Idag är första dagen på veckor som jag känner något hopp om livet. Kändes nästan som om jag gick in i väggen där ett tag. Att vara såhär sjuk, såhär länge som jag varit är så extremt påfrestande och utmattande. Och uttråkande. Man blir mer eller mindre galen.
Men idag vaknade jag med ljus i sikte. Tur det då jag har en biljett till Nötknäpparen ikväll tillsammans med min älskade Molly. Fick den av henne i födelsedagspresent i April. Tur att vi både blev friska. Molly har legat på sjukhus halva veckan för att hon hade åkt på någon parasit som gjorde att hon blev helt uttorkad. Åtta kilo på en vecka skojar man inte bort! Jag har typ gått upp fem. Men jag har bara unnat mig allt. Ni vet när man inte orkar laga middag och äter en bulle istället och sedan efterrätt på det. Så har jag levt. I typ fyra veckor. Men det har det varit värt. Annars hade jag kanske tom grävt ner mig i en lättare depression. Kändes lite som om jag nästan var nere i ett sådant mörkt hål där ett tag…
Okej men idag känns det nästan som en första vårdag i mitt liv. Jag har både skrattat och känt mig glad. Så vi ska först på föreställningen och sedan äta en middag. Sedan kanske jag tom unnar mig några drinkar. Jag äter ju penicillin men känner ju mig bättre idag och då kanske man kan unna sig lite tänker jag. BEHÖVER skratta med bästa vänner över några glas. Så känner jag.
Här kommer lite random bilder på människor jag tycker om.
