Wow. Vilken dag.
Jag slits verkligen mellan strössellivet i storstaden och energin livet på landet ger mig.
Jag älskar mina skyhöga klackar och mila drömmiga väskor. Men samtidigt är jag knäsvag för lukten på landet och känslan dessa enorma djur ger mig. Att mocka och sopa i stallet ger mig ro ända in i djupaste delen av själen.
Vi började dagen med att ta ut hingstarna till sina respektive hagar. Sedan red vi ut på varsitt sto.
Sedan var det dags för lunch och kaffe. Och mys med deras taxvalp Ike. Hur gullig?
Efter lunch mockade vi och gjorde andra sysslor i stallet. Sedan tog vi in hingstarna och ut med stona. Jag fick rida på denna vackra hingst på eftermiddagen. Visst är han breathtaking?
Här är Mathilda med Sahara, från förmiddagen. Hingst och sto kan inte rida ihop. Då blir det kaos, så att säga.
Puss för idag!
Åh, jag känner precis likadant. Jag älskar att bo i stan och ha 5 minuter till alla butiker, restauranger och liknande. Men när jag hälsar på vänner på landet tycker jag att det är sååå mysigt. Jag tänker att jag kan bo i stan tills jag tröttnar, då flyr jag till landet och köper ett par hästar och 1000 katter.
Kan du inte berätta lite om hur det är att vara singel nu jämfört med när man är yngre? Är det enklare eller ”jobbigare” dels att dejta men också att vara fine med inte ha en partner. Du är ju trots allt äldre mer erfaren och förmodligen (förhoppningsvis) mer säker på dig själv idag än för 10 år sedan. Jag är snart 19 år gammal och har aldrig haft ett seriöst förhållande. Jag har träffat ganska många killar men aldrig varken känt att jag velat eller vågat inleda något mer seriöst. Känner jag att jag håller på att bli kär är det som om jag undermedvetet måste göra något för att ”förstöra” chansen för att det någonsin skulle kunna bli något mer, typ ligga med någon annan eller bara sluta svara. Tror du att det handlar om mig som person eller handlar det helt enkelt bara om att jag inte träffat ”rätt”. Är en väldigt instabil och känslomässig person som är livrädd för att bli sårad. Går sånt över mer åren eller handlar det bara om att lära sig att hantera det. Jättemånga frågor nu men känner att du om någon kan förmodligen svara. Tack för bästa bloggen.
Jag vet EXAKT vad du behöver. Du behöver läsa (eller lyssna) på boken ”Hemligheten”. Den som är skriven av två svenskar om relationer och kärlek. De beskriver din typ där, den som förstör osv. Du kommer älska den! Puss <3
Håller med Dasha – boken Hemligheten är jättebra. Man förstår både sig själv och andra bättre! Finns även som ljudbok och jag tycker den är väldigt bra att lyssna på. Känner f.ö. igen mig i dig, och det försvinner inte med åren om man inte blir medveten om det och jobbar på det.
Har ni verkligen ingen snö? Hur skönt!!!
men döööööh du är ju inte i Sverige haha.. sorry!
Känner igen mig i det du skriver, men visst är det härligt att man kan ha båda! 🙂