Kategori: Allmänt

På tunnelbanan snöade jag in mig på en tanke om hur killars hem ser ut. Oftast finns det inget mellanting tycker jag.

För att antingen har de det så fint att det ser ut som en inredningsbutik eller en inredare som varit där och pekat med sitt finger och bestämt allt (faktiskt varit hos en kille där han haft en inredare som gjort a l l t) eller så har de det så tråkigt och vanligt för att de inte bryr sig. De har ett matbord fullt med post och en soffa som bara fyller funktionen ''att sitta i''. En dubbelsäng och en jätte tv. Oftast någon inramad affisch på tex Gudfadern. Alltid en enorm tv-apparat. Det är den gemensamma nämnaren dessa två olika typer av killar har.

Men min tanke var då, vilken av dessa stör mig mest? Jag stör mig på inredningskillen för det känns som om han har det finare hemma hos sig än vad jag har hos mig och om man kanske skulle flytta ihop så skulle han vilja tycka till om inredningen och det går ju inte alls an för alla vet ju att det är jag som bestämmer.

Men sen har vi den killen som inte bryr sig alls. Som kan ha disk framme i en hel vecka. Han kanske kommer tycka jag är galen som vill köpa en ljusstake för 2500:- för att inredning är inget man lägger pengar på? Kan inte bestämma mig vem som irriterar mig mest.

Båda antar jag. Godmorgon!

Det var inte igår ni fick en dagens av mig och nu när jag faktiskt klär mig om dagarna och inte bara går i träningskläder kanske det kan bli aktuellt? Vet att ni gillar det.

Skor: Acne
Jeans: Tiger
Tröja: H&M
Pälsväst: Västermalmsgallerian
Halsband: Cornelia

Vet inte vad jag ska skriva för tillfället. Men gillar färgen på min kropp på den här bilden.

Boudal tog den här bilden av mig när vi var i Thailand förra vintern. Jag kommer ihåg att vi stod och hade major photoshot på våran terass. Jag har ju lärt upp alla min killkompisar ''ta alltid minst tre bilder så jag kan välja vilken som blev bäst till bloggen''. Boudal har jag nog piskat mest. Men han börjar bli ganska bra nu. Dags att börja använda min systemkamera igen tror jag. Var några månader sen jag plockade upp den.

Mina killar är utomlands på obestämd tid och jag saknar dem väldigt mycket idag. Så vi skickade cyber-pussar till varandra idag:

I helgen har jag än en gång diskuterat ämnet kärlek. Vi har pratat om avslut. Vilket avslut är egentligen värst? Ã?r det när man skriker på varandra tills man inte har någon röst kvar? När man stormar ut och gråter så mycket att man måste kippa efter luft? Eller är det när det inte är någon som helst drama. När man bara avslutar för att det var dags. För att det inte är rätt i livet just nu. Eller för att den ena inte känner lika starkt som den andra gör?

Jag kan inte riktigt bestämma mig. Jag är en väldigt känslosam person. Vilket per automatik gör att man blir ganska dramatisk av sig. Det ligger i min natur att gråta och skrika. Men ändå känner jag att jag tagit ett riktigt stort chillpill mina senaste ''avslut''. Jag har inte alls gråtit ögonen ur mig och legat sömnlös i flera nätter. Men det betyder inte att det kanske inte gör ont. För det har det verkligen gjort ett par gånger… Nu snöade jag in mig på ett helt annat ämne. Ont i hjärtat, det kan man älta om en annan gång.

Tror nog de tysta avsluten är de värsta. När det inte är sagt rakt ut. Utan man bara vet. I det tysta.