Hej dasha!
Jag brukar rymma från livet till din blogg väldigt ofta. Du gör mig på bra humör. Just eftersom att du är så himla fin så vill jag fråga dig om en sak, eller några.. Jag är totalt krossad. För två månader sedan gjorde jag slut med min pojkvän sedan fyra år tillbaka, och sambo sedan två år tillbaka. Jag kände att jag inte var lika kär i honom som jag borde vara för att vara tillsammans med honom och tyckte att vi bråkade för mycket och sådant, kärleken hade runnit ut kändes det som. Jag blev så himla lättad och glad när vi kunde göra slut på ett bra sätt och prata vettigt med varandra. Att ett så väldigt fint förhållande kunde sluta bra.
Jag har också en superduperbästis som jag nästan suttit ihop med i ca sju år och som verkligen är så himla bra (egentligen…).
Ungefär en vecka efter att jag och killen gjort slut så märkte jag att något var fel med min kompis. Du vet hur man märker sånt exakt direkt. Hon sa att hon var tvungen att berätta en sak för mig och sa att hon och mitt ex hade träffat varandra när de var ute på krogen och varit skitfulla och gått hem med varandra. Exakt här slutade mitt hjärta slå och jag kunde inte andas. Hon sa att hon fattade att hon var dum i huvudet och att hon förstod att jag aldrig kommer förlåta henne. Vilket hon hade helt rätt i. Mitt ex berättade han också och var förkrossad att han hade gjort som han hade gjort. Att han hatade sig själv för att han hade bränt chansen att det skulle kunnat bli vi igen.
Jag är så ledsen, fortfarande varje dag. Jag vill inte bli kompis med min kompis igen, för en människa som kan göra så vill jag inte ha i min närhet. Och jag kommer inte bli tillsammans med denna kille igen. Jag undrar bara hur jag ska överleva. Hon var vännen som stöttat mig i vått och torrt och han var min stora trygghet. Jag känner mig så åt helvete ensam, även fast jag har andra fina vänner som torkar tårar och säger att jag är stark. Jag har till och med börjat dejta en kille (som ska vara bästa sättet att komma över någon på) och han är jättefin men han är inte HAN. Hur lång tid ska det ta innan någon annan kan säga ”älskling” utan att det känns som att det är fel person som säger det? Jag tänker hela tiden ”tänk om…”-tankar om mitt ex. Jag vet ju efter fyra år tillsammans att han är en så jävla fin kille som bara gjort en så jävla dum sak. Hur lång tid kommer det ta innan jag kan ha en biodate eller en middag med en kille och inte tänka att det är fel kille mitt emot mig. Jag vet verkligen inte hur jag ska leva. Gråter varje dag för att ingenting någonsin kommer bli som det var. Jag går sönder hela tiden. Jag kan ibland tänka att det kanske inte var så farligt, men så kommer jag på hur han luktar och hur han höll om mig och att jag saknar det så jag dör, men inte vill ha det ändå för att han gjort en så himla dum sak som gjort mig så ledsen.
Jag vill veta hur jag ska överleva. Hur jag ska kunna andas igen.
Det skulle vara fint om du svarade men kanske inte gjorde ett inlägg om det, det känns lite för läskigt och privat.. Men jag skulle bli så glad för svar. Tack Dasha. <3
Hej lilla du. My oh my vilken soppa… För det första är jag ledsen för din skull. Kan på riktigt inte tänka mig en värre situation. Att bli bedragen på detta sett måste vara hemskt. Jag hade nog slutat andas… Men. Du måste tänka att allting har en mening. Att han var inte mannen i ditt liv. Utan allt detta som skett nu gör att vägen som kommer leda till mannen i ditt liv bara klarare. Och att det gör ont är något man får skaka av. Ibland lyckas man och ibland inte. Men jag tycker definitivt du ska göra dig av med den där sk. vänninan. För så gör man inte om man är en vän. Jag hade förmodligen gjort henne fett illa också. Men det är bara jag. Jag råder dig INTE att göra det. Och honom ska du bara spola. För han är inget att ha… Du säger ju själv att du inte vill ha honom. jag tror du kanske tror att du vill ha han för du inte ”borde” eller ”ska” det eftersom du verkar vara en vettig brud med stolthet i kroppen. och det är bra. det kommer du långt på. man ska aldrig låta någon trampa på en. jag tror det kommer gå över… livet går faktiskt vidare. omge dig med bra människor som vill dig väl och inte häller ner sig så mycket att de inte vet vad de gör på fyllan.
men… sen ska du också veta att det alltid finns två sidor av alla historier. om din vän faktiskt visar sig vara sjukt ångerfull och du saknar henne så det gör ont i hjärtat så kanske du kan testa dig fram…? Jag menar, allt är relativt… Men låt ingen trampa på dig! Var stark! STOR KRAM!
vad härligt!
Fin du är!
Hej dasha!
Jag brukar rymma från livet till din blogg väldigt ofta. Du gör mig på bra humör. Just eftersom att du är så himla fin så vill jag fråga dig om en sak, eller några.. Jag är totalt krossad. För två månader sedan gjorde jag slut med min pojkvän sedan fyra år tillbaka, och sambo sedan två år tillbaka. Jag kände att jag inte var lika kär i honom som jag borde vara för att vara tillsammans med honom och tyckte att vi bråkade för mycket och sådant, kärleken hade runnit ut kändes det som. Jag blev så himla lättad och glad när vi kunde göra slut på ett bra sätt och prata vettigt med varandra. Att ett så väldigt fint förhållande kunde sluta bra.
Jag har också en superduperbästis som jag nästan suttit ihop med i ca sju år och som verkligen är så himla bra (egentligen…).
Ungefär en vecka efter att jag och killen gjort slut så märkte jag att något var fel med min kompis. Du vet hur man märker sånt exakt direkt. Hon sa att hon var tvungen att berätta en sak för mig och sa att hon och mitt ex hade träffat varandra när de var ute på krogen och varit skitfulla och gått hem med varandra. Exakt här slutade mitt hjärta slå och jag kunde inte andas. Hon sa att hon fattade att hon var dum i huvudet och att hon förstod att jag aldrig kommer förlåta henne. Vilket hon hade helt rätt i. Mitt ex berättade han också och var förkrossad att han hade gjort som han hade gjort. Att han hatade sig själv för att han hade bränt chansen att det skulle kunnat bli vi igen.
Jag är så ledsen, fortfarande varje dag. Jag vill inte bli kompis med min kompis igen, för en människa som kan göra så vill jag inte ha i min närhet. Och jag kommer inte bli tillsammans med denna kille igen. Jag undrar bara hur jag ska överleva. Hon var vännen som stöttat mig i vått och torrt och han var min stora trygghet. Jag känner mig så åt helvete ensam, även fast jag har andra fina vänner som torkar tårar och säger att jag är stark. Jag har till och med börjat dejta en kille (som ska vara bästa sättet att komma över någon på) och han är jättefin men han är inte HAN. Hur lång tid ska det ta innan någon annan kan säga ”älskling” utan att det känns som att det är fel person som säger det? Jag tänker hela tiden ”tänk om…”-tankar om mitt ex. Jag vet ju efter fyra år tillsammans att han är en så jävla fin kille som bara gjort en så jävla dum sak. Hur lång tid kommer det ta innan jag kan ha en biodate eller en middag med en kille och inte tänka att det är fel kille mitt emot mig. Jag vet verkligen inte hur jag ska leva. Gråter varje dag för att ingenting någonsin kommer bli som det var. Jag går sönder hela tiden. Jag kan ibland tänka att det kanske inte var så farligt, men så kommer jag på hur han luktar och hur han höll om mig och att jag saknar det så jag dör, men inte vill ha det ändå för att han gjort en så himla dum sak som gjort mig så ledsen.
Jag vill veta hur jag ska överleva. Hur jag ska kunna andas igen.
Det skulle vara fint om du svarade men kanske inte gjorde ett inlägg om det, det känns lite för läskigt och privat.. Men jag skulle bli så glad för svar. Tack Dasha. <3
Hej lilla du. My oh my vilken soppa… För det första är jag ledsen för din skull. Kan på riktigt inte tänka mig en värre situation. Att bli bedragen på detta sett måste vara hemskt. Jag hade nog slutat andas… Men. Du måste tänka att allting har en mening. Att han var inte mannen i ditt liv. Utan allt detta som skett nu gör att vägen som kommer leda till mannen i ditt liv bara klarare. Och att det gör ont är något man får skaka av. Ibland lyckas man och ibland inte. Men jag tycker definitivt du ska göra dig av med den där sk. vänninan. För så gör man inte om man är en vän. Jag hade förmodligen gjort henne fett illa också. Men det är bara jag. Jag råder dig INTE att göra det. Och honom ska du bara spola. För han är inget att ha… Du säger ju själv att du inte vill ha honom. jag tror du kanske tror att du vill ha han för du inte ”borde” eller ”ska” det eftersom du verkar vara en vettig brud med stolthet i kroppen. och det är bra. det kommer du långt på. man ska aldrig låta någon trampa på en. jag tror det kommer gå över… livet går faktiskt vidare. omge dig med bra människor som vill dig väl och inte häller ner sig så mycket att de inte vet vad de gör på fyllan.
men… sen ska du också veta att det alltid finns två sidor av alla historier. om din vän faktiskt visar sig vara sjukt ångerfull och du saknar henne så det gör ont i hjärtat så kanske du kan testa dig fram…? Jag menar, allt är relativt… Men låt ingen trampa på dig! Var stark! STOR KRAM!