Förra veckan var jag och Becca och red på Islänningar ute i Norrtälje. Det där det stället vi brukar åka och rida på då och då. Hade jag haft bil hade jag nog ridit betydligt oftare… Men kommunalt dit ut känns lite för långt. Lägga ca 4 timmar om dagen på det. Men vad jag saknar hästlivet. Varje gång vi är där säger jag att Becca att jag är sugen på att sälja lägenheten, köpa ett litet torp i skogen och köpa mig några hästar. Älskar hästar så himla mycket? Underbara djur.
Nu är det så mycket… Känner mig så buzy buzy. Men jag ville bara titta in och säga hej med en solig sommarbild från 2009.
Vilken morgonmänniska är du? Är du den som hoppar upp innan klockan ens ringer? Den som inte har något som helst problem med att gå upp när första tonen når ditt öra från larmet?
Det gör inte jag. Jag snoozar i regel minst 40 minuter. ibland 70 minuter. De flesta mornar skulle jag ge bort min Chanel för att få sova 30 minuter till. Önskar verkligen jag inte vore så trött på morgonen men jag vet inte hur man ändrar detta beteende jag haft sen jag var liten. Jag snoozade alltså redan när jag gick på mellanstadiet. Minns att jag hade en väckarklocka som såg ut som en anka. Och lät som en anka när den ringde. Kvack kvack kvack – varje 10 minuter. Fattat att det var mammas påhitt. Vem köper en så irriterande väckarklocka?
Nu har jag sjukt bråttom, som vanligt. Som alla andra mornar.
Hej på er!
Ibland bara trillar man över en sajt och så vill man skrika rakt ut. Här är en sida med 15 olika bilder som ger en hopp om mänskligheten och så blir man kär och lycklig och framförallt gråtig. Jag började grina efter ett par bilder. När ni sugna så har ni den HÄR.
Smakprov:
