Ja.. Hur ska man beskriva dessa enorma känslor som bubblar i en? Allt känns så STARKT. Jag vet att jag ibland är fel på det men kan inte rå för hur det känns. För det känns så mycket. Jag kan verkligen uppleva mig själv extra-extra kär och så himla glad i saker men sen samtidigt bli så nedstämd av inget speciellt. Häromnatten vaknade jag vid 03 för att gå på toaletten och kände mig så himla arg. Kände mig helt utmattad av nedstämdheten. Då sa jag till mig själv att ”Nu får du faktiskt skärpa dig. Du har sovit, du är inte ARG?” Och då vaknade jag till liksom. Som att jag gav mig själv en psykisk örfil men det är en sådan känslostorm i mig. Om man är en känslomänniska i vanliga livet… My oh My vilken berg-och-dalbana man har att vänta sig som gravid.
Men jag har lärt mig att jag måste ändra om i min planering. Att göra saker i sista sekund som jag alltid gjort i vanliga fall är något jag blir stressad av och då mår dåligt av. Tex flytten, jag borde packat färdigt allt två veckor innan utflytt så jag bara kunde kollat på allting med ett nöjt-face. Vi åker ju till Portofino tidig måndagmorgon, jag packade i ordning allting förutom necessären igårkväll redan. Känner ett lugn inför det. Får mig att kunna ta det där djupa andetaget som vissa dagar känns så långt bort. Låter kanske som om jag är deppig just nu och det är jag inte. Utan jag har lärt mig att när något skaver så pratar man om det, letar efter felet och sedan gör man något åt det. Fort som fan. Och det är vad jag försöker göra nu, i väntan på nya lägenheten dvs 😉
Den här klänningen är v-ringad i ryggen och jag har en M och den sitter pretty slappt på mig.
Ni hittar den här. (adlink).