Vet ni att det här inlägget tagit mig ca 2 tim att ladda upp. Men det var det värt.
Jag har så mycket fantastiska människor i mitt liv. Jag är otroligt tacksam över det. Och över livet. Livet är väldigt snällt mot mig. Tack livet. Tack alla människor som får mig att le, ända in i själen. Tack för att ni finns i mitt liv.
Jag älskar er.
Den här morgonen började jag med att skicka ”<3" på sms till folk i mitt liv. Singlarna dock.
Nu ska vi till mormors grav och sen träffa min kusin och sen är det shopping-day.
Idag fyller min mamma år så vi har spenderat hela dagen på ett ställe som heter ”Sanduny”. Det är en rysk bastu eller Banja som det heter. Bästa vi vet. Jag har precis fått en massage-skrubb som jag tror djävulen uppfann. Känns som jag gått mer två kilo pga alla lager hud jag tappat. Men det är nice för känns himmelskt nu i efterhand.
Tyvärr blir det inga fler bilder eftersom alla är nakna och det skulle då bli dålig stämning om jag tog upp mobilen.
Igår kom den här låten på i mina hörlurar och jag slogs tillbaka i tiden ca 15 år. Jag minns det nästan som igår. Jag var på en vän till familjensfödelsedags-''disco'', som det hette på den tiden. Minns inte om vi var tio eller tolv men jag minns att efter någon timme släckte vi ner helt och så hade vi endast en ''siren''-lampa som snurrade i ett hörn och ljuset från den var orange. Vi dansade och lekte limbo. Som sista låt bestämde någon tjej jag inte kände att det skulle vara en tryckare och så satte de på den låten. Han som hade festen var jag kär i. Och när han med blygsamma steg, i sina skateskor, kom fram till mig och frågade om jag ville dansa med honom fick jag inte fram några ord. Så stod vi där, under den orange:a lampan och snurrade runt som två stela pinnar. När han efter halva låten skulle spela tuff och la ena handen på min rumpa minns jag att mitt hjärta hoppade över ett slag. Sen följde det några veckor där jag skrev kärleksbrev på gammal hederligt brevpapper och skickade på posten till honom och telefonsamtal där vi pratade om ingenting och så minns jag en gång när jag gick fram till mamma som stod i köket och frågade hur många timmar det tog att cykla från Hökarängen till Täby. När hon sa att det var omöjligt blev jag arg på henne och sa att ingenting var faktiskt omöjligt när det kom till kärlek och smällde igen dörren till mitt rum. Vi var ihop i tre långa veckor. Sen vet jag inte vad som hände. Men vi känner fortfarande varandra! Våra föräldrar är jättenära vänner och jag springer in i honom då och då.
Här kommer officiella videon till den absolut fetaste partylåten just nu:
