Ensamma dagar

Man får typ inte känna det här men jag har haft ett par så himla ensamma dagar.

Fast jag har ju inte varit ensam jag har ju varit med Atlas men jag är så van att leva ett så socialt liv där vi går till parken på morgonen sen hem för lunch och nap och sen ut och leka igen och träffar hela tiden människor jag känner på en kaffe där, på en kram i parken, på ett hej hej på deras kontor där Atlas får röja omkring osv.

Sen har jag ju umgåtts massor med mamma nu när vi bott här men hon har jobbat flera kvällar och Douglas har haft två julbord och en jättesen jobbkväll och jag har inte matchat att träffa typ en endaste vän denna vecka!! Nä det är en överdrift men knappt… Och det kan bli så himla ensamt.

Jag saknar verkligen att bo i stan den här veckan. Förra veckan kändes det faktiskt inte alls men denna veckan har känts så lång och så tom. Jag vet att vädret påverkar mig väldigt mycket… Och så är jag förkyld. En förkylning som inte ger med sig som klängt sig fast i säkert tre veckor nu.

Är medveten om att detta är ett väldigt klagande inlägg men mår rakt ut sagt piss idag. Och då har jag inte ens PMS. Förstår ni nivån på måendet då?

Nu är det inte länge kvar tills vi flyttar till stan igen. Kanske därför det känns extra jobbigt för att man snubblar på mållinjen. Hoppas vi hinner flytta in innan jul. Vi tror målandet blir klart 23/12……….. Vi får tillträde nu på måndag 16/12.

Nä nu ska jag rensa mammas skåp på choklad och sen ska jag säga tack och hej för denna dag. Imorgon är det fredag och julbord med kontoret <3.