0 kommentarer till “Mer paljetter to the people”

  1. Hej! Jag älskar din och michaelas podd. Jag har precis börjat lyssna på den och lyssnar igenom gamla avsnitt, lyssnade nyss på podden åldersskillnad och vill bara berätta om en sak. Min farmor och farfar var gifta och mellan de skillde det 25 år. Det är sjukt att de kunde älska varandra ändå. För 25 år av livserfarenhet är mycket! Nu är dock min farfar död sedan 29 år tillbaka men hon har fortfarande inte träffa någon för hon vill inte. Hon älskar bara honom och vill inte ha någon annan. Vet inte varför jag skriver här men det känns skönt att säga till någon och tänkte att det skulle vara kul för ”kärleksexperten” att veta. Okej kärleksexperten, torrt….. Älskar iallafall din blogg och du är superfin kram finaste dasha

    Svara

  2. Älskade dagens podd SÅ mycket. Ser gärna att den manliga gästen återkommer i senare avsnitt, eller alternativt ringer mig- hehe 🙂
    Så fina bilder på dig här ovan förresten. ♥ kärlek till dig fina Dashis

    Svara

  3. Du är så himla fin Dasha! Vill tacka dig för alla kloka ord och din inställning som är så inspirerande. Lyssnar alltid på er pod och blir på så bra humör, har lyssnat på alla avsnitt flera gånger! Direkt när jag känner mig lite nere, eller ensam – tar jag en promenad och lyssnar på er pod. Mår direkt bättre!

    Så TACK för det. ♥

    Svara

  4. Mycket bra pod som vanligt och kul med en kille som svarar på frågor 🙂 Sen hade han en sjukt behaglig röst, take him back!! 🙂

    Svara

  5. Hej! Jag kör just nu detoxen som du la upp för ett tag sen och är än så länge på dag 3 och håller just nu på att koka upp soppan som blir väldigt spännande att smaka imorgon 😉 Men jag undrar om dag 5, får man äta någon frukost då?? Eller är det enbart dom två målen mat under hela dagen? Tack för inspirationen att göra den, och ursäkta hehe att den här frågan egentligen inte hör till det här inlägget… Kram 🙂

    Svara

  6. Hej Dasha!
    Jag är en 24 årig tjej som alltid ser fram emot torsdagarna då jag kan lyssna på din och Michaels podcast. Ni är så härliga och jag går alltid runt med ett leende på läpparna när jag lyssnar på er 🙂 Men jag har ett problem jag hade önskat att ni kunde ta upp och ge era råd och tankar angående ämnet.

    Jag har sedan barnsben alltid burit på ett inre mörker som i tonåren kom att yttra sig i perioder av depressioner och återkommande ångest. Jag har gått hos bup, psykologer och psykiatriker. Fått antidepressiva, ångestdämpande och sömntabletter utskrivet. Men inget har egentligen hjälpt.

    Unde tonåren utvecklade jag ett självskadebeteende och har lidit av ätstörningar. Idag kan ingen se på mig att jag har eller mår dåligt. Jag ett fast jobb, många vänner och en aktiv vardag. Men under utan och fasaden är det ett ständigt krig. Har under några tillfällen drabbats av vad jag tror är panikångest och skrikit rakt ner i kudden av ren och skär smärta (grannarna måste trott att jag blev mördad, haha)

    Ibland känns det som att jag har ett stort svart hål i mitt bröst och det är inte logiskt hur en psykiskt smärta kan göra så fysiskt ont. Vid riktigt mörka stunder har tankar om döden kommit upp (endast tankar!) Och jag ser inget ljus eller hopp. Allt är smärta, ångest och mörker.

    Har ni upplevt något liknande? Hur berättar man för sina vänner utan att skrämma bort dom, om ni känner igen er i något av det jag skrivit hur hantera ni dessa tankar och känslor? Jag känner mig så ensam och vilsen. Hur hade ni reagerat om en vän berätta detta för er? Kanske finns de fler som jag där ute. Har varken styrka eller mod att dela med mig av detta till mina vänner eller familj. Hoppas att ni vill lyfta detta ämnet i er podd.

    Många kramar från Anna

    Svara

  7. Hej! Nu är det så att jag har ett litet problem som jag skulle bli så himla tacksam om du hjälpte mig med! Jag har träffat en kille i en månad nu, vi har strulat som mest. Han hörde av sig varje dag när vi precis börjat skriva och nu hör han i princip aldrig av sig.. Jag har inte varit så på utan endast skrivit först ca 2 gånger i veckan och senast så frågade jag om vi skulle ses o han svarade ja och det är klart jag vill ses! Så vi träffades i tisdags och fikade sen var han tvungen att åka hem o plugga (han har inte så mycket tid att ses då han går andra året natur med mycket prov osv) han kysste mig hejdå mitt på stan (antar att det är ett bra tecken??) men nu är det helt dött, vi har inte hörts sen i tisdags när vi sågs. Är han inte intresserad? Vill han att jag ska höra av mig? Eller har han blivit så bekväm med mig att han inte känner att vi behöver höras varje dag? Vad gör jag, väntar och ser, skickar ett sms med typ hur är det? Eller skickar en snap till honom? Snälla hjälp , jag gillar ju honom..

    Svara

  8. Hej dasha!
    För någon veckan sen så gick jag till frisören, satte mig i stolen, bad min frisör att klippa topparna och göra det aningen uppklippt där bak. Sen tog Jag upp min tidning och började läsa den en stund senare så tittar jag upp och får se att hon klippt mitt hår som innan täckte brösten nu gick till axlarna! Jag började stor gråta och gick därifrån utan att betala, var super ledsen över mitt hår och helt chockad. Antar att jag var ovan också! Men jag fick väldigt mycket komplimanger för mitt hår och många sa att jag såg äldre och mognare ut (är 18) så det var kul och viktigast av allt du blev min inspirationskälla i detta hårkaos. Du har visat mig att man kan vara snygg och sexig och tjejer även i kort hår vilket har med tiden fått mig att vänja mig och känna mig okej med klippningen! Tack för det och du är verkligen snygg i kort hår!

    STOR KRAM!

    Svara

  9. Hej!

    Jag försöker hitta jackan från drylake på nätet men lyckas inte. Vet någon var den kommer från? Eller Dasha, var har du köpt den? 🙂

    Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *