eget, hur kommer du liksom till skott!? Vad är första steget? (självklart har jag skrivit ner tusen businessplans och liknande, men menar mer hur du går från bara en idé på papper till verklighet?
Du är bäst! Kram!
TACK för dina fina ord! Jo men du måste starta ett bolag. Det kostar 50.000kr att starta ett AB. Men de pengarna får du använda inom bolaget. Finns en bra guide här: http://www.bolagsverket.se/ll/lattlast/starta-1.3170 in och kika. Och framför allt, starta ett om du känner att du har en bra ide. Vet du hur många genialiska idéer som ligger begravda på kyrkogården för att människor inte vågade?

Hej Dasha, ingen direkt fråga men kör på ändå.

Blev otroligt berörd av inlägget om din mamma. Rev upp gamla sår för mig från är min mamma var sjuk i bröstcancer 2009. Jag var bara 12 år vid tiden, vilket redan var en jobbig ålder med all förvirring och osäkerhet som kommer med tonåren. Kommer ihåg hur extremt tufft det var att se min lilla mamma så otroligt skör och svag. Min mamma, som alltid varit min starka klippa och trygga punkt. Det vände verkligen upp och ner på tillvaron och jag kommer ihåg hur rädd jag var, för allt jag någonsin hört om cancer var hur vänners och bekantas anhöriga gått bort i den hemska sjukdomen.

Min familj hade tu, då mamma klarade sig ur sjukdomen, efter ett bortopererat bröst och månader av cellgifter. Det var ett helvete, och kan inte ens försöka föreställa mig hur det var för min stackars mamma. Idag när jag ser tillbaka på det året, som utan tvekan är det värsta i mitt liv, inser jag att den erfarenheten fått mig att uppskatta min mamma ännu mer – vilket jag innan aldrig trott var omöjligt. Hur svårt det än är att vara med om att ens egen kött och blod går igenom något så hemskt och fruktansvärt, så har det fått mig att inse hur otroligt jävla stark en mamma kan vara. Det som fick oss att klara oss igenom tiden var att prata om det otäcka, prata om våra rädslor och hela tiden prata om de olika stegen som ledde till att mamma skulle bli bättre.

Hoppas innerligt att din mamma blir bättre snart, och att ni tillsammans tar er igenom denna hemska sjukdom. Våra mammor är så himla starka, och våra främsta förebilder i livet. Aldrig kan man underskatta styrkan hos en mamma – glöm inte det! <3

 Nä jag vet… Vi pratar mycket om vad hon går igenom. Jag har varit med på varenda en behandling och vartenda läkarbesök så jag är lika insatt som hon i hennes sjukdom. Vi pratar dagligen om hur hon mår och vad som känns bättre och vad som inte alls verkar vara på bättringsvägen. Jag lagar ju all mat till henne och hon går på en super specialkost då de mer eller mindre bränt sönder hela hennes mage och alla tarmar som nu försöker läka… <33

Chips elr godis?
CHIPS om jag är bakis men godis och choklad om jag har pms eller är ledsen. Hehe.
Myskväll eller utekväll?
Helst av allt middag hemma med mycket vin och mycket mat och många vänner. Men mycket heller myskväll än en blöt utekväll på nattklubb. Men jag gillar ju att äta på restaurang. Men jag älskar att laga mat och ha gäster hemma hos mig på middag. Så något mittemellan? Får jag svara så? 🙂
Restaurang elr hemlagat?
Hehe aha såg detta nu. Men svaret framkommer väl där uppe.
Fisk elr kött?
Fisk!
Känner du en stress av att hinna få barn?
Absolut inte stress. Men jag har ju varit sugen på barn ett tag. Men samtidigt är jag inte sugen på att ”bara ha ett barn” – själv. Jag vill ju ha barn med en man som jag vill bilda en familj med. Annars hade jag ju bara blivit gravid med mitt ex eller ex:et innan det, om jag känt mig stressad. Vi tjejer kan ju faktiskt bestämma sådant helt själva om vi vill. Men tills dess har jag väldigt tur som har så många kompisar som har ungar jag älskar så mycket!

Dejtar du någon nu?
<3

Konstiga natt. 

Inatt var en dålig natt. Jag vaknade strax innan 05 och var orolig i hela kroppen. Gick upp och yogade lite. Försökte meditera men var näst intill omöjligt. Mycket tankar och oro som florerade i huvudet när jag försökte få ordning på dem. Ibland är det lättare att stänga av och sortera upp dem men nu ballade de ur fullständigt. Gav upp efter ett tag. Gjorde en macka med keso, färsk basilika och tomat och sen la jag mig i sängen igen. Kollade på klockan en sista gång vid 08 och somnade som tur var om.

Idag har jag inte gjort många knop alls… Kände mig stel och helt fel i kroppen när jag vaknade andra gången vid halv tio och försökte stretcha lite men kände mig nästan grinig på kroppen? Kroppen ville helt klart inte samarbeta med mig men istället för att ge upp bokade jag in en yogamassage till klockan tre idag. Hoppas det blir ordning och reda på torpet efter det.

Ska vi köra frågestund kanske?

Längesen nu. Jag älskar ju att besvara era frågor. Svarar gärna på om cancern och om hur livet är nu. Men var snälla, jag är väldigt skör… Ställ frågorna under detta inlägg så svarar jag ikväll!

Puss då <3.

Favoritbilder från mobilen.

Vet ni vad det näst finaste är med att ha en blogg (det finaste är ni läsare, såklart)?

Det är att jag kan se exakt vad jag gjorde för ett år sedan. Och två, tre fyra tillbaka till tio år har jag nog. Men exakt för ett år sedan la jag upp ett gäng favoritbilder från mobilen. Blev helt gråtig nu när jag trillade över dem.

Kolla in det inlägget HÄR.

Bio, balkongpiff och burgare i Humlan.

TORSDAG:

Började min torsdag med att se extremt nyvaken ut på bild för er och sen körde jag lite yoga i vardagsrummet tillsammans med morgonsolen.

Sen åkte jag hem till mig och spelade in mitt samarbete med NA-KD. Titta vad lite smink och en locktång kan åstadkomma…

När jag filmat och fotat klart gick jag till BernsHannas releaselunch för hennes klädkollektion (också för NA-KD) klicka här om vi vill kika.


Toppen jag har på mig här nedan kommer bla därifrån!

Efter lunchen åkte jag hem och fixade med oviktiga nödvändigheter. Men sen.

Då mötte jag upp det här gänget för ett litet glas på Balzac.

När det blev middagstid åt jag en burgare i Humlan tillsammans med Calle-Mange och Zolle.

När solen försvann och det blev lite kallt gick vi upp till mig för ett glas.

Men det blev ett snabbt glas för jag skulle möta upp dessa ladies på Berns Bistro.

Innan vi åkte till Wall och dansade bort natten gick vi förbi min kompis Aziz krog som är stans bästa tapas restaurang, Aqui Tapas och drack två mojitos.

Det här fick jag detta i present (!!!) – de som vet, de vet.

FREDAG:

Titta mina fräknar har äntligen hittat hem igen. Här är jag på en powerwalk med min lilla hund.

Jag gick och funderade hela vägen på vad jag skulle hitta på för något roligt till Mors dag. Eftersom det inte är speciellt mycket action på mamma utanför hemmets väggar just nu så ville jag göra något hon skulle kunna njuta av här hemma… Så kom jag på den lysande iden att jag skulle piffa upp mammas balkong. Så jag köpte en plastmatta, några krukor och lots of flowers. Den är nästan klar, ska bara plantera om den stora blomman i hörnet i en annan kruka och sen ska ni få se en bild. Mysigt blev det.

LÖRDAG:

När det blev lördag så åkte jag in till stan och mötte upp mina kompisar på Strandvägen 1.

Vi åt lunch och drack bubbel.

Jag har så länge jag kan minnas tyckt att Veuve Clicquot Rose är min absoluta favorit Champagne men där drack vi Louis Roederer Rose och den hamnade på en gång på andra plats.

SÖNDAG:

Prick hela söndagen spenderades i sängen men när det blev kväll gick jag en lång promenad med Bella och sen var jag på bio. Såg Pirates of The Caribbean. Den var bra. Inget man behöver se om men helt klart en perfekt söndagsfilm.

De här fina husen hittade jag vid Dalen (efter Skogskyrkogården) och smsade till en kompis som krigar med sin kille om att de ska flytta till Saltis om några år men han tycker det ligger för långt från stan – vilket det gör? Så jag tyckte de kunde flytta hit istället. Tio minuter från stan!