När man gett upp.

Det här är ett fejs som gett upp. Jag har känt mig lite nere och liksom lite obekväm i min egen kropp ett tag. Och med obekväm i kroppen menar jag insidan. Det är något som skavt och något som gjort mig ledsen och nästan uppgiven och när jag satt i badkaret imorse så tror jag att jag hittade vad det är som gör att allting inte står rätt till.

Det är två olika saker att flytta in i en lägenhet (oavsett storlek) två personer tillsammans eller om en person bott där innan och den andra flyttar in – in utrymmena där man redan brett ut sig. Så när Douglas flyttade in gjorde jag så mycket rum jag kunde åt honom. Och för en tjej med extremt mycket prylar tycker jag att det han fick, en hel garderob, är mycket. Och det har funkat! Jag har pysslat och vikt om och hängt bort och hängt ner i källaren och
FIXAT OCH FIXAT.

Men.

Sen köpte vi en lägenhet… Och det var som om jag då gick in i mode ”Äh vi ska ändå flytta snart”. Och då började allting helt plötsligt svämma över absolut överallt? Jag det har gnagt i mig för jag får panik på det. Och det värsta med alla prylar är att jag har ingenstans att ha dem. Det är inte så att jag ”nu tar två timmar och städar” för det finns inga fler hål att stoppa något i!! Så när jag på detta mitt i mitt bad imorse så kom jag fram till att det är dags för THE BIG rensning. Jag vill ha bort allt. Så nu ska jag göra klart det sista på kontoret och sen ska jag rensa skiten ur mitt hem.

Här nedan får ni några exempel på högar vi aldrig blir av med och utrymmen där allting väller ut för tillfället…