De senaste veckorna har varit så fruktansvärt intensiva. Jag har jobbat så otroligt mycket. Stått och stampat på samma ställe. Supit mig full och aldrig varit ensam. Så fort jag är helt ensam kommer det en dipp. Jag känner mig ensammast i världen och vet inte vad jag ska ta mig till. Denna bergochdalbana är inte hälsosam men jag har kommit in i en ond cirkel jag inte vet hur jag ska ta mig ur. Just nu känner jag mig nere. Jag har suttit och stirrat på min dataskärm i nästan två och en halv timme nu. Jag är sallad. Vad ska jag göra? Tanken att plocka ut 10 000 kr från mitt sparkonto ekar i mitt huvud. Gå ut på stan och bränna dem. För visst skulle livet kännas lite lättare då?
Jag tror vårdepressionen är den nya vinterdepressionen. Läste det i någon kvällstidning förut.
Inte för att jag är så allvarligt tappad, but still. Sometimes it feels like shit. Och inte sminkat mig idag heller. Då känner man sig ännu mer risig.
Skit dag helt enkelt.
det här med att leva…. det är ju så. det gör ont när det gör ont, men allt är kärlek. smärta är känslan av avsaknad av kärlek, men det är ändå kärlek vi känner…. jag svamlar.