Gud läste alla era kommentarer precis till frågestunden. Det är många som inte är så positiva och först blev jag lite ledsen men nu när det fått smälta in efter en powerwalk runt Djurgården och rannsakande så har ni ju helt rätt. Nivån på bloggen har försämrats. Jag vet inte varför men jag vet att jag känt mig väldigt oinspirerad till att fota och allting har känts väldigt mello. Missförstå mig inte. Livet är så himla bra just nu och det är kanske därför jag fått tid att fundera och känna efter…
För våren var jättejobbig för mig. Tung.
Det var den verkligen men så fort mamma blev bättre kom Douglas in i mitt liv och då gick livet från svart till rosa fluffiga moln (kanske lite för snabbt). Och sen kom sommaren och vi reste och hade en helt fantastisk tid och jag var så uppslukad av vår kärlek och allting annat blev så himla sekundärt. Men sen när hösten kom och vardagen så tror jag livet sjönk in. Och även fast våren var tung så la jag bara locket på, på det. För det fanns inget som helst utrymme för mina egna känslor då. Så det kanske är det som kommit ifatt mig. För jag har inte känt mig som mig själv senaste tiden… Inte deppig men ändå mer tillbaka dragen än vad jag egentligen är som person. Mer bekväm hemma och ingen annanstans. Eller mer lagd för att vara hemma än att mingla omkring. Och där nånstans blev bloggen lidande för det kreativa kommer inte lika lätt då… Men det är bra att ni säger till. Jag vill ju inspirera och jag vill ju va med er. Jag älskar bloggen och jag älskar er.
Så nu tar vi nya tag och fortsätter den här resan minst tio år till tycker jag. Puss då. <3
