Tack FaceTime!
Vad härligt det är hur mycket tekniken kommit framåt. Här sitter jag i Costa Rica och yogar loss tillsammans med Josefine och Yogiakademin och har möjlighet att prata med de jag håller kär som befinner sig på andra sidan jordklotet. Maggan i Portugal, Petra i Sydafrika, Becca, Cissi och Erik i Thailand och mamma hemma i Sverige. Men med FaceTime får man ändå en känsla av att man är ganska nära ändå. Mysigt är det.
Solisar från Rayban och bikini från Calzedonia.
Väskan jag unnade mig i NY var en tidig 30-årspresent till mig själv. Men jag är sugen på en julklapp… Ska kika lite i Miami tänkte jag. Antingen en väska, ett par ordentliga klackar eller en filt. Detta har jag set my mind to.
En Hermés filt har jag varit sugen på länge.
Samtidigt som det kliar lite i väskförrådet efter en större svart vardagsväska. Denna från YSL är jag förtjust i.
Men skulle man tänka med hjärnan och inte med hjärtat behöver jag mer ett par svarta klackar. Inte för höga men inte för låga. Något åt detta håll.
Men! Om man skulle släppa allt och unna sig något lite dyrare än vad man tänkt sig så har jag ju velat ha en Rolex väldigt länge. Jag vill ha en i halvguld eftersom att jag bara använder guld i mina andra smycken.
Idag är en tung dag. Jag vet inte varför men känner mig väldigt ledsen och vill vara för mig själv. Saknade tystnaden idag.
Hoppade morgonpasset och när jag gick till frukosten såg jag fram emot att inte behöva socialisera mig. Men jag vet inte varför men idag pratar vi tydligen. Missade ju vad som sas där på morgonen… Lämnade in mina träningskläder på tvätt för två dagar sedan och skulle hämta idag. Då var det stängt. Så då tappade jag feelingen för dagens andra pass. Satt mig på våran altan och väntade tills jag hörde att passet började (är bara några meter ifrån mig) och så lät jag den brinnande känslan bakom ögonlocken trilla fram.
Hoppas det går över snart.
Här är två bilder från en bättre morgon. Har överdel på mig från Casall och underdel från Gina Tricot.
Halsbandet jag håller upp på bilden fick jag av Margaux när vi var i NEW YORK. Vi var lite fulla och hon sa att hon fått det av sin mamma och det ska ge styrka. Hon frågade om jag ville ha det och det var en fin sharing-stund mellan oss.
Jag ska inte ättra om det men senaste veckorna har varit tunga, intensiva och extremt stressiga för mig. Så lite extra styrka tackade jag givetvis inte nej till. Sen dess har jag tagit på mig halsbandet när jag känt att jag behövt den där lilla extra energin. Det där lilla extra man kan plocka fram ur sig när det verkligen behövs. Här i Costa Rica har jag haft det på mig under varje pass och under varje förmiddag. Tack snälla Maggan (och Eveline) för detta.
Margaux mamma jobbar i Afrika. Hon bor några månader per år hemma i Stockholm också men mest tid spenderar hon i Afrika. Det är så himla mysigt att hon startat en blogg om livet där. Att apor attackerar hennes fruktskål och slänger ägg på väggarna och använder hennes trappa (till trädkojan utan fönster och dörrar de bor i) som toalett. Kika in hos henne om ni vill. Det är en varm stämning. Ni hittar hennes blogg här.
Det är viktigt att inte tappa sig själv även fast jag är här för att hitta något annat, också.
Som tex min Redbull. Den slinker ner varje morgon innan första klassen. Sedan kan man tycka vad man vill om det men jag gillar den och den får vara med här borta också.
Dagens fråga är: Vad är viktigt i livet för dig? Om du bara hade ett år kvar att leva, hur hade du levt då.
Min första spontana tanke var ”JOBBET”. Men efter någon millesekund fick jag upp känslan ”Kärlek såklart”. Det är viktigt för mig i livet. Och sedan kom det till mig på en gång vad och vem jag hade velat spendera tid med ifall jag bara hade ett år kvar att leva. Då tänkte jag att man kanske borde strunta i alla detaljer och allting runtomkring och bara låtsas som om man bara har ett år kvar att leva, och leva på det sättet. Men sedan slog det mig att jag har inte ett år kvar att leva? Jag har förhoppningsvis 50-60 år kvar. Så då slog jag bort tanken att höra av mig till honom ändå.
Men jag vet inte vad som är rätt här… Vad tycker ni?
Kan ni inte berätta för mig hur ni känner. Det är härligt för ni är alla anonyma här inne. Kommentera vad som är viktigt i ert liv, och hur hade ni spenderat nästa år om ni visste att ni bara hade det året kvar att leva.
Kanske kan det hjälpa er att ändra något i ert liv till det bättre genom att skriva ner det. Och verkligen känna efter.
