Det är faktiskt inte alls ofta man träffar en kille som är nice. Men sen finns det många tjejer som inte är speciellt nice är den delen också. Men sen tror jag även att en kille kan ta en helt vanlig tjej och förvandla henne till en kaninkokerska…
Men det här fick mig att tänka på en frågestund!
Ska vi köra? Jaa!
Men vi kör i temat kärlek! Har du någon annan fråga kan du väl ställa den också men jag ser fram emot att få massa frågor om kärlek och känslor om sorg och lycka. Berätta och fråga på!
Har varit ihop med min sambo i snart 4 år, och nu känner jag mig färdig. Så skön känsla att veta vad jag vill och inte vill. MEN vi bor ihop och jag kan först officiellt gå ur förhållandet i juli då jag flyttar. Hur ska jag kläcka ur mig att det är över? Och hur ska jag överleva dessa 4 månaderna med honom utan att säga något?, känner mig jätte elak och egoistisk nu som att jag utnyttjar honom…
Tycker du om någon just nu? (kille alltså)
Tack för en fin blogg Dasha :)!
Vad tycker du om semesterflirtar?
Något som kan hålla eller är bara något utav en dröm eftersom semestrar ofta är spontana och så långt ifrån verkligheten man kan komma?
Träffade nämligen en kille i somras som jag inte kan sluta tänka på… (viktigt kanske att påpeka att vi fortfarande pratar mycket och ganska ofta)
Jag har träffat en kille i min klass på Uni i några månader…från början var det oseriöst utan några krav eller måsten men vi började ändå bete oss som att det var något mer. Filmkvällar, gymma tillsammans, telefon flera gånger i veckan, pussas offentligt, bara ligger med varandra. Du vet vad jag menar. Jag fick känslor ganska tidigt men eftersom han inte vill ha ett förhållande har jag inte begärt det heller. Det har dock gjort att jag varit väldigt velig och dragit mig ur flera gånger men alltid gått tillbaka. Nu senast la jag alla korten på bordet en gång för alla och sa att jag är kär i honom och vill ha en riktig relation och därför kan vi inte fortsätta även om han tycket om mig med. Om han nu inte vill något mer. Han hade velat fortsätta precis som vanligt, dvs ett förhållande utan att man får kalla det det och utan alla måsten som följer. Där av blev han förbannad på mitt beslut och jag förstår inte varför. Vet att jag gjort rätt val men varför blir jag ”the bad guy”? Det är jag som känner för mycket inte han.
Jag har varit singel i snart 2 år. Har väl ganska länge känt mig redo för ett nytt förhållande, men inte hittat rätt.
Nu har jag gått o blivit störtkär (fjärilar i magen, kan inte äta, knappt sova..) i en fantastisk kille.
Jag tror att han är kär i mig också, eller jag vet det även om han inte sagt det högt.
Han har dock nästan precis skilt sig & jag känner inte för att vara hans rebound-girl. Jag vill ju heller inte stå bredvid o ”se på” när han ligger runt med andra tjejer.. Hur hade du gjort?
Såhär ligger det till, jag kan fan inte släppa mitt ex jag blir galen! Det har gått över ett år och det går inte en dag utan att jag tänker på han. Jag har kämpat som fan för att få tillbaka han. Jag åkte iväg hela förra sommaren för att glömma han men misslyckades när jag kom hem sa han att han börjat träffa sitt ex men hade fortfarande känslor för mig. Sen efter en vecka sa han att de skulle försöka igen. Jag har försökt acceptera detta men det går fan inte! Blir knäpp! Vad ska jag göra? Tror faktiskt han gör ett misstag och skulle göra allt för han.. Tips eller vad tycker du??!!
Du är bäst!!!!! <3
Har varit tillsammans med samma kille i två år (vi flyttade ihop också) men vi gjorde slut för två månader sen. Är så kär i honom, har aldrig känt så för någon innan! Men han har gjort mig ledsen massor av gånger plus att vi gjort slut en gång innan. Vill inte se honom gå vidare bara när jag inte kan, utan vill hålla kvar honom. Men jag är ju 20 år. Man blir väl kär igen, även om det inte känns så? Är det dumt att vara med någon man bråkar mycket med? Vi har ju det superbra när vi har det bra, då känner jag mig överlycklig. Men sen dagen efter kan allting kännas jättedåligt och jag kan sitta och gråta igen. Har du någon erfarenhet av liknande förhållanden? Vad ska man göra?
Kan du inte berätta kort om ditt ”kärleksliv” genom åren? Har du haft några långa förhållanden? Hur hanterade du när de tog slut? Varför tog det slut? Hur dejtar du? alltså utan att berätta några personliga detaljer! Är bara roligt att höra lite erfarenheter från en tjej som är några år äldre och som man ser upp till 🙂
fina dasha, du som tycker om kärlek borde lyssna på denna:
Har blivit singel för någon månad sen och inser (till min förvåning) hur onöjd jag är med det. Vill vara ihop ju! Men man får försöka göra det bästa av situationen. Så nu hade jag gärna velat ha lite tips. Efter ett två-års lång förhållande:
Hur ska jag nu göra för att börja gilla att vara singel och för att ha så roligt som möjligt som singel 🙂 ? Tips?!
Hur vågar man släppa in någon och öppna upp sig? Trots en fin kille som jag gillar och han gillar mig så vågar jag inte. Hur gör man?
Tack för en toppenblogg dasha du verkar så klok och härlig! En riktig sån bästa-kompis-tjej! Ta hand om dig!
Tror du att man kan börja om med sitt ex? Alltså börja om helt utan att dra upp gamla saker.
vad ska man göra om man slutat tro på kärleken?
Varför tog det slut mellan dig och P?
Vilka killar faller du för? Om du är i ett förhållande med en kille, hur ska han då vara?
Jag har varit tillsammans med min kille i snart 3 år och vi litar på varandra till över 1000 % och har det super bra, men sen så har hans ex börjat smyga sig på. Han är verkligen inte intresserad av henne men hon gör mig svartsjuk när hon dyker upp på hans jobb (han jobbar på krogen men hon har aldrig varit där så de va ingen slump) och kommenterar på facebook och liknande saker, helt plötsligt nu på sistone. Har du något tips på hur man kan tänka för att inte bli svartsjuk och må dåligt osv? (Jag är aldrig annars svartsjuk men när det kommer till henne så blir jag det direkt). Det jobbiga är även att jag har hört hur alla andra har pratat om henne, hur snygg, sexig, perfekt, luktar gudomligt, stora bröst osv… Det får mig att må ännu sämre. Skulle bli så tacksam för svar, vill inte gå runt å tänka på henne eller jämföra mig med henne å känna mig ful osv..
”När är man egentligen kär?” är en ganska tråkig fråga, för det är ju olika för olika personer. Men tror du att man kan vara kär i en person som man knappt pratat med? Och som man inte haft någon kroppskontakt med, varken kram, kyss, sex osv.
Vem var din första stora kärlek? Hur länge var ni tillsammans? Hur gamla var ni? Hur lyckades du släppa honom?
Var med om exakt samma sak, hade den värsta sommaren i mitt liv. Mådde så fruktansvärt dåligt för att han jag var kär i inte ville vara med mig fullt ut – trots att han betedde sig som om han ville det. Sa fina saker, myste massor, åt middagar tillsammans, var som bästa vänner, pratade om allt. Ändå ville han inte ha mig.
Det bästa som hänt mig nu när jag ser tillbaka var att han dumpade mig när han insåg att jag ville mer än vad han ville. Det gör ont, det kommer du inte komma ifrån men med tiden kommer du se att det finns andra där ute (okej nu kan du bara se honom men om ett tag) som skulle göra allt för dig.
Allt förändras den dagen du inser att du faktiskt ”känner” något för en annan kille. Då inser du plötsligt att det går att känna för någon annan.
Varför gjorde P slut med dig? Har ni någon kontakt idag?? Hur var din relation med hans familj?
Tror du att man måste våga lämna ut sig själv helt då man går in i ett nytt förhållande? Måste man våga 100% för att det ska lyckas, eller kan man gå in i ett förhållande i hopp om att med tiden och med hjälp av kärlek bli hel igen?
Vilken är den finaste kärlekslåten för dig?
Har du något mysigt kärleksminne att dela med dig av?
Vad är det galnaste du har gjort av kärlek?
Vad är det finaste du fått i form av kärlek?
Tack Dasha
När ska man sluta höra av sig till en kille? Jag har träffat en kille, vi har hörts av sen dess. Han vill ses säger han men det blir aldrig av. Jag fortsätter att höra av mig och han ger mig hela tiden positiva förhoppningar om att han faktiskt är intresserad. Dock är det jag som hör av mig. Hur länge ska man hålla på? Borde jag bara ge upp?
Hej dasha jag är 16 år och helt jävla vilsen. Jag har aldrig haft ngt seriöst förhållande, och har den senaste tiden börjat känna att ”fan nu vill jag med ha pojkvän”. Bland mina tjejekompisar är det få som har/ haft seriösa förhållanden, så så efter är jag inte.
Mitt beteende när det käller killar, kan nog gämföras med en vilsen ungkarl. När det blir lite seriöst drar jag. Varför det blir så vet jag inte?
Men för några veckorsedan träffade jag en kille på en fest. Våra gemansamma vänner fixade sedan ihop oss så vi träffades ett gäng, och sedan har vi också setts ensamma och det utvecklades till något bra. Men han är väldigt upptagen och jag med så vi sågs inte under 2 veckor men hördes varje dag. Men när det började bli lite mer ”intensivt, känslosamt” så började paniken komma. Jag börja störa mig på ALLT han gör. Jag kom fram till att jag skulle träffa han en sista gång och se om det verkligen var så hemsk och jag fick det bekräftat att jag inte hade några känslor eller gillade killen. Då kläcker han ut sig att han gillar mig och vill satsa/ bli tsm. Jag får panik men säger att vi kanske ska ses lite till. För jag är en väldigt resaverad person.
Men hans fråga bekrämftade egentligen att jag inte vill ses igen, men mina vänner pressar mig och han smsar mig. Vad ska jag göra? Jag har inte sagt hur jag känner, så han tror ju fortfarand eatt jag vill att det ska bli ngt. Han är verkligen en toppenkille. men min magkänsla säger att vi är för olika och att jag borde släppa honom.
Vet att det är en lång fråga, men behöver all hjöp jag kan få, kan inte hålla honom på sträckbrädan länge till.
Hej Dasha!
Vad gör man när man har är intresserad av en killkompis? Han vet om att ett intresse har funnits men inte att det finns idag och det känns som att jag får signaler av honom, som att han är intresserad.. men det är så svårt att veta när det gäller en vän, då man har en annan slags relation än om det bara var en vanlig kille.
Vad gör man?
ps. grym blogg!!
Har du något/några tips på vart man träffar de seriösa killarna? När man exempelvis är ute på krogen känns det inte som om killarna är speciellt seriösa när de kommer fram till en tjej.
Jag har aldrig haft en pojkvän och är ganska oerfaren, medans mina nära tjejkompisar som jag umgås med har eller haft pojkvänner. Även om jag just nu kanske inte direkt känner för att ha ett förhållande så känner jag ändå press över att jag börjar närma mig 20 och inte har haft något seriöst förhållande. Vad ska jag göra eller hur ska jag tänka i denna situation?
Dasha din underbara lilla kärleksälskande frihetsgudinna. Svara på detta. Är det bara i Sverige synen på kärlek, romantik och att man ska hålla ihop 2 & 2 har ändrats? Jag menar, nu 2012 är nästan alla ”friends with benefits” för att kunna leva ut sin festa och ligga runt mentalitet som verkar finnas i varenda människas vener. Håller världen på att spåra ur eller är det bara här i Sverige mentaliteten till kärlek har tappat sitt värde ? PS: The worst mistake you can make is walking away from the person who actually stood there and waited for you. Med vänlig hälsning, Kaxel
Jag träffar en underbar kille just nu som jag tycker om. Ett problem som jag stör mig på är att han är så himla känslig. Han tar illa upp över saker som jag ALDRIG ens kunder föreställa mig att man skulle ta illa upp över. Jag är väldigt snäll och säger absolut inte elaka saker. Jag tar självklart också illa upp om någon säger något elakt till mig, men jag gör inte det – speciellt inte till honom. Han är överkänslig. Jag vet inte om jag skulle kunna leva med det, men samtidigt är han ju sååååå himla fin i övrigt! Hur hade du gjort? Jag känner mig irriterad över det men visar det inte för honom, kan tänka mig att jag en dag kommer sprängas och då faktiskt säga elaka saker.
Något jag stör mig på när det kommer till kärlek är hur naiv och blind man kan bli. Man har själv fått trösta flera tjej kompisar som fått sina hjärtan krossade, och sett saker från en annan synvinkel än deras. Och man tänker ”Hon förtjänar bättre. Hon är ju dum om hon går tillbaka till honom”. Man när man själv snöar in sig i kärleken märker man inte hur lätt det är att gå och bli blind. Att man kan ta emot så mycket skit som man inte förtjänar. Jag har nyligen blivit kär i en vän, både till mig och min familj. Det var helt oplanerat och jag trodde att jag hade ”kontroll” över mina känslor i början när jag träffade honom. Han började behandlade mig som en prinsessa och gick ganska snabbt innan jag föll dit. Nu har han vänt helt och istället behandlar mig som en påse skit. Varför vet jag inte, och han går inte att prata med längre. Jag vet vart gränserna går och att jag vet att jag förtjänar bättre, men ändå låter man sig själv bli trampad på. För att man är kär.
Hej Dasha! Har träffat en kille sedan januari som är helt annorlunda mot alla andra killar jag tidigare träffat. Allt har varit väldigt bra och han gör mig så jäkla glad! För ett tag sedan hände lite tråkiga saker i hans familj, varför han har varit lite nere. Jag har försökt vara förstående och gett honom tid. Nu känns det mest som att han håller på att glida ur mina händer. Han hör nästan aldrig av sig längre (vi brukar höras var och varannan dag), och om vi hörs säger han att vi kan höras någon dag och ses, men det blir aldrig något mer. Jag försöker höra av mig lite då och då och föreslå att vi ska träffas, men då orkar han oftast inte. Han skriver alltid jättegulliga sms och det känns verkligen som att han menar det han skriver. Jag har försökt ge honom tid, men nu börjar ledsna. Han verkar alltid ha tid för sina vänner, men aldrig för mig. Ska jag ha is i magen och ge honom lite mer tid eller bara inse att detta inte leder någonvart? Ps. Tack för en bra blogg!