Upplever ni också att de som är tatuerade är med i en hemlig klubb? Att de är speciella? Annorlunda? Lite mer… Vad är ordet jag söker… Jo men speciella är det väl?
Folk tatuerar sig hit och dit och vissa säger ”detta symboliserar xxx” för mig – aldrig förstått den grejen. Rita det på ett papper och sätt upp på väggen hemma? Varför måste man göra en stor bläcka över halva kroppen?
Jag är som ni hör inte något jättefan av tatueringar. Väldigt få jag tycker klär i det. Ärligt tycker jag bara riktiga Rockstars kommer undan med många tatueringar. När ”vanliga” människor har många synliga tatueringar (speciellt unga) kan jag inte låta bli att tycka synd om dem. Tänker ALLTID att det finns en risk att denna person om några år komma ångra sig. Bygger då detta på mina egna erfarenheter. Har otroligt många vänner och bekanta som märkte sig för livet i ung ålder och nu ångrar sig och i vissa fall tom genomgår smärtsamma behandlingar för att ta bort dem. Men vad som faktiskt är 100% sanning och de flesta som tatuerade sig unga säger är: ”Jag tycker väl min tatuering är helt ok… Men hade aldrig gjort den idag”.
Personligen gick jag igenom många olika perioder i min ungdom.
Vi kan väl börja med den första tatuering jag ville ha. Det var en ros på bröstet. Detta var vid 14-års ålder – TACK MAMMA för du sa att om jag gjorde denna skulle du döda mig.
Sedan ville jag ha en taggtråd runt armen alá Pamela Andersson.
Och sedan en sol runt naveln. Nu är vi runt 16-års ålder.
Nu kommer en av de sjukaste… Jag ville ha en tribal i svanken (omg det var det häftigaste man kunde ha på den tiden) men inte vilken tribal som helst. Jag ville ha ett hjärta, med gloria ovanför OCH djävulshorn inbakat i denna tribal – vill än en gång tacka min mamma som sa att jag skulle bli hemlös om jag gjorde detta.
Under min rejvperiod ville jag även tatuera in en ”infected muschroom” på fotankeln. *emoji som håller för ögonen*
Ja men vad ville jag ha sagt med detta inlägg då?
Jag kom bara att tänka på att det är något speicellt med tatueringar. Och ordet ”forever” är inget man kan uppskatta när man är ung. Jag minns tex hur jag ofta sa ”Men om jag dör imorgon då? Då vill jag ju ha LEVT”. Ja och det vill man ju, såklart. Men om jag idag hade behövt leva med alla dessa tatueringar hade det sugit. Rejält. Är överlycklig över att min mamma sa att jag absolut inte fick. Mina vänner som i våra ringa 14-årsålder fick göra vad de ville med sina kroppar då, är inte alls nöjda med sina tatueringar idag. Jag har tex en bekant som skrev ÖVER HELA SIN RYGG ”No fear” när han var 16år. Tror ni har är nöjd med den idag?
Not so much.
Sedan ska jag såklart vara helt ärlig med er. För det är jag jämt. Dagen efter jag fyllde arton år låg jag på det där jävla tatueringsbordet och blev gaddad. En liten fjäril på rumpan lever jag med idag. Den är stor som två femmor bredvid varandra och i färg. Men den syns inte om inte jag visar den. Den syns tex inte på stranden eller när jag bär underkläder. Skulle jag ha små string skulle den synas. Men det är också något jag tröttnade på efter några år (string).
Tänk efter en extra gång innan du gör beslut som går under genre ”forever”. <4
TACK för att någon äntligen vågar skriva detta! Håller verkligen med dig. Jag skulle kunna tänka mig att tatuera in mina framtida barns namn, för det tror jag inte man ångrar. Men där tar det stopp.
hahaha så bra!
känns ju dock lite skillnad på dom du vill göra till vissa som kanske har jättestor betydelse för någon, dina var ju mer fjortisgrejer som alla som skulle tatuera sig skulle ha. om man får säga så.
bäst är du!!!!!
Jag har aldrig kommenterat din fina blogg förut men dethär var ett inlägg helt i rätt tid som jag verkligen behövde läsa. Du fattar inte vad skönt att nån som skriver detta, nån som har samma värderingar som jag. Vi är ett gäng på 12 tjejer i trean på gymnasiet varav helt seriöst alla förutom jag har gaddat sig nu. Det går liksom en ström och alla bara spontantatuerar sig typ efter skolan o ba ”vilka ska med idag”. Och för dom är det ingen big deal överhuvudtaget. Min kompis har skaffat en tatueringsmaskin nu också som vi hade med på en fest förra veckan och du kan ju bara tänka dig hur det sluta… :-S Många (och då menar jag återigen typ alla förutom jag haha) som förstörde sina kroppar från topp till tå den kvällen. Det var i alla fall en rolig underhållning för mig som inte kladdade sönder min egna kropp. Och så frågar dom ofta mig varför inte jag tatuerar mig…… Det är hursomhelst skönt att få infallsvinklar från andra än mina gränslösa kompisar. TACK ♥
Funktionsnedsättning eller inte – det spelar ingen roll! Alla är precis lika mycket värda ändå!
http://nouw.com/hanshen/funktionsnedsattning-eller-ej-det-spelar-18601303
Åh TACK! Äntligen en som har vettiga tankar kring detta. Klart vissa passar i tatueringar men det är få. Jag kan tycka att det är snyggt/sexigt ibland, men det jag alltid återkommer till eter ett tag är att det ändå ser lite tacky ut. Och liksom om ett par år, när personerna är 40 år, inte har drömkroppen längre och en tatuering helt enkelt inte passar längre ser det ju förjävligt ut haha. Och det där alla säger med att ”ja men när jag är 40 är jag så gammal och ful ändå så det spelar ingen roll…” Haha jo visst, tror inte du känner samma då. Men men alla är olika och tur är väl det, men jag kommer förmodligen tacka mig själv för att jag är en av få tatueringsfria i vår generation 😉
Håller med den som skrev att det är skillnad på tatuering och tatuering. De du ville göra hade du med säkerhet ångrat men de är ju tacky fjortistatueringar.:) Det finns ju sjukt duktiga tatuerare som gör riktigt snygga tatueringar, och rätt tatuering på rätt person tycker jag är snyggt. Tror dock på att vänta tills man mognat och tänkt igenom vad man vill ha noga. Min pojkvän har en sleeve som är outstanding på hans muskulösa armar. ???
Haha åh tycker detta är så jävla tråkigt! men visst alla tycker olika förstås. Jag har tatuerat mig sedan jag var 17 och kan absolut tycka att alla tatuerare ska ha en åldersgräns på minst 18 år pga att det är som du säger annars stor chans att man ångrar sig. Men vafan? Ska livet gå ut på att du aldrig ska kunna chansa och alltid fundera över på om du kommer att ångra dig sen? En skittrist inställning enligt mig! Jag älskar mina tatueringar och tycker inte alls att dom ”står för något” utan jag gör det endast för att jag tycker att det är snyggt och för att jag tycker att det passar mig. Jag skiter fullständigt i om jag i framtiden kommer att ångra mig eller om jag inte kommer få något jobb pga av mina tatueringar, tycker det är ett jävla stenålderstänk. (vilket jag verkligen inte tror att jag kommer att göra) Är så sjukt trött på att ångra saker!
Svar till Alex:
Att man ångrar sig i den åldern*
Hehe men det var ju EXAKT detta som var hela poängen med mitt inlägg. Att man inte förstår konsekvenserna och bara lever i "nuet" när man är ung. Det gjorde jag med! Och jag lät exakt som du. <3
Svar till dashagirine:
tycker att du är väldigt otrevlig men ditt sätt att försöka vara bättre än andra och säga att dom kommer ångra sig. vem skulle inte ångra en sol på naveln? herregud se ett lite större perspektiv än fjortistatueringar man ville göra som 15 åring.
Svar till jennie:
Men jag har inte påstått att jag är bättre. Det är du som valt att tolka det på det sättet. Och en sol runt naveln var SÅ inne för 15 år sen. På samma sätt som alla tribaler. På samma sätt som ett litet hjärta på handleden är nu. Eller att skriva något mellan fingrarna. Det är det jag vill komma fram till. Alla dessa tatueringar bli ”omoderna” och ”fjortis” efter ett tag. Men just nu anses hjärta på handleden som det finaste ever. Och det gjorde en sol runt naveln för många år sedan. Så om du vänligen ser detta ur ett större perspektiv ♥
Finns det NÅGON seriös tatuerare som tatuerar en fjortonåring?
Har en tatuering på foten med mina syskons namn, kommer aldrig ångra den. Dom betyder mest för mig 🙂
Alltså…har älskat din blogg såååååå så så länge. Detta gjorde mig dock så jävla besviken.
Kan inte annat än att hålla med dig Dasha! Vi är typ jämngamla och jag känner igen de olika åldersepokerna och valet av motiv 😉 haha. Men du kan ju inte kläcka ur dig om din fjärilstatuering UTAN ATT VISA OSS 😀 Blir ju himla nyfiken nu på hur detta lilla mästerverk ser ut 🙂 Utöver några av dina motiv ville jag göra klassikern med ett kinesiskt tecken under naveln fast neråt på sidan mot troskanten 😉
Love it! had läst inlägg förut där jag tror du sagt negativt om tattueringar men missat att nämna att du själv har en – brast i skratt när jag läste, du är så härlig!
sen tycker jag du är klok i inlägget, tatueringar bör man tänka igenom!
kram på dig
Helt sjukt hur du just satte ord på mina tankar. Tribals och tramp stamps var ju lika inne förr som ugglor, citat och små hjärtan är idag. Ser fram emot min skadeglädje om något år när alla runt omkring börjar ångra sina tatueringar…
Haha!Så jäkla klockent!
Jag har en tatuering som täcker större delen av min vänstra överarm. Gjorde den för ganska exakt ett år sedan (då var jag 26år) och jag ångrar mig inte, jag älskar den och jag kommer göra fler! ALLA får tycka precis som dom vill. Vissa tkr den är skit snygg o att jag passar i den, andra säger ingenting o några säger ”du kmr ångra dig så fett om några år” OKEJ? Men tur att det är MIN kropp då 😉 För jag fucking love it !
Håller med dig till viss del. Har man inte tänkt igenom det ordentligt ska man inte göra det. Och att göra en smaklös tribal eller tramp stamp t.ex. lär man ångra till 98% risk.
Men jag kan ärligt säga att jag står för samtliga 6 tatueringar och de betyder jättemycket för dem. De har en viktig betydelse för mig, de går att dölja om jag vill det (alla utom ett pyttelitet hjärta på fingret) och jag har tänkt igenom dem flera månader innan jag präntat in dem på min hud.
Förstår absolut att tatueringar inte är allas cup of tea, men det är skillnad på tatueringar och tatueringar för tatuerandets skull. Och till er som säger ”ni kommer ångra er när ni är 80 bla bla bla”, hur snygga kommer ni vara när ni är 80? Ni kommer knappast kunna tatuera er då i alla fall om ni ångrar er 😉
Älskar din blogg, blir så glad av att läsa den 🙂