Innan vi promenerade upp till Spat i våra morgonrockar tog Linnea några bilder på mig i vårt lilla fönster.
Vi skulle egentligen ha en hytt med balkong men det blev något fel med bokningen. Besvikelsen är enorm men man får göra det bästa som går av alla situationer och det blev festliga bilder, visst?
Nu är äntligen ett stormigt dygn på båten över! Igår kväll var det blåsigt och väldigt vågigt på havet. Det kändes, så att säga. Men vi fick åksjuketabletter och då släppte det.
Därför spenderade halva dagen på SPA:t igår. Fick en av de mest makalösa behandlingarna jag någonsin fått. En massage och skrubb (två timmar låg jag där) som var perfektion. Ville krama min terapeut efteråt! Men vågade inte.
På kvällen var vi nere i stora salen och kollade när de äldre dansade. Det är riktigt varm och härlig stämning på båten. Inte sett en enda person som är redlös eller för full eller bråkig, förstår ni hur jag menar? Folk glider omkring och är mest riktigt nöjda med livet. Man utbyter leenden och vänliga ögon mellan varandra när man passerar i gångarna.
Mysig dag.
Havet på Seychellerna var verkligen något speciellt. Som hämtat ut ett vykort. Eller lättare sagt, det är hit världens alla fotografer åker för att ta fina bilder på stränder.
Men när solen gick i moln var det som om havet blev förolämpat och kröp in i sitt skal. Det ljusblåa och turkosa blev mörkt och nästan grått. Ni får se det, på några bilder här nedanför.
Min vita bikini som ni skymtar kommer från nya märket Lagun Swimwear och min tunika från FAV Clothing.
Båten har ett gäng resturanger att äta på. En kväll åt vi här inne och så beställde vi dagens fångst, hummer!
Varje gång jag äter hummer tänker jag alltid att det är en sämre version av kräftor. Jag gillar hummer man jag freakin älskar kräftor. Tror ni någon matbutik i Stockholm fortfarande har kräftisar? Borde köpt ett gäng och fryst in innan det var försent kände jag nu.
Doktorn var en äldre herre i sina sista dagar som läkare, tror jag. Gissade mig till det när jag satt i det lilla väntrummet utanför hans kabinett när jag såg öppettiderna för ”The Hospital”, som de i receptionen kallade denna mottagning för. 09.00-10.30 och sedan 15.00-17.00 stod det på dörren.
När jag blev inkallad satt där en lång och ganska kraftig farbror med grått välkammat hår och busiga ögon. Han sa ”So Girin! You told the nurse everything i need to know, she told me?” på knackig engelska med tydligen Italiensk brytning. Jag skrattade till och så rabblade jag upp allting jag kunde tänka mig han hade frågor på igen: ”Jag har ingen feber, känner mig pigg och glad. Men kliar i halsen både invärtes och utvärtes. Och längst in i öronen. Jag har tagit en allergitablett igår kväll och en imorse. Tog även en halv citodon för 48 timmar sedan jag fick utskrivet till mig strax innan denna resa för en visdomstand som gjort sig synlig och börjat göra ont men att jag inte tror det är den som spökar. Sa även att jag aldrig varit allergisk mot något tidigare i mitt liv förutom Ostronen, och att det till största sannolikhet var den där fisken jag åt till lunch igår som hette ”Catch of the day” på menyn. Har ingen aning om vad det var för fisk.
Han lutade sig tillbaka i sin stol, slog ihop händerna och skrattade en gång till och sa ”So Girin maybe allready know what medicin she wants aswell?”
Jag ville rätta honom med att säga att jag heter GirinE, att e:et inte är ljudlöst men det kändes inte passsnde så jag sa att nej det var hans jobb och att jag inte var orolig men tänkte han var expert på dessa tropiska sjukdomar så han fick bestämma. Då sa han att jag skulle få en spruta av sköterskan.
Jag hann självklart slås av paniken för smärtan. En spruta i gommen eller kanske tom i halsen?! Nej fyfan. Då kliar det hellre tänkte jag när jag högt sa ”OH MY GOD IN MY MOUTH?!”
Sköterskan fnittrade och sa ”Noooo on your butt” och visade mig vänligt till ett annat utrymme där det fanns en brits. Hon bröt på Thailändska trodde jag först men när hon närmade sig britsen såg jag att det stod ”Filippinerna” på hennes namnskylt. Jag kände mig dum som hade skrikit rakt ut men var ärligt talat fortfarande skärrad.
En gång för många år sedan, jag var nog inte äldre än 13 år så fick jag en bedövningsspruta i gommen av tandläkaren. Det kändes som hela gommen sprack. Den smärtan gjorde sig påminde precis. Rätt som det var stack hon ner sprutan i nypet hon höll fast i. Det kändes men gjorde givetvis inte ont-ONT.
Nu känns det mycket bättre. Några timmar senare. Så här står jag som om inget hänt vid en av de finaste vatten jag någonsin skådat. Här är vattnet sådär turkost som alla researtiklar lovar. Och stranden är vit och inte alls varm. Man kan gå på den barfota utan att bränna undersidan av foten. Klimatet är också perfekt. Det är varmt men inte olidligt. Det fläktar behagligt och havet är sådär skönt att det är lite svalt att gå i när man kommer till magen men så fort man doppat sig kan man förmodligen vara i hur länge som helst utan att frysa.
Nu ska jag göra precis det. Doppa lilla rumpan som har ett plåster på sig under bikinibyxan.
Hörs snart. Puss på er.
Solisar Dior och bikini Hünkemöller.