Ibland googlar jag bilder på mig själv. Som igår när jag skulle hotta bilder till den där listan i inlägget innan detta. Så trillade jag in på den här härliga texten jag skrev för fyra år sedan. Gillar den:
0
gillar
Share this article - choose your platform:
0 kommentarer till “När dog romantiken?”
Gud vad sjukt, minns när jag läste din text för fyra år sedan och kom t o m att tänka på den (!!) för några veckor sedan. Jag håller med dig till fullo.
Jag minns också texten från fyra år sedan men håller inte nödvändigtvis med dig om att romantiken är utrotningshotad på grund av att vi lever i ett alltmer jämlikt samhälle utan tror mer att det beror på att vår genoration är väldigt van vid att få allting serverat och inte behöva arbeta så hårt. Jag älskar att både bli uppvaktad och att uppvakta och fick lite fjärilar i magen varje gång min pojkvän höll upp dörren för mig i början av vårt förvållande. Fem år senare skulle jag tycka att den mest romantiska gesten vore att få komma hem till en nystädat lägenhet utan att behöva lyfta ett finger själv, haha.
Tycker dock att Carrie/Mr Big och Blair/Chuck är dåliga bilder för att illustrera romantik.:) Mer destruktiva förhållanden (om de varit på riktigt) får man leta efter, även om jag håller med om att de på film gör sig bra.:) Har varit i ett Carrie/Mr Big-förhållande med en emotionellt otillgänglig man och det var INTE romantiskt någonstans annat i fantasin…tyvärr. Annars håller jag med, romantik är fint om det är äkta, men romantik kan vara småsaker i vardagen också snarare än ett dussin röda rosor (som ju är lite förutsägbart enligt mig). Kram
Vilken fin text som beskriver hur du känner! Jag håller dock inte alls med dig. Min syn på den typ av uppvaktning som du beskriver förknippar jag med sviniga killar med taskig kvinnosyn, du vet den typen som tycker att en snygg tjej är en ”trofé” och som är väldigt ojämställda i hemmet. För jag tror att den uppvaktningen hänger ihop med en gammaldags syn på kvinnan, där man tyckte att hon var svag och skör och därför behövde ”hjälpa” henne med massa saker, försörja henne osv. Jag tror att samma killar som absolut tar notan, är de killar som förväntar sig att tjejen ska ta hela mammaledigheten och sköta tvätten hemma (självklart finns det undantag här!). Jag ser heller inte det romantiska i vem som öppnar dörren? Det är bara en dörr, liksom? När sånt händer känner jag bara att ”vad fan håller du på med, jag kan öppna min egen dörr? Dra ut min egen stol? Tror du jag är sjuk på nåt sätt?” 😉 Däremot är det klart att man vill ha romantik! Men romantiskt för mig är när killen visar att han tror på mig, när han lagar all man och städar den vecka då jag har mycket på jobbet, när han köper en present som han vet att jag blir glad av osv. Och jag ser det som självklart att göra detsamma för honom. Dvs går vi på restaurang för att fira min födelsedag är det självklart att han bjuder, och ska vi fira honom är det självklart att jag bjuder. Den som för tillfället har mest pengar bjuder, eller den som är piggast låter den andra få sovmorgon, eller den som behöver uppmuntran får en present. Då visar båda att de älskar varandra och DET tycker jag är romantiskt! Dock tycker jag som sagt att texten var superbra för att få veta ditt perspektiv 🙂
Håller med till 100%! Jag vill inte bli behandlad som en prinsessa, för det kommer även med konsekvenser, exempelvis som det du nämner, att man ser kvinnor som svaga och sköra. Och jag skulle avsky om mannen i mitt liv såg mig som svag.
Men minns från Dashas och Michaelas podcast att Dasha i tid och otid uttryckte sig på ett ganska omodernt sätt kring relationer, som skvallrade om en oerhörd brist på analys vad gäller maktstrukturer men även genus och jämställdhet i allmänhet. Märkligt när en fullt vuxen människa är så pass obildad i ett så aktuellt ämne.
Men om du ändå har koll på mig, vet du vilken stark och independent women jag är. Varför skulle man inte kunna vara det OCH bli uppvaktad? Varför måste man antingen vara skör eller stark? Det måste vara utmattande att hela tiden tänka så som du.
Nu är det ju inte uppvaktning i sig som jag på något sätt motsäger mig, utan formen av uppvaktning. Det du beskriver låter fint, men undertonen (och dina bildexempel, kommentaren om 30-talet och den ofräscha gliringen mot jämställdheten….) är det som är problematiskt. Starka kvinnor står inte på något sätt utanför strukturen. Hur du blir behandlad kommer ALLTID ALLTID ALLTID påverka andras OCH din egen bild av dig själv. Mycket eller lite. Det måste du ju kunna greppa själv? Att om du behandlar någon som att den är skör kommer den av andra även betraktas som mer eller mindre skör. På samma sätt som att man även blir mer skör om man blir behandlad som skör. Jag menar, om en person skyddas blir den ju även skyddad. Rätt simpel logik. Dessutom känns det tröttsamt att du skyller brist på romantik på jämställdheten, när det antagligen finns hundra andra anledningar. Som sagt, ganska ofräscht val av syndabock.
Heja heja <3 Vi är många som förstår dig och tänker precis som du, tycker du förklarar det hela så himla bra. Undrar också vad Dasha och andra som henne tänker kring samkönade relationer, vem ska vara "gentlemannen" där tro? Kört för homosexuella att va romantiska, om det här "gentlemanna"beteendet ska va definitionen av romantik…
Jo, klart man kan vara både skör och stark samtidigt, det är ju vi alla! Och klart man vill bli omhändertagen av sin partner ibland. Det jag reagerar på är att jag tolkar din åsikt som att mannen skulle vara mer omhändertagande mot kvinnan än tvärtom, jag tycker att det ska vara ömsesidigt! Men kanske förstår dig fel, bara. Och JA, självklart är du en supercool independent woman! Du gör det du vill, driver ett eget företag och verkar vara en toppenhärlig person, det kritiserar jag inte öht. Jag vill bara poängtera att jämställdhet på ALLA plan hänger ihop och är så himla himla himla viktigt!!!
Vill också förtydliga att jag som skrev den första kommentaren och den Karin som har svarat på den inte är samma person, förvirrande 🙂
Oj jag håller inte alls med dig! Håller helt med Dasha som jag tycker beskriver det väldigt bra. Vet inte vilka killar du träffat som gett dig den bilden du har men jag lovar att det finns killar som kan vara både gentlemannamässiga och moderna/jämställda. Men håller med Dasha om att gentlemannen inte är så vanlig längre.. Tycker absolut inte att man ska känna sig ”svag” som kvinna för att man uppskattar att bli uppvaktad av en man. Jag är också en strong independent woman som kan göra alla grejer själv men uppskattar om mannen i mitt liv anstränger sig för min skull. Inget konstigt i det 🙂
Gud vad sjukt, minns när jag läste din text för fyra år sedan och kom t o m att tänka på den (!!) för några veckor sedan. Jag håller med dig till fullo.
Jag minns också texten från fyra år sedan men håller inte nödvändigtvis med dig om att romantiken är utrotningshotad på grund av att vi lever i ett alltmer jämlikt samhälle utan tror mer att det beror på att vår genoration är väldigt van vid att få allting serverat och inte behöva arbeta så hårt. Jag älskar att både bli uppvaktad och att uppvakta och fick lite fjärilar i magen varje gång min pojkvän höll upp dörren för mig i början av vårt förvållande. Fem år senare skulle jag tycka att den mest romantiska gesten vore att få komma hem till en nystädat lägenhet utan att behöva lyfta ett finger själv, haha.
Bästa inlägget på länge. Håller med i varenda ord.
Kram <3
Helt klart en av det bästa texterna jag läst på länge!! all cred till dig, håller med totalt!
Kram.
Tycker dock att Carrie/Mr Big och Blair/Chuck är dåliga bilder för att illustrera romantik.:) Mer destruktiva förhållanden (om de varit på riktigt) får man leta efter, även om jag håller med om att de på film gör sig bra.:) Har varit i ett Carrie/Mr Big-förhållande med en emotionellt otillgänglig man och det var INTE romantiskt någonstans annat i fantasin…tyvärr. Annars håller jag med, romantik är fint om det är äkta, men romantik kan vara småsaker i vardagen också snarare än ett dussin röda rosor (som ju är lite förutsägbart enligt mig). Kram
Vilken fin text som beskriver hur du känner! Jag håller dock inte alls med dig. Min syn på den typ av uppvaktning som du beskriver förknippar jag med sviniga killar med taskig kvinnosyn, du vet den typen som tycker att en snygg tjej är en ”trofé” och som är väldigt ojämställda i hemmet. För jag tror att den uppvaktningen hänger ihop med en gammaldags syn på kvinnan, där man tyckte att hon var svag och skör och därför behövde ”hjälpa” henne med massa saker, försörja henne osv. Jag tror att samma killar som absolut tar notan, är de killar som förväntar sig att tjejen ska ta hela mammaledigheten och sköta tvätten hemma (självklart finns det undantag här!). Jag ser heller inte det romantiska i vem som öppnar dörren? Det är bara en dörr, liksom? När sånt händer känner jag bara att ”vad fan håller du på med, jag kan öppna min egen dörr? Dra ut min egen stol? Tror du jag är sjuk på nåt sätt?” 😉 Däremot är det klart att man vill ha romantik! Men romantiskt för mig är när killen visar att han tror på mig, när han lagar all man och städar den vecka då jag har mycket på jobbet, när han köper en present som han vet att jag blir glad av osv. Och jag ser det som självklart att göra detsamma för honom. Dvs går vi på restaurang för att fira min födelsedag är det självklart att han bjuder, och ska vi fira honom är det självklart att jag bjuder. Den som för tillfället har mest pengar bjuder, eller den som är piggast låter den andra få sovmorgon, eller den som behöver uppmuntran får en present. Då visar båda att de älskar varandra och DET tycker jag är romantiskt! Dock tycker jag som sagt att texten var superbra för att få veta ditt perspektiv 🙂
Gud vilket trevlig, härligt och nyanserat svar! Way to go! Håller dessutom med dig till 100%
Håller också jättemycket med!!! Så sant
Håller med till 100%! Jag vill inte bli behandlad som en prinsessa, för det kommer även med konsekvenser, exempelvis som det du nämner, att man ser kvinnor som svaga och sköra. Och jag skulle avsky om mannen i mitt liv såg mig som svag.
Men minns från Dashas och Michaelas podcast att Dasha i tid och otid uttryckte sig på ett ganska omodernt sätt kring relationer, som skvallrade om en oerhörd brist på analys vad gäller maktstrukturer men även genus och jämställdhet i allmänhet. Märkligt när en fullt vuxen människa är så pass obildad i ett så aktuellt ämne.
Men om du ändå har koll på mig, vet du vilken stark och independent women jag är. Varför skulle man inte kunna vara det OCH bli uppvaktad? Varför måste man antingen vara skör eller stark? Det måste vara utmattande att hela tiden tänka så som du.
Nu är det ju inte uppvaktning i sig som jag på något sätt motsäger mig, utan formen av uppvaktning. Det du beskriver låter fint, men undertonen (och dina bildexempel, kommentaren om 30-talet och den ofräscha gliringen mot jämställdheten….) är det som är problematiskt. Starka kvinnor står inte på något sätt utanför strukturen. Hur du blir behandlad kommer ALLTID ALLTID ALLTID påverka andras OCH din egen bild av dig själv. Mycket eller lite. Det måste du ju kunna greppa själv? Att om du behandlar någon som att den är skör kommer den av andra även betraktas som mer eller mindre skör. På samma sätt som att man även blir mer skör om man blir behandlad som skör. Jag menar, om en person skyddas blir den ju även skyddad. Rätt simpel logik. Dessutom känns det tröttsamt att du skyller brist på romantik på jämställdheten, när det antagligen finns hundra andra anledningar. Som sagt, ganska ofräscht val av syndabock.
Heja heja <3 Vi är många som förstår dig och tänker precis som du, tycker du förklarar det hela så himla bra. Undrar också vad Dasha och andra som henne tänker kring samkönade relationer, vem ska vara "gentlemannen" där tro? Kört för homosexuella att va romantiska, om det här "gentlemanna"beteendet ska va definitionen av romantik…
Jo, klart man kan vara både skör och stark samtidigt, det är ju vi alla! Och klart man vill bli omhändertagen av sin partner ibland. Det jag reagerar på är att jag tolkar din åsikt som att mannen skulle vara mer omhändertagande mot kvinnan än tvärtom, jag tycker att det ska vara ömsesidigt! Men kanske förstår dig fel, bara. Och JA, självklart är du en supercool independent woman! Du gör det du vill, driver ett eget företag och verkar vara en toppenhärlig person, det kritiserar jag inte öht. Jag vill bara poängtera att jämställdhet på ALLA plan hänger ihop och är så himla himla himla viktigt!!!
Vill också förtydliga att jag som skrev den första kommentaren och den Karin som har svarat på den inte är samma person, förvirrande 🙂
Jag håller också med. Bra skrivet!
Oj jag håller inte alls med dig! Håller helt med Dasha som jag tycker beskriver det väldigt bra. Vet inte vilka killar du träffat som gett dig den bilden du har men jag lovar att det finns killar som kan vara både gentlemannamässiga och moderna/jämställda. Men håller med Dasha om att gentlemannen inte är så vanlig längre.. Tycker absolut inte att man ska känna sig ”svag” som kvinna för att man uppskattar att bli uppvaktad av en man. Jag är också en strong independent woman som kan göra alla grejer själv men uppskattar om mannen i mitt liv anstränger sig för min skull. Inget konstigt i det 🙂