Månad: januari 2013

Ni frågar väldigt mycket vad jag äter och hur jag ”bantar” – DET GÖR JAG INTE! DET SKA INGEN GÖRA. 

Men jag har definitivt lagt om min kost. Innan så ”unnade jag mig” (som jag så fint kallade det för) något gottgotti gott gott varje kväll efter maten. Jag upprepar – varje kväll. Näe det är inte riktigt okej. Varken hälsosamt och man får ingen fin body på det inte. 

Skrev ihop hur min onsdag sett ut åt er!

– När jag kommer till jobbet så äter jag två knäckebröd ’SPORT’ med Keso LÄTT och kalkon eller skinka *mager* och till detta dricker jag a l l t i d en Red Bull sugerfree 

– Mellis drack jag ett glas sånt här för att prestera bättre

– Sen tränade jag intensivt i 30 min. *bildbevis som min PT Anna postat* :

Ursäkta min sämsta hållning och extremt fula min. Men jag var SÅ trött här att jag trodde jag skulle fall ihop. 

-Köpte med mig en sallad från SANDYS (som suger. köp aldrig sallad där) bestående av Kyckling, rostbiff, babyspenat, rödlök, keso och fetaost 

– Nu väntar jag tills klockan blir 16.00 då ska jag ta en näve cashewnötter. 

– Middag vart det en omelett på tre ägg blandat med färsk spenat. 

Jag har en gammal killkompis sen flera år tillbaka, och för ett halvår sedan gjorde vi det superförbjuda och började dejta. (dumt!) Efter ett tag så kände jag att detta inte var vad jag trodde att det hade kunnat bli, men han tyckte om mig mer. Nu har vi brutit upp, och har sedan dess börjat kunna umgås som vänner igen, men nu har han sagt att om det inte blir något mellan oss så vill han inte ha något alls, inte vänskap heller. Jag ifrågasätter inte detta, jag fattar att han kanske inte vill vara vän om han vill något mer. Men samtidigt som jag vet att jag inte vill vara tillsammans med honom tror jag att jag kommer gå i tusen bitar om jag inte får vara hans vän. Vi skulle aldrig gjort misstaget att börja dejta från första början men nu är det som det är. Hur ska jag göra? Hur får jag mig själv att förstå och på något sätt acceptera att han troligtvis inte kommer finnas i mitt liv framöver.

Ja alltså… Det här är det klantigaste man kan göra. Jag har svårt att tro att man kan hitta tillbaka till vänskapen ni hade innan direkt. Inte förns han hittar en ny? Och det verkligen blir riktigt allvarligt mellan dem. Vi snackar inte något plåster här. Utan THE ONE. Ja då kan ni säkert hitta tillbaka till varandra. För innan kommer det bli svårt. Ni kan aldrig gå tillbaka till att umgås på det sättet man gjort innan. Tex skulle du slänga över bena på honom när ni kollar film så kommer det helt plötsligt kännas akward? Och du kommer inte kunna snacka om killar med honom för då kommer du vara rädd att han blir stött? Så mitt bästa råd är att bara låta honom vara. Det SUGER men du får inte gå sönder. Du får umgås med andra vänner. Jag tycker det är mest synd om honom. Han sitter där med brustet hjärta… 

Vi säger att jag skulle spela in en pod. Vad skulle ni vilja att det handlade om då?

Teman? Kategorier? 

HIT ME! 

(Glömde bort denna ljuvliga kategori men inte back!)

”Att känna sig ensam i ett rum fullt av folk”.

Att känna sig ensam…

…i ett rum fullt av ”folk”. 

Vi kanske kan börja definiera det här med ”folk”…

Ja, det är väl självklart jag stått på en nattklubb omringad av hundratals människor men känt mig bortkommen och ensam och då ledsen, såklart. Men det har med sinnesstämningen att göra. För att jag kanske gick ut för att jag redan var ledsen. Gick ut för att dricka och bedöva. Då känner man sig ensam och hjälplös vart man än är. Spelar ingen roll om jag ligger ensam i min soffa med soffbordet fullt av näsdukar eller på en proppfull nattklubb med människor och bardisken full med shots. Är man ledsen känner man sig ensam vart man än är.