Hej botox!

Hej och välkomna till vårt nya hem! Allt är och kommer vara precis som vanligt fast lite bättre helt enkelt. Ni vet, det är som när man börjar på en ny skola. Eller en ny arbetsplats, man vill visa upp sig från sin absolut bästa sida.

Och det är precis vad jag kommer göra nu. Därför tänkte jag börja med ett berättande inlägg.

Jag har fått många frågor om botox och varför jag ”inte bara erkänner” under en period. Faktum är att det finns inget att ”erkänna” anser jag. Jag tycker att allt man väljer att göra med sin kropp är ens eget beslut och ens egen business. Jag började med botox för ungefär tre år sedan. Och anledningen till varför jag väljer att dela med mig av detta nu är för att jag ärligt talat ger blanka fan i vad folk tycker om mig nuförtiden. Det var en tid då andras åsikter absolut spelade roll i mitt liv. Jag var rädd att vad folk skulle tycka om de visste att man ”fixade” lite med ens utseende. På samma sätt som jag brydde mig om vad jag hade på mig och kanske inte alltid valde det glittrigaste plagget för att ”svart” var ett säkrare kort. Men man blir äldre och man blir mer den människan man verkligen är för varje dag som går och eftersom att frågorna haglat från er den senaste tiden om just Botox så tänkte jag, ”Äh, varför inte”.

Jag gör bara botox i pannan. Jag har aldrig gjort några fillers som vissa av er spekulerar i. Jag gjorde läpparna en gång för mer än tio år sedan när en kompis skulle göra och så betalade hon mina läppar för att hon inte vågade göra själv. Hehe, men det har gått ur helt nu och inget jag behövde men det var roligt att testa.

Jag hade världens rynkor i pannan. Jag har faktiskt haft dem sen jag var ganska liten. Det har ingenting med min ålder att göra utan jag har sådan mimik i ansiktet. Jag uttrycker mig helt enkelt på det sättet när jag pratar. Liksom lyfter på brynen så hårt att hela pannan viker sig. Minns så väl hur många gånger mamma sa ”Skrynkla inte pannan” när jag var liten. Men det var inget jag kunde styra över. Det blev bara så när jag uttryckte mig.

Efter ett tag följde en lång tid av sådana här selies. Jag klippte bort pannan helt enkelt.

På varje bild som var en närbild. Hehe och ni vet hur många sådana man tar som bloggare.

Jag älskar det. Det är det absolut bästa jag någonsin har gjort och jag tycker inte att det ”förändrat” mitt utseende bara tagit bort den skavanken jag bokstavligen h a t a d e. Jag fyller på ungefär varje 3-4 månad och jag har gjort det hos samma tjej från dag ett. Hon heter Anna Welander. Hehe, vet att ni kommer ha massor med frågor om detta och Anna är legitimerad sjuksköterska och ni kan maila och fråga henne. Hon sa att det var helt ok när jag sa att jag skulle skriva om detta i bloggen. 

(OBS nu att mellan vissa bilder i början på detta inlägg och de som följer nu är det nästan tio år emellan så det är givet att utseendet har förändrats en del men såhär ser jag ut idag).