Namaste, Yogiakademin 

Wow. Vilken dag jag upplevt. För det är exakt vad jag gjort denna dag upplevt den. 

Jag har testat på en del yoga. Och med en del menar jag ca 4-5 pass, någonsin. Utspritt på flera år. Sedan har jag kört en del antigravity yoga, ni vet när man hänger upp och ner i en hammock. Så jag känner ju igen en del positioner men jag är absolut inte kunnig inom yoga. Men jag har ju gillat antigravity yogan. Den har fått mig att stressa ner men samtidigt har jag varit för stressad för att prioritera den (konstig kombination). Så denna resa jag nu gör med Yogiakademin är min tanke att jag ska stressa ner… Komma in i mig själv mer och ta denna erfarenhet med mig hem och ta fram när det känns jobbigt i vardagen hemma. 

Idag hade vi vårt första pass och jag hade inga som helst förväntningar. Tänkte att jag skulle ta in det så mycket jag kunde men visste inte vad jag skulle förvänta mig. 

Men vad starkt det var… Vi började klassen med att sätta på en ögonbindel vilket vi hade på oss under hela timmen. Första övningen var en skak-session. Det är lite svårt att förklara men man skakade i takt med musiken på olika sätt och olika fart. Tydligen är det en stress relief. Många djur gör så. Skakar av sig stress. När Josefine (vår instruktör) säger i slutet av skakningarna något i stil med ”släpp allt nu” så började mina tårar forsa bakom ögonmasken. Det var som om jag bokstavligen släppte senaste veckornas panik-ångest-stress ur mig. Det bara rann av och ur mig. Lipade någon minut i tystnad för mig själv och sedan kom det igen efter en halvtimme när vi skulle ta oss på bröstet och känna inne i hjärtat. 

Efter klassen var jag tvungen att gå ut från hotellet och ta en promenad för mig själv. Grät ut ordentligt. Det var en underlig känsla som jag aldrig känt på det här sättet förut. Det var väldigt skönt. Jag är ju en gråtig människa av mig… Men när hon sa att man skulle släppa allt kändes det som om hela flytten, bo i en resväska, NY, Glossyboxlunchen allting var över. Jag satte punkt och släppte taget över det som stressat mig senaste veckorna. 

Givetvis är mitt jobb fantastiskt mest hela tiden och jag är övertygad om att det kommer bli toppen när jag får flytta in i nya lägenheten men det har helt enkelt varit lite för mycket senaste tre veckorna. Inte så att jag inte kunnat hantera det, för det har jag. Jag är otroligt välsignad som har Helium tillsammans med starka, fantastiska Maxinne och en mamma som hjälpt mig med hela sin själ i denna flytt och Josef som låter mig bo hos honom medan jag är mellan två hem. Men det blev lite för mycket trots dessa snälla människor i mitt liv. 
Nu blickar jag framåt. Ser framemot morgondagens tre pass (kl 07.30, 10.30 och 15.30) med ett leende. 

   
    
 
Efter dagens yoga gick vi ner för att doppa oss i havet i solnedgången. Tack för denna fantastiska dag. Namaste.