Just nu känns det så långt bort till detta skatt.
Jag vet att jag kommer se ut sådär om bara några timmar! Omringad av vänner och så glad för min kompis skull. Vi ska nämligen fira att Petris gått ut med graviditeten osv!
Men hade en tuff morgon. Atlas var på sin sämsta sida och ville inte göra något annat än att klänga på mig. Vilket blev skit jobbigt eftersom jag försökte packa weekendväska eftersom att vi ska sova borta inatt. Packa med en hand och en 10.5 kilos klump på höften som inte bara ville sitta still där var… För jobbigt. Så när jag skulle rusa hemifrån började han gråta och jag kom på att bilen stod as långt bort från porten och vagnen lämnade jag ju där i igår och hur i helv skulle jag få med mig väska, väska, påse, påse OCH skrikande unge. Så jag kände bara nej.
Stopp och nej.
Vaknade min PT-tid och sa att det inte gick ihop denna morgon. Så satte vi oss i soffan och varvade ner och kollade på tecknat och myste i en halvtimme istället. Då blev han på bättre humör och så kom mamma hem och fick ta han medans jag sprang ner efter bilen.
Så, såg vår morgon ut. Nu sitter jag på Bangerhead och får håret fönat och tar ett djupt andetag. Men snart är det full show igen. Två möten och en hemlig grej väntar innan jag kommer slå mig ner och halsa ett glas bubbel ;-)))))
Tack för att du delar med dig av mornar som dessa också! <3 Mammalivet är så påfrestande! Många härliga, underbara stunder men också stunder av gråt och förtvivlan. Vi gör föräldrar gör ett fantastiskt jobb! Kram! Du är stark!
Tack gullig!!!