Dasha och tomaterna.

Jag vet inte om jag berättat detta för er men nu kommer det i alla fall. Jag har i hela mitt liv hatat tomat. Ketchup mest av allt men i princip allting som innehåller tomat. Eller tomat nuddat (när jag var väldigt liten). 

Allting började med att jag föddes och bara hatade allt som var rött (förutom söta saker) men i matväg. Åt INGET som var rött. Även om mamma och dem försökte övertala mig att det var en paprikasås och inte tomatsås så vägrade jag. Minns en gång när jag blev lurad av en kompis föräldrar och fick en toast med en tomat i och spydde rakt ut. Så mycket ogillade jag tomat…

Men åren gick. Smaklökarna förändras. Jag började sakta med tomatsås på pizzan men bad om ”väldigt väldigt väldigt lite”. Sen kom spagetti och köttfärssås. Och sen (stark!) salsa. Det började helt enkelt med allting som inte smakade t  o m a t. Men i salsa pillade jag fortfarande ut tomatbitarna för tyckte de vart ”slemmiga”. 

Åren gick igen. Jag kunde äta maträtter med tomat i men pillade bara bort dem. Men nu i sommar hände något. Har fått sån freakin dille på tomat. Vill ha det på allt. Hela tiden. Med salt och peppar. Tänker på detta varje dag? Planerar mina måltider efter tomat.

Det är magiskt att våra smaklökar utvecklas hela livet. 28 år och älskar något jag hatat så mycket att jag vissa dagar inte klarade av att gå in i matsalen i skolan för blev så illamående av ketchuplukten. 

Igår kväll när jag la mig och skulle sova blev jag så sugen på tomat så gick upp och slängde ihop denna nattmacka av olja, tomat, vitlök, salt, peppar, chiliflingor och färsk basilika. 

PS. Hatar fortfarande ketchup… Urk.