Okej, jag förstår att detta handlar om beroende på hur man är uppvuxen.
Men efter att jag blev ”stor” så har jag och mamma alltid köpt saker till varann man velat ha. Tex har jag sagt att jag vill ha de där skorna i julklapp eller födelsedagspresent så har jag alltid fått dem. Inget freestylande i vår familj. Samma sak när mamma har fyllt år. Men sen träffade jag Douglas och han ba ”Vadå vad du vill ha (?) det ska vare en ÖVERRASKNING NÄR MAN FYLLER ÅR”.
Så har vi haft en häftig diskussion om detta och han tycker inte det är ”roligt” att överraska men förstår mig när jag säger att om jag får något jag verkligen vill ha kommer ju jag bli gladast av det? Är det superfel? Jag har varit väldigt duktig på att byta mina andra presenter jag fått av pojkvänner…
Men i alla fall. Detta år ville jag verkligen ha ett par diamantörhängen från LWL Jewlery som jag kikat på i över ett halvår. Så jag fick en riktigt generös donation av både mamma och Douglas och så la jag till en del själv och så blev det (i mina ögon) världens bästa 32-årspresent!
I min familj så önskar man sig saker i julklapp, men födelsedagspresenter handlar om att man skall hitta någonting riktigt personligt och komma på något riktigt bra till personen! Många par har ju också gemensam ekonomi, då är ju alla pengar ändå bådas så då handlar det kanske mer om en utmaning kring att hitta den perfekta presenten.
Jag tycker det roliga ligger i att min kille verkligen får tänka efter och visa att han känner mig väl som kan hitta någonting som jag verkligen vill ha (och tvärtom!)
Fast nu blir man ju nyfiken på hur mycket de kostade…;) och självklart blir man gladast av något man har önskat sig:)
Grattis i efterskott!!!!!