Jag fick det här fina armbandet till vänster av min älskade pojkvän. Jag köpte det till höger till mig själv för ett halvår sedan av LWL Jewelry. Velat ha ett till litet smalt att matcha till det andra så denna julklapp var mer än vad jag önskade mig. Det var precis vad jag drömt om.
Hur kunde tomten veta precis det hehe ;-).
Brukar ni hinta till era partners vad ni önskar eller är det ett big no no för er? Jag hintar alltid hehehehehe. Men är det inte mycket roligare att få något man verkligen vill ha? Jag och mamma har gjort så så länge jag kan minnas. Man säger vad man önskar sig i julklapp eller födelsedagspresent så får man det? Eller inom rimliga gränser såklart. Vi levde på mammas sjuksköterska lön hela min uppväxt så hoppas ni förstår hur jag menar. När jag började jobba extra och blev lite äldre (när jag var 14 började jag jobba lånet café på helgerna, fyra timmar under lunchen) så växte intresset för dyrare grejer då sa mamma alltid att hon kunde stå halva, Fjällräven jackan tex men andra halvan fick jag betala för själv.
Ett ganska bra sätt att lära sig värdet av pengar tycker jag idag. Men i vilket fall. Tillbaka till julklapparna!
Brukar ni hinta eller önska er eller låter ni er partner överraska er helt fritt – och brukar det oftast bli bra då eller blir ni besvikna? SÄGER de att ni vill byta eller håller ni god min? Hehe. Spännande det här. Jag byter alltid om jag inte gillar något. Bättre pengarna går till något man använder tycker jag.
Spännande läsa era kommentarer om detta.
