Min lilla ängel.

Förlåt för dålig uppdatering men vi är fortfarande kvar i den legendariska bebisbubblan.

Man tror man vet men man har ingen aning hur det känns att få barn. Eller denna bebisbubbla.

Jag vet inte vart timmarna (eller dagarna för den delen) tar vägen men de går så snabbt. Nätterna går lite saktare men ändå relativt smärtfria om jag jämför med vad andra säger. Han vaknar varannan/var tredje timme då vill han byta blöja, äta, lite mini kvid tills han bajsar igen och sen byta blöja och sen somnar han. Tar ca 30-50 minuter per gång men sen är det okej. Han är min lilla ängel. Ska svara på resten av frågorna imorgon.

Ha en fin kväll kompisar.

Svar på frågor del 1.

Hur känns det att ha blivit mamma?
Helt jävla överväldigande. Det är den bästa känslan någonsin. Det är som att vara kär fast på en helt annan nivå. Som att vara kär i vanliga fall – då spelar man i allsvenskan och kär nu spelar man i EM. Jag längtar något fruktansvärt till att bli stabilare i magen och börja livet med Baby på riktig. Gå på stan och göra saker med vagn. Visa upp honom <3.

Jag själv, som du, lider av förlossningsfobi (väntar barn i vecka 12) och har varit helt inställd på att ett planerat snitt är den mest tryggaste förlossningen för mig. När jag sen läste om hur ont du fick av att bara hosta lite lätt, samt alla kommentarer som du fick in om att det gör svinont bara av minsta lilla så blev jag nästan rädd för det också! Du som också lider av smärtfobi, kan du snälla förklara hur snittet har känts för dig och om det var som du hade föreställt dig eller inte? Kram
Alltså.. Först måste man ha i åtagande att alla upplever kejsarsnitt olika. Vi har olika läkningskött and so on. Jag tänkte såhär, antingen så genomgår man en vaginal förlossning och har väldigt ont i många många timmar och sen lite ont efteråt. Eller så har man inte ont under själva förlossningen och så har man mindre ont än en vaginalförlossning men under en längre tid. Så vad är man för person? Är man den som drar bort ett plåster snabbt eller är man den som mesar och drar lite lite lite i taget. Gärna i duschen med varmvatten tvål kanske tom. Jag är alternativ nummer två. Så för mig var det inte ett svårt val alls. Inte ens nu i efterhand. Jag vet inte vad jag hade föreställt mig… Har svårt att föreställa mig smärtan. Men första dagen gjorde det inte ont för då var man fortfarande påverkad av bedövningen från operationen. Sen dag två, tre, och fyra åt jag starkare smärtstillande. Och även lite dag fem när vi var hemma. Men inte dygnet runt utan bara mot kvällen. Men det är OK. Man klarar detta. Klarar jag denna smärta klarar alla den 😉

Går lite framåtlutad fortfarande.

Jag är nyfiken på hur magen och snittet känns nu efteråt? Hur lång tid tar det innan det läker? Hur begränsad är du i dina rörelser nu?
Jag tänkte göra ett inlägg på magen med bilder, så det kommer! Men som jag uppfattat det så tycker de flesta att efter två veckor är man ok i kroppen. Då kan man göra det mesta i vardagsväg. Så jag längtar sex dagar fram i tiden! Men generellt ska man inte bära något annat än barnets vikt första åtta veckorna. Jag får inte använda magmusklerna så att ta sig upp och ner i säng, soffa, stolar är lite jobbigt. Man måste använda arm- och benmusklerna. Så jag kan tex inte sitta i soffan och ställa mig upp med Baby i famnen. Måste lägga ner honom först, ställa mig upp och sen ta upp honom.

Hur känner du att din och Douglas relation har förändrats sen baby kom? Vem är Atlas mest lik?
Åh.. Blev helt gråtig nu. Douglas har typ åldrats med några år? Han är en sån fin pappa. Nej nu gråter jag så mycket. Vill bara gå in och vara nära honom nu när jag tänker på hur fin han varit mot mig och mot Baby. Han bara fixar och fixar här hemma och för oss. Jag har inte ens bett om något han har tagit allt hemansvar och hemmet är typ finare än när jag tar hand om det? Kära nån vad dessa hormoner gör med en.. Gråter hejdlöst just nu. Vår relation har bara förändrats till det bättre vilket jag inte trodde var möjligt, ärligt talat. Han är min bästa människa och jag är så glad att jag har ett barn med honom. Jag tycker Atlas är lik oss båda! Har så svårt att se bara någon. Ibland är det mig ibland är det Douglas hehe.

Grattis till er hur ont gjorde snittet från skala 1-10 med allt som hände efter och kommer det att komma nån förlossning video
Det gör väl kanske 8-9 som ondast. Kommer någon form av födelsevideo men inte en ”förlossningsvideo”.

Nu när ni vart hemma några dagar, känner du att ni hade allt ni behövde? I form av kläder, filtar osv till Atlas? Någon du tror ni har för mycket/för lite av?
Hehe vi har helt klart för mycket kläder. Fast de kommer ju gå åt när vi börjar röra oss utanför hemmet men här hemma har han bara haft blöja och filtar. Men allt annat har vi. Men filtar är det vi använt oss mest av. Och så mini gästhanddukar för att torka mina tårar och hans spya med. Hehe, grät tex några tårar idag när Douglas kom hem från Apoteket för jag tyckte han såg så fin ut. ”Du ser ut som en pappa” och så tyckte jag han va så fin och så kom det några tårar. Dessa hormoner… 😮

Hur har den första veckan som föräldrar varit?
Den har varit bra! Vi har hittat rutiner som fungerar för oss. När Baby vaknar på natten så kollar jag först blöja, behövs den bytas puttar jag lite på Douglas som går upp och byter på honom medans jag tar mig upp i amningsposition med kuddar etc. Tar mig någon minut eftersom jag inte får använda magmusklerna utan bara armar för att ”komma upp”. Sen ger han mig Baby och så lägger han sig för att sova igen. Så ammar jag och sen väcker jag Douglas efter att Baby ammat klart om jag inte somnat. Ibland gör jag det och han somnar alltid vid bröstet så ibland sover vi sådär i sittande position en halvtimme eller en timma men inte längre än så för det är inte så skönt för ryggen och då bär Douglas ner honom till Babynestet. Hehe ”bär ner” låter som om han sover på golvet. Han sover mellan oss i sitt babynest med våra täcken under hans nest så han ligger ”tätt” + så våra täcken inte ska kunna komma över honom.

Vad skulle ni inte klara er utan nu första dagarna med Atlas?
FILTAR. Tunna som tjocka. Blöjor och åter blöjor. Babynestet. Så bekvämt att kunna lägga honom på köksön när man är där, eller i soffan eller i sängen och så ligger han skönt vart han än är. Och så såna bindor fast till brösten ni vet? För de läcker så mycket nu hehe.. Och även Mam kompresser som jag nämnde innan. Brösten är lite ömma till och från och kompresserna hjälper VERKLIGEN. Glad att jag fyllde kylen, frysen och skafferiet med mat och gotti gott gott innan vi åkte till sjukhuset. Skönt komma hem till ett proppfullt hem. Överdrev en del men det var det värt.

Är omställningen med barn som du tänkte dig innan?
Alltså jag vet inte? Jag har inte tänkt på det på det sättet mer än att jag längtat. Men det är svårt att föreställa sig att man ska få ett barn. Som bara bor här nu. Det går inte att föreställa sig innan man varit med om det.

Hur bäddar ni i vagnen?
Vi la först ner babynestet, sen honom i en tunn body, cashmeremössa, och denna åkpåse från Babyshop. Sen hade vi en filt med också men den behövdes aldrig. Baby var väldigt varm där i.


Hur mådde Douglas och hur var han under förlossningen?
Jag var så orolig för honom. Eftersom att under hela graviditeten kändes det som om han inte riktigt förstod vad som skulle hända i vårt liv. Han visste ju såklart men jag var lite orolig att han skulle få en chock efter förlossningen. Så när han kom tillbaka med Baby från rummet bredvid (dit de tog honom för att tvätta av osv) så frågade jag nästan på en gång ÄR DU OK? HUR MÅR DU? Efter att jag frågat om allt var bra med Atlas. Jag var rädd att han skulle vara rädd eller kanske tom skräckslagen. Men han kom där tårögd och så glad och stolt och så sa han ”han är så fin Dasha!”. Douglas var 10 av 10 på förlossningen. En klippa som höll i mig och lugnade mig när jag blev rädd i början och pussade på mig när vi väntade in att Atlas skulle komma ut.

Är det någon förberedelse du nu i efterhand känner är onödig, och någon du önskar att ni gjort?
Näe man paniken om att ha kläder kanske. Han har ju bara blöja och filtar nu första tiden. Man hade kunnat köpa alla kläder efter att han kommit ut när man visste vad han skulle ha för storlek. Men samtidigt är det så roligt att göra det och tillhör ”boandet”. Men inget jag saknar som vi inte gjort.

Har din mamma träffat Atlas och hur var det?
Japp! Både mamma, Douglas föräldrar och Douglas bror + familj var förbi sjukhuset och hälsade på. Det var jättemysigt. Sen har alla varit här hemma också. Två gånger redan hehe.

Vad använder du för kläder nu hemma? Har du några sköna tips?
JA! Jag har bott i en bomullspyjamas från HM. Byxor + skjorta sen vi kom hem. Köpte strl XL och den är så skön. Lätt att amma i också med att bara öppna knapparna. Önskar jag hade köpt två. Och sen tog jag med några trosor man får på sjukhuset hem och bott i dem med. De är så stora och går ända upp till brösten (hehe sexytime coming up). Och amningsbhar. Hittade ganska fina för 500kr styck HÄR.


 

Första promenaden som slutade med gråtfest för min del.

Igår på morgonen bestämde vi oss för att vi skulle gå till affären som ligger ca 10 minuter bort från oss. Men sen blev jag trött och sov i två timmar till istället medan killarna kollade på tv. Sen blev klockan plötsligt 12 och då kom våra föräldrar förbi på söndagsfika. När de gick och vi samlade ihop oss, bytte blöja, ammade och sen bytte en till blöja så var klockan helt plötligt 16.30 och vi bestämde oss för att ändå gå till affären. Packade vår första skötväska (!) och kände det skulle bli skönt med frisk luft men vi var också supersugna på att testa vagnen! Längtat efter att få rulla vagnen.

Allt går bra på vägen dit och vi känner oss riktigt pirriga. Atlas är en exemplarisk unge och bara sover. Inne i matbutiken känner jag att jag behöver harkla mig. Gör det och helt plötsligt känns det som jag satt i halsen och behöver hosta.

Vilket är, beyond mordor att göra när man opererat buken. Tänk att behöva spänna magen där du har ett ihopsytt ärr på ca 10cm.

Det. Gjorde. Så. Ont.

Jag kunde inte hosta på riktigt utan bara meshosta och det gjorde ändå SÅ ont. Jag höll mig för magen och så rann det tårar från mitt högra öga för det var på den sidan något satt fast i halsen. Kändes som en popcorn bit typ? Fast jag hade ju inte ätit popcorn (eller något alls för den delen) och så öppnade jag en flaska vatten i butiken men det gick ändå inte bort. Försökte minihosta igen men skrek till av smärta.

Smärtan där kan jag beskriva som om snittet sprack upp. Exakt så kändes det. Fick panik. Riktig panik. Viskade till Douglas genom smärtan att vi måste hem nu, kanske tom åka till akuten för jag kanske har haft sönder såret. Som tur var hade vi elsparken med oss (ifall det skulle blivit för ansträngande för mig att gå hela vägen) så vi kom hem på nolltid. Jag satte mig i soffan och grät. Ringde Danderyd och avdelningen jag legat inne på och de sa att de hade svårt att avgöra något på telefon (såklart…) men att jag kunde åka in till gynakuten (som ligger hos dem) för att kolla upp såret. Jag kände mest att det hade varit för jobbigt att ta sig dit, sitta i kö med en sexdagars bebis… Så vi bestämde oss för att avvakta. Jag värmde en gelekudde och inte tagit bort den sen dess. Värmt på den halva natten och det känns väl bättre nu men håll i hatten vad ont det gjorde där ett tag. Trodde jag skulle svimma eller spy av smärtan. Hoppas inte man blir sjuk och behöver hosta de närmaste veckorna.

Som tur är hann jag ta några bilder innan cirkusen drog igång.

Mössa från Zara, jacka från Jofama och vagn från Uppababy modell Vista.

Babys namn är…

Vi kom på det här namnet för månader sedan. Eller rättare sagt kom en killkompis Walter på vad han skulle heta. Men sen velade vi fram och tillbaka mellan det och ett annat men detta låg oss båda varmast om hjärtat men vi var ändå osäkra. För det är världens största grej, att namnge en människa!

Men vi älskar namnet och hoppas att Baby kommer älska det lika mycket som mamma och pappa gör.

Säg hej till våran älskade ATLAS.