Fyfan detta livet är det värt att leva. Lite så känns det när man har kräkis. Jag mådde lite bättre igårkväll (knappt ingen feber och hade hållit all mat nere hela dagen) så bestämde mig för att gå upp imorse och uträtta våra ärenden vi hade att göra. Åka till Kakelspecialisten och Hornbach för att kolla på just kakel, toaletter, badkar och sådant man behöver beställa och vi behövde ha klart till på måndag. Jag kände mig ganska svag när jag duschade men antog det var för att jag varit sjuk. Tog det lugnt och tog tid på mig. Douglas hämtade bilen och så åkte vi iväg. Väl inne i affären fick vi bara vända om var helt svimfärdig. Kom hem och då brakade helvetet loss igen. Spytt non stop sen klockan 15. Kan inte hålla något nere. Så jag är så ledsen för min radiotystnad men jag mår rakt ut sagt piss.. Hur många dagar kan man ha kräkis egentligen? Det här är misär. Jag försöker hålla lite vätskeersättning nere men det är inte as lätt… <3.
Bjuder inte på en bild på mig just nu men däremot på en bild på min fina kille som sitter här och räknar på kvadratmeter till vårt nya badrum.