Sista dagarna av semestern så blev det tungt. Helt plötsligt så var båda kvällsrestaurangernas sittplaster galet obekväma. Var liksom tvungen att ”böja mig fram” när jag åt och som ni förstår är det inte as skönt att böja sig över kulan och speciellt inte att ÄTA samtidigt. Sen gick det inte att luta sig tillbaka för stolsryggen bestod av en rak vägg med en kudde framför. Så allt kändes extra tungt och jag trodde att nä nu.. Det är nu det händer. Det är nu min energi tar slut och det är nu allting blir tungt och jobbigt.
Men icke! Vaknade imorse med massa energi. Har också väldigt mycket att göra idag så tur det. Men jag tror allting beror på dagsformen from nu. Vissa dagar kommer helt enkelt kännas lättare och andra lite tynger. Näst sista dagen så la sig Baby på snedden och fastnade så? Det gjorde SÅ ONT. Han sparkade liksom på sidorna och nu är han inte så liten längre! Så när det hände när vi var på restaurangen så var det enda jag ville göra var att lägga mig ner på marken för att korrigera honom. Men det kanske inte hade varit så passande, hehe vad tror ni.
Så de fjuttiga 200m tillbaka till hotellet tog oss över tjugo minuter för jag var tvungen att stanna, ta luft och andas igenom det som hände där i. Hjälpte nog inte att jag precis ätit världens måltid och var vrålmätt också… Men så fort jag la mig i sängen så sprattlade han lite till och sen var det finito. Ett tag gjorde det så ont så jag bad Douglas googla hur det kändes när en förlossning drog igång. Hehe, han sa åt mig att sluta.