Månad: december 2015

För er som följer mig på Snap (dondasha där), ledsen för upprepning. Ni har ju redan sett salen. Men för er som inte gör det så här ser den ut. Som en stor träkoja i djungeln. 

Mysig va?  

Varje morgon kommer vi få en fråga. En fråga vi ska tänka på under dagen. Dagens fråga är: ”Vad känner din kropp idag”. 

När yogaläraren sa det imorse som första grej (efter att vi satt på oss ögonmasken) så kände jag stress. Och enorm oro i kroppen. Gårdagens yogalektion älskade jag verkligen. Kände hur hela min kropp och själ älskade de 60 minuterna. 

Så när hon imorse frågade vad min kropp kände idag så var det rädsla att inte gilla dagens pass. Att det bara var igår jag tyckte det var härligt. En one hit wonder. Att jag idag skulle tycka det var långtråkigt och börja kika fram under ögonmasken på klockan, kanske på de andra deltagarna och kanske tom intressera mig för mobilen. 

Men så blev det inte *stor smilegubbe*. Jag trivdes lika bra med detta pass som jag gjorde igår! Blev väldigt glad av den känslan. 

Vi ska även vara tysta. Från när vi vaknar till efter lunch. Det ska bli spännande. Än så länge har det inte varit några konstigheter för min del. Jag tycker det är lite mysigt tom. Men vi får se vad jag tycker om nio dagar. Nu har jag varit tyst i tre timmar ;-). Hehe tänk om mina lärare från skolan skulle se detta. De skulle nog trilla av stolen. Jag var inte en jättetyst elev om man säger så… 

Såhär ser vår skylt ut i tyg som vi får ha på oss om vi vill. Det underlättar för andra att förstå varför man är tyst. Nu ska jag sola i poolen och fundera över vad min kropp känner nu. Tex undrar jag när stressen kommer försvinna helt. Vill hitta ro. 

   
 
Min fina topp med matchande shorts kommer från Casall. 

Wow. Vilken dag jag upplevt. För det är exakt vad jag gjort denna dag upplevt den. 

Jag har testat på en del yoga. Och med en del menar jag ca 4-5 pass, någonsin. Utspritt på flera år. Sedan har jag kört en del antigravity yoga, ni vet när man hänger upp och ner i en hammock. Så jag känner ju igen en del positioner men jag är absolut inte kunnig inom yoga. Men jag har ju gillat antigravity yogan. Den har fått mig att stressa ner men samtidigt har jag varit för stressad för att prioritera den (konstig kombination). Så denna resa jag nu gör med Yogiakademin är min tanke att jag ska stressa ner… Komma in i mig själv mer och ta denna erfarenhet med mig hem och ta fram när det känns jobbigt i vardagen hemma. 

Idag hade vi vårt första pass och jag hade inga som helst förväntningar. Tänkte att jag skulle ta in det så mycket jag kunde men visste inte vad jag skulle förvänta mig. 

Men vad starkt det var… Vi började klassen med att sätta på en ögonbindel vilket vi hade på oss under hela timmen. Första övningen var en skak-session. Det är lite svårt att förklara men man skakade i takt med musiken på olika sätt och olika fart. Tydligen är det en stress relief. Många djur gör så. Skakar av sig stress. När Josefine (vår instruktör) säger i slutet av skakningarna något i stil med ”släpp allt nu” så började mina tårar forsa bakom ögonmasken. Det var som om jag bokstavligen släppte senaste veckornas panik-ångest-stress ur mig. Det bara rann av och ur mig. Lipade någon minut i tystnad för mig själv och sedan kom det igen efter en halvtimme när vi skulle ta oss på bröstet och känna inne i hjärtat. 

Efter klassen var jag tvungen att gå ut från hotellet och ta en promenad för mig själv. Grät ut ordentligt. Det var en underlig känsla som jag aldrig känt på det här sättet förut. Det var väldigt skönt. Jag är ju en gråtig människa av mig… Men när hon sa att man skulle släppa allt kändes det som om hela flytten, bo i en resväska, NY, Glossyboxlunchen allting var över. Jag satte punkt och släppte taget över det som stressat mig senaste veckorna. 

Givetvis är mitt jobb fantastiskt mest hela tiden och jag är övertygad om att det kommer bli toppen när jag får flytta in i nya lägenheten men det har helt enkelt varit lite för mycket senaste tre veckorna. Inte så att jag inte kunnat hantera det, för det har jag. Jag är otroligt välsignad som har Helium tillsammans med starka, fantastiska Maxinne och en mamma som hjälpt mig med hela sin själ i denna flytt och Josef som låter mig bo hos honom medan jag är mellan två hem. Men det blev lite för mycket trots dessa snälla människor i mitt liv. 
Nu blickar jag framåt. Ser framemot morgondagens tre pass (kl 07.30, 10.30 och 15.30) med ett leende. 

   
    
 
Efter dagens yoga gick vi ner för att doppa oss i havet i solnedgången. Tack för denna fantastiska dag. Namaste. 

Vi är verkligen i en exotisk miljö. Det är inte exotiskt som Thailand utan tio resor mer hardcore. 

Costa Rica, Santa Teresa är inget för den känsliga. Här gäller det att embrace:a allting. Det springer omkring meterlånga leguaner (eller varaner, vet ärligt talat inte vilket av dem det är) och ekorrar i regnbågens färger. Vågorna är meterlånga och strömmen i havet starkare än herkules. Men har man ingen problem med sådana saker är detta en av få välbevarade paradis i våran värld. Allting är väldigt rent och ”icke turistigt” om man får säga så. Inga menyer är på svenska eller ryska (lol). Finns inget i närheten av McDonalds och mina Redbull Sugarfree fick jag tag på men de fick leta riktigt långt bak inne på Supermarketen. 

Jag har hittills haft det så underbart och precis börjat stressa ner så ärligt talat glömt fota något alls. Idag ska jag vara bättre. 

Hehe det var ett äventyr i sig att åka propellerplan på elva platser ink de två piloterna. Inget för den flygrädda men något för den intresserade. 

Man fick se Costa Rica på ett annorlunda sätt. Man flyger ganska långt ner så vi såg fiskar och grejer. Skoja. Men det var underhållande 45 minuter i luften.