Ångesten över nästa blogginlägg.

Det känns så himla jobbigt att skriva detta inlägg. Jag sörjer ju och är ledsen. Men livet går också vidare. Det har känts så svårt för jag inte har vetat vad jag ska skriva. Ska jag köra min helg i bilder? Eller berätta om gårdagen. Känns som om jag då struntar i Tiara.

Även fast jag vet att jag inte struntar i henne så känns det som om ni kanske skulle tro det.

Jag vet! Vi gör såhär. Kommentera i detta inlägg en rubrik jag ska skriva blogginlägg till. Tex ”Såhär tänker jag kring inredning i nya lägenheten” eller ”Mina skor” eller ”Jag är så trött på att…”. Ja, så gör vi. Känns rimligt.

Bild 2015-11-25 kl. 20.01

Lördagkväll.

Hoppas ni har en härlig helg. Jag är hos mamma och myser ut den med hundarna. På måndag är det dags… att säga hejdå till Tiara. Men inte än. 

Har ärligt tänkt bort det jobbiga hela veckan. Skjutit bort det tunga. Är duktig på det. Alltid varit så. Kunnat ”lägga locket på” när det behövs eller när jag inte orkat. Och ibland vill jag släppa på det och vara ledsen men ibland orkar man inte vara ledsen. Men jag har lärt mig att det kommer ikapp… Jag känner att det är på ingång. Har faktiskt varit förvånande lätt att trycka bort de känslorna i veckan. Men hon är så pigg och glad och ser inte alls att lida ens pyttelite. Det är så svårt att ta sig till det att hon inte kommer finnas här längre snart. Jag tittar på henne och busar med henne precis som alltid. Jag vet ju vad som ska ske men jag känner inte det. Förstår ni hur jag menar? Känns surrealistiskt.