Jag är uppvuxen i en läkarfamilj och egentligen läkarsläkt. Min faster, mamma, pappa, farmor, farfar har alla varit någon sorts läkare så när man är sjuk eller har ont nånstans åker alltid någon form av medicin fram. Men så har jag träffat på människor i mitt liv som ”inte tror på att stoppa kroppen med olika piller för kroppen kan ta hand om sig själv” – absolut det kan den i många fall
men
Varför ska man behöva lida när man inte behöver göra det tack vare dagens forskning?
Ett exempel, är när man har feber. Man kan välja att ta en febernedsättande tablett (Ipren, Alvedon) och så försvinner febern (obs inte viruset från kroppen – men det onda) i några timmar. Sedan kan man ta en till efter x antal timmar och fortfarande låta kroppen jobba ut viruset men utan att känna av själva febern. Eller så kan man fortfarande ligga hemma i tre dagar men samtidigt på piss?
Hur resonerar ni? Vill väldigt gärna höra.
Är jätteinne på naturmedicin etc, och inom det ser man kroppen som ett helhetssystem. Om man tex förgiftar levern med läkemedel etc kan det i slutändan leda till tex cancer. Lite som varför man ska undvika besprutad mat etc, overload av gifter i kroppen är inte bra, organen blir förgiftade, körtlar suger åt sig tungmetaller osv vilket i sin tur leder till att funktioner i kroppen fungerar sämre osv osv. Därför vi ser så många autoimmuna sjukdomar bland annat idag. Inom konventionella sjukvården botar man mer bara symptomen (hey Big Pharma, att hålla folk sjuka tjänar läkemedelsindustrin huuuge sums of money på), men aldrig orsaken till sjukdomen. Alternativmedicin handlar mer om att förebygga och att bota orsaken till varför man blev sjuk från första början. Men ja, det är kontroversiellt, just my two cents.
Jag tar alvedon när jag har feber, naproxen då jag har mensvärk, treo om jag har huvudvärk. Aldrig att jag orkar stå ut med smärta ibland och kan det rädda en jobbdag knaprar jag gladeligen piller emellanåt.
Däremot är jag mer selektiv med piller för att må bra, visst finns det många bra alternativ för olika människor men om man mår psykiskt dåligt tror jag det i första hand finns bättre lösningar som fungerar på lång sikt. Känns som många läkare missbrukar att skriva ut för mkt snarare än att ta reda på grundproblematiken till problem. Detsamma gäller om man har svår smärta i kroppen t ex rygg.
Lite ironiskt att du ”gladeligen knaprar piller” om du har huvudvärk/mensvärk för att du tycker att det kan rädda en dag.. Tror du människor som t.ex. äter antidepressiva gör det av någon annan anledning än för att må bättre? Psykisk ohälsa likt depression handlar ju om en kemsik obalans i hjärnan, vilket jag skulle påstå är en mer befogad anledning till medicinering, än vad huvudvärk är?
Vad jag menar är att många knaprar piller istället för att ta reda på orsaken till grundproblematiken. Många ser t ex ångestdämpande som en quickfix men tänker inte på att lösa det i de långa loppet. Har mycket erfarenhet av sådant både personligen och inom familj och vänskapskrets. Synd att läkare är så generösa med både t ex antidepressiva och smärtstillande…
Men om du kmr från en läkarfamilj, hur kommer det sig att både du och din mamma har rökt tills nu?
Vad menar du? Jag känner hur många läkare som helst som röker?
Hur många läkare som helst som röker? Jag jobbar på sjukhus och vet exakt inte en enda läkare som röker, dock några undersköterskor och ytterst få ssk. Senast igår var det en diskussion i lunchrummet om en läkre som hade frågat en person som rökte varför den ville ta livet av sig. Det är inte direkt bara lungorna som påverkas. Om febern ville jag bara säga att lite höjd temperatur är bra, kroppen är fantastisk och höjer temperaturen för att inkräktarna inte ska trivas så bra, skapa en ogynnsam miljö för dom. Sen ska väl ingen behöva ligga med över 40 graders feber för det är bara jobbigt :-))
Jag pluggar till läkare, väldigt många av mina pluggkompisar som röker. Det är till och med fastställt att medicinstuderande är bland de grupper som röker mest. Ironiskt kanske, men så är det. Varför? Själv tror jag att man vet exakt hur farligt det är, men tycker att fördelarna överväger.
Nää det kan väl inte stämma? Jag pluggar också till läkare och tror det är typ 2 av 100 i vår klass som röker, några fler om man räknar feströkning också
Jag räknar med feströkning i ”rökning” för det antar jag räknas in på det som denna ursprungliga person kommenterade för jag har bara feströkt och min mamma har ”rökt” mycket mindre än så. Hon har rökt en cigarett när hon variut upprörd och ledsen. Dvs ett paket har alltid funnits hemma sen jag var liten men höll också ca ett år? <3
Btw, en annan Amanda som svarade 🙂
Håller helt med, varför ska det göra ont om man inte behöver det?
Sen får man i bland välja sina strider.. hade nyss lunginflammation och tog mollipect på dagen och cocillana på kvällen så jag kunde få sova utan att hosta hela tiden, anledningen är att läkarna vill att man ska hosta upp slemmet (hur mysigt det nu är…) för stannar det kvar i lungorna kan man bli sjuk av det också…och av ett så kraftigt hostdämpande som cocillana så får man inte upp det om man dricker det över dan…men det går att köra det bara på natten…så får man hosta på dagen.
Jag har tex alltid bedövining när jag gjort mina tattueringar och även där kommer folk med frågor.. mitt svar är alltid, varför ha ont när det inte måste? 🙂
Jag tar allt jag får tag i!
Just med feber låter jag febern verka eftersom det är kroppens sätt att döda vissa bakterier som inte överlever i varmare klimat. Men med huvudvärk och mensont osv kan man ju ta en tablett mot smärtan för att där spelar det ju ändå ingen roll.
Sen kan man ju tänka att ibland om man är sjuk eller har ont så bör kroppen vila, och tar man en smärtstillande tablett kan man ju lätt glömma att man var sjuk/hade ont så man ändå kör på i högt tempo. Så man kanske bör låta bli att ta en tablett ibland och bara låta kroppen läka sig i lugn och ro.
Jag har exakt samma inställning som du! Vet inte om det är just för att min pappa är läkare men har aldrig varit konstigheter att äta medicin!! Tog medicin dagligen mina första 7 år i livet för min urinväg. Tagit smärtstillande vid mensvärk sen jag var 13. Hade ett år med antidepp och ångestdämpande när jag fick utmattningssyndrom. Adhd-medicin sen jag fick min diagnos. Och Levaxin när det blev fastställt att jag har problem med sköldkörteln. Sen ska man kanske försöka att hålla nere på antalet mediciner som man tar dagligen, men om en medicin får mig att må bättre genom olika kemiska reaktioner i kroppen så säger jag bara tack och bock. Det går inte att förklara hur mycket vissa av dessa mediciner har hjälpt mig. Känner att det är lätt för folk att säga negativa saker om medicin om de själva aldrig behövt medicinera..
självklart ska man ta piller om man har ont! förstår verkligen inte personer som inte vill ta ipren när de har ont…? typ som att de vill visa sig starka och att de klarar av smärta. varför ska man göra det? så onödigt!!
samma typ av personer som vill föda naturligt och gärna berättar det i alla sociala sammanhang. jag vill helst vara nedsövd när jag gör det hah!