Hehe. Ibland så tror man att man vet hur något ska bli eller hur man ska känna men så blir det inte alls som man tänkt sig? Någon som känner igen sig? Speciellt när det kommer till barn va? Då blir det aldrig som man planerat.
I slutet på graviditeten, eller när det typ var två månader kvar fick jag ett sådant erge av att gå ut och festa så jag bokade in ett julbord med mina killkompisar och satte som mål att Atlas ska kunna ta flaskan då så jag kan gå ut och festa och Douglas kan vara hemma med honom.
Nu, tre månader senare när det är dagen innan detta legendariska julbord (som ballade ur till ”Dasha-välkommen-tillbaka-till-spriten-festen”) och det i sin tur blev till en hemmafest här hemma efter julbordet har jag fått kalla fötter. Är inte alls redo att lämna ifrån mig Atlas och festa. Han tar flaskan men kanske inte helt hundra. Och om han skulle bli ledsen och hungrig för han inte tagit flaskan med Douglas vill jag absolut inte vara berusad om jag ska ta hand om honom. Så… Jag har till allas besvikelse (alla har bjudit in sig själva till denna påhittade fest, flera olika kompisar eftersom jag också skrytit och peppat inför denna kväll i tre månader hehe!!) ställt in allt.
Eller. Det blir julbord. Kl 16.30 på Hallwylska men sen kommer jag att gå hem. Och jag kommer ha Atlas med mig under hela tiden! Lämna ifrån mig min fem veckors bebis? HA! Vad i helv tänkte jag för tre månader sen.
Sånt vet man inte innan man har bebisen hos sig ??
Antar att det är svårt att föreställa sig hur allt ska vara och kännas när man får barn. Helt rätt att backa och ta din gulliga bebis med dig <3 Tids nog blir du sugen på fest igen 🙂
Heja dig ❤️ Först nu vid 1,5 tycker jag det känns okej att vara borta några timmar. Alla är olika men tycker man ska vara stolt när man står upp för sig själv och kärleken till sitt barn!
Men visst är det fantastiskt att man får ändra sig <3
Jag har varit exakt likadan. Innan bebis kom ”alltså jag kommer inte ha några problem med egentid, det är viktigt att bebisen har fler nära vuxna så mormor och morfar får vara barnvakt tidigt”. Senast i veckan skulle bebis (2 mån) vara hemma med pappan när jag åkte för att julbaka. Ställde in någon timma innan, kunde ju inte åka 4 mil ifrån bebis om hon behövde tutte (förstår ju att det förmodligen är jag som inte klarar mig utan bebis). Nästa försök blir i januari när Sambon fyller år och jag tänker att bebis ska få vara hos mormor och morfar under dagen ?
Hahaha jag tänkte samma sak. Vaddå, när bebis är 3 månader kan jag väl gå ut o ta lite bubbel? Sen byttes det mot 6 månader.. O nu är hon snart 1 år och jag har fortfarande inte kommit mig för o gå ut o ta en riktig brakfylla. Men jag antar att det kommer när jag känner mig redo ??
Hehe ojdå hoppsan ? jobbigt att behöva ställa in när alla var så taggade men du kan ju trösta dig med att de allra flesta nyblivna mammor känner likadant angående att lämna bebisen efter så få veckor! Och det är ju omöjligt att veta innan man får barn hur starka instinkter man har att skydda dom och finnas där. Fint ändå att modersinstinkten funkar och att du har mod att låta den bestämma när/om du vill lämna bort baby ❤️
Hehe ja julbordet är ju det enda jag bokat in! Det var alla andra som planerade in och blåste upp till en sån där stor fest HÄR HEMMA. Alltså alla som inte skulle va med på julbordet så inte jag som styrt en fest egentligen ???????
Jag känner verkligen igen mig! Bra att du vågar lyssna på dig egen känsla och göra det som känns bäst för dig och Baby!
Jag var borta från min dotter när hon var tre månader. En festkväll och natt (!). Värkte i mig stundtals, särskilt på morgonen, men det var nyttigt för mig just där och då, jag hade/har så många barnfria vänner jag saknade att gå ut med..
Men som jag nästan skämdes över det.. en del tycker man är puckad. Men hon åt flaska ca 50% så det gick så bra o vara med pappa. Det är så viktigt att man gör det man själv, och bebis, mår bra av! Alla är olika och det är så svårt att veta innan :). Nu är dottern 1.5 och vi har haft barnvakt måånga gånger, nästan alltid hennes mormor, och det har varit bra för alla inblandade. Dock är det oftast kvällar när hon sover vi åker och käkar/går på bio eller gör nåt med vänner =). För några veckor sen var vi borta 2 nätter båda två utan henne- Det var tufft. Men så nyttigt för relationen. Jag har ALDRIG varit så glad i hela mitt liv som när jag såg henne den söndagförmiddagen.. minns ögonblicket. Haha.
Åh kan bara föreställa mig när man saknat så mycket!!! <3
Haha åh jag är precis likadan och jag har precis fått mitt andra barn! Med första var jag så stressad och ville spela ball för kompisar att jag absolut kunde lämna min lilla hemma och gå ut. Nu såhär med min lilla son känner jag att vafasen, de är såhär små så kort tid! Låt mig sitta ihop med min bebis då, låt mig va! ? Han är nu sju månader och på juldagen ska jag för första gången gå på fest. Ska bli skitkul! Men jag kommer nog vara hemma till kl 01 och stå och häcka vid hans säng ??
Gör det som känns bäst för dig!
KRAM och God Jul! ❤️
Min lilla är 4 månader och tar vare sig flaska eller napp och kan gå från noll till hundra på fem minuter och börja skrika hysteriskt så att lämna henne ens en timme är otänkbart just nu 🙂 Med hennes bror var det lättare då han tog flaska och inte alls var lika kvällsorolig, svårt att veta sånt innan bebis är född. De ändrar sig ju dessutom hela tiden när nya utvecklingssprång tas 🙂
Min sambo va också sådär överoptimistisk. När jag fyllde år i oktober fick jag en spaweekend av honom i present, vi skulle åka första helgen i januari och vår dotter är då nästan fyra månader och min mamma skulle va barnvakt. Amningen fungerade inte så matsituationen skulle inte vara något problem. Han har fått avboka nu för vi är absolut inte redo att va utan vår lilla följeslagare så länge än haha ? igår försökte jag vara borta några timmar på kvällen och äta middag med några kompisar, efter två timmar fick jag rusha hem för att det va kaos. Så va kanske bra att vi avbokade ändå ?