Nu kommer ett otroligt känsligt ämne…
För det första detta med åkpåse + overall inomhus på små barn. Alltså barn under sex månader kan dö om de blir för varma för de kan glömma bort att de är utanför livmodern och tycka att det ”för varma” är mysigt och därför glömma bort att andas för de tror att de är tillbaka i magen… Så när man ser (vilket man gör med många under denna årstid) gå med fullt påklädda bebisar i vagnen i butiker och gallerier får jag ont i magen.
Förra veckan var ett sånt tillfälle. En ung kvinna, säkert runt 20 gick inne i en matbutik samtidigt som jag här i Hökarängen. Hon hade knäppt upp sin egen jacka och tagit av sig sin mössa men hennes lilla lilla bebis max några månader gammal låg och grät för fulla muggar helt påklädd. Med både mössa och overall och åkpåse igenknäppt. Hon verkade inte skynda sig speciellt mycket och hon var inte ens själv, hon var i sällskap av något som såg ut att vara morföräldrar till bebisen. Jag fick ont i magen men vågade inte säga till för ville inte ”knäpp henne på näsan” eller få henne att känna sig dålig men fan vad man borde gjort det va?? Vad hade ni gjort?
Igår var det samma sak fast annat sammanhang. Jag var i Humlan med Atlas och så är det en liten flicka som är liten men relativt duktig på att gå så gissar på att hon var ca två år. Hon bara gråter och gnäller och gråter och ramlar och tycker livet är allmänt jobbigt och min första tanke är att hon säkert är hungrig eller trött men efter att detta gråt inte slutade på en tjugo minuter går jag och Atlas förbi dem och då ser jag att hon inte har några vantar. Igår var det alltså -5 ute. Mamman hade vantar men denna flickas händer var så röda!!! Men jag bet mig i läppen och sa inget men när vi skulle gå därifrån då hade vi varit i parken säkert en timma och de va där innan oss och hennes händer var då nästan blåa. Då ville jag gå fram och säga att hon måste förstå att hon kan få allvarliga sköldskador av detta. Då tänker jag att mamman skulle svara ”men hon vägrar vantar” för så är säkert fallet? Men då hade jag velat svara ”Snälla hon är två år hon får inte ha en sån här vilja för hon vet inte vad hon vill” och så får man typ gå hem?
Atlas vill tex ibland inte byta blöja? Han skriker och vrider sig och blir as arg men inte är det så att jag låter honom gå med avföring i rumpan bara för att ”han inte vill” ?? Vore ju extremt orimligt.
Men jag sa inget denna gång heller… Dessa två incidenter skaver i mig. Stackars barn. Fan. Vad tycker ni? Skulle ni sagt till? Fundera ordentligt, skulle ni bokstavligen gått fram och ”läxat” upp dessa föräldrar? För det är ju så de kommer ta detta samtal… Svara gärna inte vad som är rätt utan vad ni hade gjort.
Nu ska jag försöka sova en timma till. Vaknade av Atlas vid 04.30 och började tänka på detta och kunde inte somna om. Ångrar att jag inte pratade med båda föräldrarna faktiskt.