Men snälla hur svagis ser inte min älskade unge ut att vara på dessa bilder? Jag är inte as fräsch jag heller för har ont i halsen och känns som en förkylning som satt sig i nacken? Den är liksom stel och öm. Jättekonstig känsla.
Men tillbaka till Atlas. Vi åkte till Martinas Barnsjukhus för jag kände att natten inatt var den jobbigaste hittills och han har varit sjuk i fem dagar och då borde det inte blir sämre utan bättre. Och har man varit utomlands känner jag att jag dubbelkollar hellre än att inte gå runt ovetande och vara orolig.
Men som jag misstänkte är det bara en elak ögoninfektion och så har han mycket slem som sitter i luftrören så det gör honom svag och sänkt. Så han fick andas in koksaltlösning som verkligen hjälpt! Han har hostat hela eftermiddagen och låter som slemmet äntligen börjat röra på sig och inte bara ligger där och guppar (och irriterar hans andning).
Vi fick även utskrivet recept med oss mot ögonen och hostmedicin. För tydligen är ögoninflammation vanligt i samband med virus för små barn dock ska de inte gå längre än fem dagar utan att en läkare tittar på det. Och idag var det femte dagen.
Men nu har han *peppar peppar* sovit i tre timmar utan ett endaste uppvak… Hoppas denna natt blir bättre för oss alla. För hur jobbigt det än må vara för min älskade snoris är det väldigt väldigt jobbigt för mig och Douglas också. Det känns som om jag haft bomull i huvudet hela dagen idag. Tredje natten i rad man fått vakna och söva om baby varje 10-15 minuter KÄNNS i hela kroppen. Känns prick som om jag festat fem dagar i streck på en semester där man druckit alkohol från lunch till tidig morgon och idag är det måndagen efter och man gick upp den tiden man gått och lagt sig senaste dagarna – prick så känns det. Och vi som åkte hem strax efter midnatt från bröllopet vi var på i helgen!! Hehe de va kanske bra med facit i hand med tanke på att det blev såhär nätterna efter.
Nä nu är klockan strax innan tio och jag ska tack för denna måndag. Dags att krypa ner bredvid min sjukling. Vi samsover btw fortfarande. Hur gör ni som har barn runt Atlas ålder? Vi har precis mörklagt hans egna rum och tänker att nu är det helt klart dags att börja sova i eget rum. Dock börjar inte denna träning innan han är frisk och sig själv igen. Och fråga inte hur vi tänkt göra för vi har ingen självklar plan. Vi ska testa oss fram och så får vi se. Men som det är nu vaknar jag för mycket per natt av honom som vill ligga PÅ mig än vad som rimligt… Pigg mamma = bästa mamman tänker jag?? Visst?
Vi samsover också.. (bebis 10 månader). HADE tänkt att han skulle flytta till eget rum när vi flyttade till nytt hus i våras. Men får ångest av tanken på att han ska ligga helt ensam i ett annat rum? Tänk om någon bryter sig in eller det börjar brinna osv? Kommer väl över det på sikt.. Hade nog inte känt så om vi bodde i lägenhet dock. Mvh/ Nojig mamma.
Vi samsover med vår 9 månaders. Har försökt spjälsäng i vårt rum men han vägrar just nu. Sen sa någon till mig, när jag beklagade mig över det. Varför ska du och din sambo sova ihop och han själv där borta . Fick ångest men känner på sikt att vi kommer må bäst av att han sover själv..en som längtar efter att sträcka ut sig i sängen ?
Hoppas Atlas blir pigg fort så ni får sova igen! Gör så ont i hjärtat när dom är sjuka.
Men gud vad sjuk människa som sa så till någon som redan uttryckt att den ville sova utan bebis? En sak om du frågade om råd… Men förstår du fick dåligt samvete hade jag med fått. Men jag känner att jag väcker honom och han mig och tror vi alla skulle må bättre av att sova själva <3
Julius är 8 månader och vi har aldrig sammsovit. Några nätter när han va nyfödd sov han på mitt bröst men annars har han sovit i sin säng brevid oss redan från start. Testa om du kanskw Ian ha en bedside crib. Alltså att han har en egen säng som är i samma nivå som din säng så att du ändå kan lägga en hand på honom etc.
Våran sov på mitt bröst några få nätter när han va nyfödd, nu snart 9 månader. Han har sovit i egen säng i eget rum sen han var ca 5 veckor. Då kände man hur bra sömn man fick 🙂
Vi har en 6 månaders som sover i spjälsäng precis intill vår säng. Väldigt olika hur mycket hon sover i den och hur ofta hon sover i vår säng dock. Ibland blir det hela natten i vår säng och ibland i hennes egen!
Vår 2 åring sover fortfarande hos oss. Vi söver henne i hennes säng i hennes rum. Men hon kommer alltid in till oss. Även hennes syster på drygt 2 månader sover hos oss. Så det är trångt och mysigt. Vi försöker få storasyster att sova i sitt rum men hon vill inte. O de få nätter hon har sovit hela natten i sitt rum var jag tvungen o gå upp för o kolla till henne.
Min dotter är några dagar äldre än Atlas. Vi samsov fram till ca 4mån sen började hon sova i sin säng i vårt rum. Men runt 6 månaders ålder sen kände jag att allas sömn blev sämre (jag vaknade av minsta ljud från henne och hon vaknade av mig) så då lade vi in henne i hennes rum. Dock så hade jag 7-10 nätter när jag sov så sjukt dåligt då jag hade svårt att släppa kontrollen. Skulle jag höra henne osv? Men sen släppte det och jag litade på att hon kommer göra sig hörd om hon behöver mig. Sen dess sover jag som en klubbad säl. Det var också i samband med detta som hon sover mkt bättre om nätterna, halleluja efter månader med uppvak varannan timma…! Dock så flyttar jag in henne till mig runt 05/06. Dels för att få henne att sova vidare men också för att det är mysigt. Det blir nästa steg att ta bort då det bara är själviskt (hehe) och hon faktiskt inte sover bättre. Jag märkte också på henne att hon inte kom till ro i min famn när jag skulle natta henne i famnen så så började vi göra det i sängen och det funkar allra bäst. För oss så löste det sig själv bara vi lyssnade till henne, som med allt med vår lilla dotter. Vi följer med hennes behov och sätter våra egna åt sidan. Vi hade alltså inte heller en plan men tog det steg för steg och var snälla mot oss själva. Jag menar, om jag sovit så sjukt dåligt pga oro för att hon sov i eget rum så var jag förlåtande mot mig själv när jag lyfte in henne till mig för att få några timmars bättre sömn…
Kan också tillägga att hon började sova mkt bättre när hon accepterade att dricka en stor flaska välling under nattning. Och gröt som kvällsmål. Det tog ett tag innan hon slutade kräkas upp välling och gröt… men nu slurpar hon i sig det. Och nu äter hon inte längre ersättning på natten längre vilket såklart också bidrar till bättre sömn. Att sluta äta på natten var något jag funderade mycket kring men hon slutade av sig själv (!!), troligtvis pga redan mätt från gröt och välling. Men det är precis lika olika som alla barn, vissa äter länge på nätterna och hade hon haft behov av det hade jag inte stressat med att ta bort det.
Jag LÄNGTAR tills vi får tillbaka vår säng och även möjligheten att ligga nära och kramas med min älskade partner. Vårt barn är 9 månader och sover fortfarande hos oss, vi har inte orkat ta fighten men gud som jag längtar tills han sover i sin egna säng. Det betyder inte att jag älskar mitt barn mindre däremot så behöver vi alla sova bättre. Vi kramas, myser och är nära hela dagarna så den närheten får vårt barn ändå. Skriv gärna om hur ni gått till väga när ni väl börjat lära Atlas att sova själv. Lycka till 🙂
Krypa på sig Atlas 🙁
Hej!
Jag har följt dig sen jag hade min lilla i magen. Nu är han 9 månader, snart 10 och samsover ännu. Jag älskar att samsova, jag sover så mycket sämre om jag inte får ha honom nära??
PS. Krya krya krya fina Atlas
Hej, vår dotter är lika gammal som Atlas och nu i sommar började hon sova i egen säng. Vi söver henne i vår säng och låter henne somna in djupt där, sedan innan vi lägger oss så lyfter vi över henne till sin säng, som står i vårt sovrum.
Precis som du skrev så började även vi väcka varandra när vi samsov, kvaliteten på sömnen blev inte bra och när hon inte fick plats i nestet längre ville hon röra på sig mer och ta mer plats vilket man kan förstå.
Vår procedur fungerar jättebra och hon vaknar väldigt sällan, kanske någon gång då och då men då räcker det med en napp.
Det är mysigt att samsova, men det är även supermysigt att hämta en nyvaken och utsövd bebis i sin säng och lyfta över till sin och gosa med.
Ha absolut inte dåligt samvete, om ni båda får bättre sömn är ju det kanon. Stort lycka till!
Jag gjorde felet i att natta Theo i sin säng i sitt rum från 6 mån när jag dessutom ammade, han var rädd och hysterisk varje gång han vaknade så det tog lång tid att söva honom. Sen vid 03 på natten orkade jag inte gå fram och tillbaka mer och tog honom till min säng. Sedan vi slutade amma (för 3 veckor sedan) så var jag på semester och hade hans barnsäng i mitt sovrum, plötsligt sov han som en stock! Helt sjukt från att tidigare ha vaknat ca varje timme hela natten till att vakna en gång för att äta. Its a long dream came true, haha. jag tror hemligheten ligger i att han ser mig från sin spjällis och därför sover lugnt och lyckas söva sig själv när han vaknar mellan sovcyklerna. Kan också ha något att göra med att han inte är beroende av min tutte utan kan själv hitta nappen i sängen och stoppa in den om det behövs. Sen rekommenderar jag varmt att introducera en snuttefilt/djur som blir som en bro mellan att samsova och sova i egen säng ☺️
Om du kan/vill/orkar så skulle det vara intressant att se en youtube video på när ni försöker vänja honom vid egen säng. Vill också göra det men vet inte ens hur jag ska börja?! Skulle vara kul att se vad som funkar/ inte funkar etc. (vet att alla barn är olika bla bla). Behöver alla tips jag kan få 🙂
Här flyttade vi in lilltjejen vid 10,5månad. Först vaggade vi henne varje kväll i famnen. Men hon vaknade då massor under natten. Så fick tipset från en läkare att somnar bebis i sin säng så brukar de inte vakna så mycket. För tydligen så kan de bli oroliga av att somna på ett ställe och vakna på ett annat. Men vaknar de där de somnar så känns det tryggt och då somnar de om av sig själva. Så vi gav oss tusan på att hon skulle somna i din säng. Stod vid sidan av sängen och sjöng samma säng om och om igen. Lugnande. Hade en hand på hennes kind till hon somnade. Första kvällen tid 1h 20 min. Andra natten tid 40min. Tredje natten 20 min och fjärde natten 5min. Så det lönade sig att va ihärdig. Även om första och andra nattningen va jobbiga ?. Hon sover hela nätterna ??
Låter verkligen så logiskt! Man får nog göra något sådant här. Vad jag tänker mig i alla fall. 🙂
Vår lilla tjej blir snart 5 månader, vi lägger henne alltid i sin säng när hon ska sova på kvällen, sen matar vi henne i vår sång också blir hon oftast kvar där. Hon brukar somna mellan 20-21 och vill äta vid 04, så då tycker vi att det är mysigt att ha henne emellan oss dom sista 4h innan uppstigning!
DEFINITIVT SÅ ÄR BEBIS GLADARE OM MAMMA ÄR GLAD!
Hej,
jag lämnade en kommentar tidigare vid ett liknande inlägg 🙂 Jag tycker det är så oerhört viktigt att påminna mammor (för man dras ju ofta med ett dåligt samvete som mamma) att en av de absolut finaste gåvor man kan ge sitt barn är sömn (bortsett från villkorslös kärlek etc. obviously). Att kunna somna själv samt sova tryggt och lugnt en hel natt. Det är inte ”elakt” mot barnet att låta dem sova i eget rum, i egen säng. Du lär ditt barn snarare en oerhört viktig skill för resten av livet. Mitt tips är att läsa Anna Wahlgrens ”sova hela natten” och plocka ut dina russin. Om man inte gillar ”buffning” etc så skippa det. Men själva essensen av hennes budskap är så himla viktigt att förstå; att lära sitt barn att somna lugnt och tryggt helt själv är en gåva. Att de får känna sig helt trygga i sitt hem och i sitt rum, vetandes att mamma och pappa är precis där utanför och kommer om jag behöver dem. Innan någon börjar skrika om ”5-minutersmetoden” så ber jag er att läsa på ordentligt. Anna Wahlgren har ingenting med den att göra 😀
Alla barn fungerar givetvis olika och sen får man ta hänsyn till att de går igenom ungefär 5 tusen olika faser det första året som gör att de sover olika bra i perioder. Men tror att om man verkligen läser på om sömn så förstår man att man gör sitt barn en tjänst genom att lära dem att sova gott. Ofta är det ju ens eget ego som håller dem kvar i sängen nära en själv, det är ju så mysigt!! Tills man inser att man inte sover så bra tillsammans…
Vi valde att ha vår dotter i egen säng i vårt rum från dag 1 (mest för att jag var för rädd för att samsova. Här i England är det inte rekommenderat) och när hon sedan flyttade in i sitt eget rum vid 6 månader så sov vi SÅ mkt bättre då jag slapp vakna vid varje lite ljud 🙂 Och hon sov hela nätterna från och med den dagen hon flyttade in i eget rum.
Atlas kommer att somna galant i sin egen säng när ni väl bestämmer er för att tiden är rätt. Han kommer att känna sig trygg om ni inger trygghet och visar att ni är precis utanför när han behöver er. Som någon annan skrev här ovan, det gäller att vara ihärdig och inte backa. Trösta honom i sängen och plocka bara upp om det är total panik skulle jag säga. På så vis lär man barnet att sängen är en trygg plats och inget att vara rädd för <3 Lycka till!
Vår dotter sov mellan oss i 1 max 2 månader, sedan fock hon sova i spjälsäng i vårt sovrum. Vid 6 månader kände jag att jag vaknade av minsta lilla ljud så då fick hon flytta in på sitt rum. Gått kanon! Uppe max 1 gång per natt för att sätta in nappen.
Jag har ett tips som har hjälpt mina tre barn vid hosta. Jag skär upp en gul lök i klyftor, med skal och allt, lägger i en skål och fyller med vatten. Löken ska sticka upp lite över ytan. Det ställer jag in i rummet där barnet ska sova en stund innan läggning. Luktar illa men på något sätt verkar det lindra hostan. Ibland har jag varit upp och bytt lök under natten om hostan har börjat igen och efter ca 20 min har det lugnat sig igen.
Jag vet inte alls om det funkar på all sorts hosta men kan vara värt att testa i alla fall!
Hoppas att ni får en bättre natt. Glad mamma ger definitivt gladare bebis eller så orkar mamman bättre med sin gnälliga bebis…
Tack för tips! Många som tipsat om detta ska nog testa imorrn! Har ingen gullök hemma nu tyvärr 🙁
Glad bebis – glad mamma, så resonerar jag.
Barn tar steg, såsom att sova i egen säng exempelvis, när de är redo för det. Det behöver inte stressas fram, helt plötsligt en dag så sover han i egen säng. Det behövs inget stressande, inget sitta bredvid sängen i två timmar, inget buffande, inget gå iväg och lämna ett skrikande barn i sängen. När ditt barn är redo för att sova i eget rum, i egen säng så visar hen det.
Jag tycker att debatten här är relativt låg, läs på hur lagstiftningen ser ut, barnens bästa – inte föräldrarnas bästa.