Månad: december 2018

Hehe. Ibland så tror man att man vet hur något ska bli eller hur man ska känna men så blir det inte alls som man tänkt sig? Någon som känner igen sig? Speciellt när det kommer till barn va? Då blir det aldrig som man planerat.

I slutet på graviditeten, eller när det typ var två månader kvar fick jag ett sådant erge av att gå ut och festa så jag bokade in ett julbord med mina killkompisar och satte som mål att Atlas ska kunna ta flaskan då så jag kan gå ut och festa och Douglas kan vara hemma med honom.

Nu, tre månader senare när det är dagen innan detta legendariska julbord (som ballade ur till ”Dasha-välkommen-tillbaka-till-spriten-festen”) och det i sin tur blev till en hemmafest här hemma efter julbordet har jag fått kalla fötter. Är inte alls redo att lämna ifrån mig Atlas och festa. Han tar flaskan men kanske inte helt hundra. Och om han skulle bli ledsen och hungrig för han inte tagit flaskan med Douglas vill jag absolut inte vara berusad om jag ska ta hand om honom. Så… Jag har till allas besvikelse (alla har bjudit in sig själva till denna påhittade fest, flera olika kompisar eftersom jag också skrytit och peppat inför denna kväll i tre månader hehe!!) ställt in allt.

Eller. Det blir julbord. Kl 16.30 på Hallwylska men sen kommer jag att gå hem. Och jag kommer ha Atlas med mig under hela tiden! Lämna ifrån mig min fem veckors bebis? HA! Vad i helv tänkte jag för tre månader sen.

Jag blev helt gråtig precis… Tack för att ni är så snälla mina fina fina läsare.

Jag brukar vara bra på att låta dåliga kommentarer rinna av en. 99 av 100 dåliga passerar mig utan att jag tar åt mig. Men sen kommer det en, en liten jävel som tyvärr inte passerar utan fastnar och gnager sig fast.

Så var det med den som jag la upp här i bloggen igår. Jag hade sovit dåligt och hade den jobbigaste natten hittills i bagaget och så möttes jag av ”anmälningsvarning” och blev så ledsen… Men strunt i den nu. Det var ju er andra jag skulle hylla!

TACK för alla peppande, uppmuntrande, tröstande och härliga tips och erfarenheter ni delar med er av i kommentarsfältet! Ni gör mig så glad. Ni är allt. Ni ska veta att jag läser och tar in varenda mening. Tack för att ni engagerar er och för att ni försvarar mig.

Ni är bäst.

Häromdagen var jag förbi kontoret och så plåtade Lisa dessa bilder av mig och Atlas. Jag har på mig cashmere tröja från Davida och Atlas har en filt från Newbie som var den första presenten jag fick av några vänner och det var Jeppe och Rebecca. Kändes så konstigt att det ett halvår senare skulle ligga en människa i den? Nu är han en månad och livslevande här ibland oss. Tänk att jag ska vara för honom det min mamma varit för mig. Alltså wow. Bara wow. Hur KAN man älska någon så mycket, som man bara känt i en månad?

Nu till en annan sak.. Ni vet ju att Baby haft ont i magen och inatt var han jätteledsen. Han kunde inte slappna av utan hade ont och pruttade och vaknade så fort han somnade om så när vi vaknade imorse (dödströtta eftersom han somnade strax efter 04) bestämde jag mig för att jag ska ju amma ca ett halvår och det är i slutet av dagen inte så lång tid så jag ska dra till drastiska åtgärder och se ifall det fungerar.

Jag ska from idag inte äta något som ger vuxna människor gaser i magen. Dvs hoppas på att Babys lilla mage på så sätt också blir bättre. Här är en lista på saker jag inte ska stoppa i mig:

– Vindruvor

– Bönor

– Linser

– Ärtor

– All sorts kål

– Majs

– Gurka

– Alla sorters drycker med med (gas) kolsyra

– Socker

– Lök

– Vitlök

– Konserverad mat

– Rökt fisk

– Stark mat

Lite typiskt då jag precis fått upp suget för socker. Ville ju inte ha något socker eller något onyttigt när jag var gravid så har verkligen tagit igen det sista två veckorna. Har nog tryckt 2-3 lussebullar, en näve godis och i snitt en glass om dagen sen dess. Jag vet att det låter bisarrt men jag har verkligen det? Blev så sugen så det ballade ur… Kanske är sockret han reagerat på? Nu får vi i alla fall se. Och blir det inte bättre så får jag utesluta all sorts mjölkprotein också!

Önska oss lycka till! <3

Det är så vackert med snön nu! Den piggar verkligen upp! Nu har jag säkert en del läsare från norr här i bloggen som är bortskämda med snö men här i Stockholm blir vi helt till oss när den kikar fram. Allting känns så mycket ljusare! Även om det blir mörkt vid 16 så känns det inte lika mörkt med allt det vita runt omkring.

Är besatt av den här fejkpälsen från Jakke. Hur tjusig är den inte.

Fick den här kommentaren imorse.

Blir. Så. Jävla. Ledsen.

Tror någon på allvar att man inte vill sin bebis bara det bästa? Jag har svarat på denna fråga otaliga gånger men nu gör jag det en gång till.

Atlas är en jättejättejättevarm bebis. Våra första dygn hemma hade vi kläder på honom och filt men han blev så varm att han blev svettig. Rakt ut sagt blöt vart han!

När BVC var här på hembesök (vilket de gör när man varit hemma några dagar från BB) frågade vi om detta. Att det kändes absurt att vi ville ha kläder på oss för vi tyckte det var kallt hemma medan vår nyfödda sex dagar gammal bebis var jättevarm. Då berättade barnmorskan som var här att vissa människor ÄR bara varmare än andra. Och känns han varm ska man absolut inte ta på honom mer kläder! Att göra en bebis för varm kan framkalla plötslig spädbarnsdöd!

Så snälla rara Malin. Jag kommer inte klä på mitt barn mer kläder för att tillfredsställa dig eller något du anser vara en norm. Jag kommer klä på honom på det sättet som hans kropp önskar och se till hans absolut bästa behov. Och han går aldrig ”naken” han har alltid någon form av filt.