God morgon på er.
Hur har er natt varit? Jag har för ungefär tionde natten i rad vaknat av ångest och saker jag är rädd för… Det är som om vargtimmen vägrar lämna min kropp. Dagtid tänker jag på de här grejerna men inte lika intensivt som om nätterna. Eller på dagarna kan jag slå bort de dumma tankarna men på nätterna är det som om de vägrar lämna hornhinnan. Ser bara framför mig hur jag föder vanligt och dör pga smärta. Låter dramatiskt, jag vet men jag ser framför mig hur jag svimmar av smärta och sen dör av rädsla och utmattning. Ligger också och tänker hur konstigt det är att barnet ligger upp och ner sista tiden i magen? Hur kan upp och ner vara hälsosamt för ett litet barn. Ja, ni förstår ju… Vargtimmens tankar är varken rimliga eller trevliga. Låg vaken mellan 03-06 imorse.
Någon mer som känner igen sig? Berätta gärna. <3
–
Men jag ska ge er ett härligt tips också. Jag fick faktiskt tips av er läsare att börja kolla på serien RAIN som finns på Netflix. Vi började kolla och både jag och Douglas fastnade totalt. Det. Är. Så. Mycket. Som. Händer!! Går inte ett avsnitt utan att man tappar hakan och vill diskutera saker sinsemellan. Men kort sagt handlar det om ett regn som dödar människan, det är nämligen gift som några forskare har skjutit upp i himmelen. Så överlever ju uppenbarligen några detta regn. Och så hittar de varandra och inser att de lever i karantän och så går serien ut på att de ska ta sig ut ur karantänen. Typ så. Men självklart händer det en massa av saker på vägen 😉
Den är både varm, läskig, stark, kärleksfull och sorglig. Allt ens hjärta önskar.
Prata med din bm om din rädsla, om du inte redan gjort det. Så hon i sin tur kan remittera dig till dom som jobbar med förlossningsrädda på kvinnokliniken (har ett speciellt namn minns inte vad nu), så kan du få bedömningssamtal och få antingen planerat snitt eller en ordenlig förlossningsplan. Verkligen stå på dig och var supertydlig med hur du känner ❤️
Till skillnad från dig så var jag inte så rädd under min graviditet inför förlossningen, tänkte att det löser sig och smärta är övergående. Alla upplever smärtan på olika sätt och jag tänkte att jag skulle hantera smärtan som ett PRO hahha. Läste olika böcker och gick profylaxkurs.
Men, jag fick panik under förlossningen. Var otroligt utdragen och smärtsam. Min förlossningen slutade i snitt pga av att jag var helt slut, hade sån enorm panik och ångest pga smärtan.
Älskade mitt barn från första stund men var helt skärrad efter förlossningen och kände dom 6 första månaderna att ett barn räcker, vill inte gå igenom det här igen.
Nu så här 1 1/2 år senare har längtan efter fler barn slagit till. Kommer dock kräva planerat snitt vid en ev. ny förlossning. Även om snitt har sina nackdelar så tar jag hellre det än ångest och panik igen.
Och oavsett hur din förlossning blir så är det ditt livs kärlek du kommer få möta, den lilla person som vuxit i dig ❤️