Jag tycker det är många som är rädda för döden. Jag har ingen direkt dödslängtan. Jag är intresserad av hur mitt liv kommer utveckla sig. Men jag är verkligen 0% rädd för att dö. Skulle det vara så att jag skulle dö imorgon skulle det givetvis inte vara något kul men jag är inte rädd. Jag är så himla okej med döden. Tror någonstans att det inte bara blir svart och tar slut. Det kan det inte göra.
Men däremot är jag livrädd för att bli ensam. Att leva ensam. Att hela mitt liv kommer gå ut på karriär och jag kommer vakan upp en dag mitt i livet så är jag 45 år. Ogift. Inga barn och då är det försent. Och att jag ”ge upp” och bara vara ensam. Finna mig i at vara ensam.
Ensam.
Det ordet ger mig kväljningar. Jag blir nästan yr bara av tanken.
Ska jag inte laga mat till någon? Eller ta hand om någon? Det är ju det mysigaste jag vet. Herregud. Blev så stressad nu. Nu gräver jag ner mig i jobb. Puss hej.
Jag är också livrädd för att vara ensam. Är extremt trygg och bekväm i att vara ensam nu och uppskattar min tid så jag vill inte slösa den på vem som helst. Väntar på mannen med stort M och alla som inte känns som honom vid första ögonblick lägger jag inte ner min tid på. Är rädd att vakna en dag och inse att jag var alldeles för kräsen och att det liksom är försent.
Men asså känner exakt samma. EXAKT så. Tycker det är så himla skönt att vara ensam just nu. Men vill inte vara det forever.
Jag är faktiskt inte rädd för ordet eller konceptet ensam. Jag har knappt några vänner av eget val, har visserligen en sambo men är otroligt tydlig med att jag älskar att vara ensam och kräver att få vara de och han får ta hand om sig själv. Att vara ensam är för mig en lättnad, sen kan det självklart bli långtråkigt i det långa loppet. Däremot kan jag inte hantera döden för 5 öre haha.
Så olika man kan vara.
http://WWW.JOHANNAGRAHN.SE
Det här är så mycket enklare att förklara på engelska. Men jag brukar alltid säga ”I like being alone, but I hate feeling lonley”. Du är lonley, för som du säger så har du en sambo, men jag tror att de flesta människor uppskattar att få vara alone. Och det är det som jag tror Dasha menar också, hon är inte rädd för att vara alone, men lonley för resten av sitt liv. Och jag känner verkligen med dig på den Dasha!
För mig som inte ens vill ha barn känns ju ensamheten som något jag behöver acceptera. Vem fan vill binda sig med någon som inte vill ha barn liksom? Får väl bli ett gäng husdjur som sällskap genom livet.
Det finns många som inte vill ha barn. Jag har haft tre långa förhållanden och ingen av dem ville ha barn, inklusive min nuvarande sambo som jag tror är the one. Så det klart att det finns. Vi har två hundar och är nöjda så.:) Har ingen barnlängtan och har aldrig haft, och jag är 40 nu så tvivlar på att den kommer dyka upp…
Hej Dasha! Jag känner precis samma som du. Men nu undrar jag om det är slut mellan dig och din kille?? 🙁 kram
Japp det är det.
kärlek till fina du <3
Du kommer inte bli ensam! Du är ju rena drömmen dasha!
När jag får sånna där panikkänslor brukar jag tänka att det faktiskt brukar lösa sig för de flesta. De flesta "gamla" man känner får ändå äran att leva med någon.
Vet inte varför men blir alltid på riktigt ledsen när jag hör att folk gör slut. <3
känner också mig rädd för det! Men om jag inte har någon som vill ha barn när jag vill ha barn tänker jag antingen adoptera eller göra
sån här provrörsbefruktning. För barn ska jag ha oavsett om jag har en man eller inte. Och jag vill ju ha minst två barn. Är själv ensambarn så vill att mitt barn ska ha syskon. Men tror inte du behöver oroa sig du verkar så härlig och fin 🙂
Det är svinsvårt att få adoptera som ensamstående i Sverige, om inte omöjligt.
Provrörsbefruktning ensam får man inte heller göra, men man kan ju åka till Danmark där det är tillåtet.
Jag hamnade just i den situationen – fyllde 40 och var inte i ett stadigt förhållande så beslöt mig för att skaffa bar ensam. Bor i Finland så kunde bli gravid på en klinik (pappan är en dansk donator). Är nu i vecka 30 och såååå glad att jag tog beslutet! Så funderar nån på samma sak så kan jag varmt rekommendera detta, ingen ska måsta vakna upp vid 45 och inse att man aldrig kommer att få några barn och eventuellt leva bitter resten av livet. En man hinner man hitta i vilken ålder som helst men barn kan man bara få en begränsad tid <3
SÅ jävla sant. Jag kommer 100% också göra det ifall jag är 40 och ensam. 11 år kvar då. Åh tänk då är din bebis inte bebis utan hela 10 år!! <3
Jag är också väldigt rädd för ensamheten. Efter drygt 4 år som singel (är 28 år nu), längtar jag efter en partner så mycket att jag ofta skrämmer iväg de killar jag börjar träffa. Det här med is i magen och att försöka tänka att det kommer när det är min tid och det är rätt, är svårt när man vill något så mycket. Någon som har tips på hur man kan tänka?
Hehe fått ganska mycket skit för mina dejtingtips men jag har en regel som går ut på att ALDRIG smsa först eller förslå att ses. Men däremot svara på sms på en gång och alltid säga ja till dejterna (dvs de du vill träffa). <3
haha jag vet, har lyssnat på alla era podds och försöker ta till mig av tipsen.. men sen när det väl kommer till kritan blir jag otålig 😉 men nåt som ju är såå sant är ditt ”man vill inte vara med nån som inte vill vara med en” så det försöker jag tänka på.
Så fint inlägg!
Dasha. Vad ska man göra om man slutat tro på kärleken? Att den aldrig kommer komma? Det känns som alla bara gör slut hela tiden, ingenting verkar vara förevigt inte ens de förhållanden som verkar vara helt perfekta. kommer jag någonsin hittat mannen i mitt liv? tvivlar som fan just nu.
Det är nog bäst att bara vara lycklig i sig själv i den man är och kunna vara lycklig och ensam också… sen kommer det när det kommer du kan inte styra över det mer’än att träffa olika människor och vara social och framåt.
Givetvis kommer vi göra det! Jag är också nybliven singel. 29 år. Men tvivla på kärleken… Nä. Det kommer jag nog aldrig göra. <3
Kjenner igjen meg såå mye. Har vært singel i 6 år, og trives så bra med eget selskap, herlig å kunne tenke på kun meg selv og hva jeg vil gjøre med life in general. Men livredd for å ende opp alene. Big difference 🙂
Anyways. Du er så søt på snapchat 🙂 Ville mest bare si det.
Dasha, vilket fantastiskt fint inlägg! Tack för att du delar med dig av livet: inte bara de fartfyllda ögonblicken när karriären går framåt eller de roliga danstimmarna på helgen, utan också det som känns på riktigt. Jag tror precis som du på kärleken och vill skicka en kram till dig, det finns en anledning till allt som händer, så länge man är så öppen och välkommnande för livet som du är <3
Tack snälla för fina orden. Blir glad 🙂
Jag förstår hur du känner och brukar tänka på samma sak. Men du, 11 år är lång tid och mycket kan hinna hända. Samtidigt så finns det ingen garanti för något alls i livet. Man kan hitta någon, vara gifta länge, bilda familj och sen tar kärleken slut. Eller så kan partnern dö ifrån en. Det går inte att veta hur framtiden kommer att se ut, utan vi får bara göra det som känns bra och rätt just nu. Livet kan vända så tvärt. Stor kram!
Fina, underbara Dasha! Har följt dig i många år men är tyvärr alldeles för dålig på att kommentera. Ska försöka bli bättre. Så tacksam över dina ord. Jag är också livrädd. Livrädd över att vara ensam. Livrädd för att bli sårad. Sårad igen.. Är du också rädd för att bli sårad? Så tråkigt att höra att det är slut med din kille. Hoppas verkligen att du är okej. Många kramar! ❤️
Jag förstår verkligen din känsla! Är idag 30 och vännerna har rejsat förbi för alldeles för längesen. Rädslan över att alltid vara ensam låser mig så till den milda grad att jag har svårare och svårare att släppa in en kille i mitt liv, då jag blir rädd att det inte kommer funka.
Fredagsfeelingen dog lite, men det kom även som en reminder. På med smajlet och axlarna bakåt. Helgen, livet -nu kör vi!
fina dasha, du är för fab för att inte träffa ”den rätte”, glöm aldrig det. Problemet är att man oftast känner sig ”för gammal” hur gammal man än är, men det finns mååååååånga år kvar i livet där mkt kan hända. Du blev typ tsm samtidigt med din kille som jag blev med min. Blev uppriktigt ledsen när jag såg att ni gjort slut (vet inte ens varför , mkt kan ju hänt) och att man gör slut är oftast rätt beslut. Singellivet är faktiskt kul, när man har lagt locket på det gamla och beslutat sig för att sluta sörja förhållandet. Ha en underbar höst nu <3
Du kommer inte vara ensam Dasha. Mitt i allt när du trivs med dig själv och singellivet som böst kommer någon dyka upp som visar dig hur vacker just er kärlek är. ❤️
<3