Bebisar är märkliga varelser.

Alltså. Är det såhär livet ska vara nu? Att man går runt och är orolig mest hela tiden eller är det bara jag? Igår somnade Baby 01 så jag tänkte jag skulle chansa och bar in honom i sovrummet då. Så somnade jag och vaknade med ett RYCK 06.30. Han hade inte vaknat en enda gång under natten? Jag ammar ju honom varje 2-3 timme ibland var 4e timme på natten men det har aldrig gått 7 1/2 timme? Trodde han inte andades.

Men efter konstaterat att han var ok så kände jag hur brösten ville explodera. Gjorde så ont i dem. Tänk att de inte tömts på så många timmar? Så jag stoppade en tutte i hans mun och så åt han i sömnen utan att vakna? Väldigt praktiskt. Så jag somnade om men sov väldigt oroligt… Vaknade varje timme och la handen framför hans näsa för att känna hans andning. Sen vaknade han klockan 10 (!!!) och ville ha mat igen.

Men han sov alltså 01-10? Hur sjukt är det inte? Och hur sjuk är man som person när man aldrig är nöjd? Hehe. Jag skulle ju såklart nöjd om han skulle bestämma sig för att sova såhär men blev orolig imorse. Smsade med lite kompisar och en av dem sa ”Bebisar är märkliga varelser, alltid är det nått!” då blev jag lite lugnare.

More is more.

Hehe, ja vi jobbar inte ”Less is more” i den här familjen direkt. Undra om Baby kommer växa upp och hata allt ”extra allt” som har med guld och glitter att göra? Hans pappa går ju också gärna under namnet ”More is more” precis som jag.

Tycker det blev en ganska rolig bild i alla fall. Fåtöljen finns att köpa på Nordiska Galleriet, porslins leoparden i en butik på söder som heter Brandstationen. Min blus är från Zara, byxorna är från ett nytt märke som heter Anthon Wallon. Babys playsuit kommer från Mini Rodini och är från Babyshop där den just nu är på rea.

Stoppa tiden?

Men snälla vad hände här precis?

Ser ni hur förändrad ansiktsform mitt barn fick över en natt? Helt plötsligt bara sådär blev han en bebis och inte ett spädbarn? Liksom en liten människa och inte en köttklump?

En person som älskar att man håller handen på huvudet men hatar när den är i ansiktet. En person som gärna ligger på mage på mitt bröst men blir snabbt irriterad om han måste ligga på mage någon annanstans. En person som älskar att ligga på skötbordet och sprattla medans jag pratar med honom men hatar att ligga i sitt babynest.

Men jag är verkligen i chock. Hur han förändrades på bara en natt… Idag är det en väldigt solig fredag. Sugen på att unna mig något väldigt fint. Något inne på Chanel tror jag minsann. Återkommer med full redovisning om det blir så.

Min morgonrock från kommer från Pillowtalk och Atlas tröja från Livly.

Pekpinnar och momshaming

Jag vill börja med att säga att man märker direkt när det är momshaming eller när det är en mamma som bara ärligt och trevligt vill hjälpa en annan. Här kommer ett solklart fall av alternativ nummer två. <3

Hej!! Superfin ton i din kommentar så förstår PRECIS vad du menar och detta är min plan! Men inte än… Bebisar har ingen koll på natt eller dag eller att de ens är en egen individ förens 3 månader. De tror att de är en kroppsdel till mamman. Jag körde i över en månad med släckt och försökte ”söva” honom men 30 nätter i streck (inte ett enda undantag) är han alltid vaken dessa timmar. Han kan somna till men inte längre än 20-30 minuter. Sen vill han bli underhållen. Så jag har upptänt för min egen skull. Jag blir för trött annars. Det känns för jobbigt för mig att ”försöka söva” honom i 4-5 timmar. Så jag bara go with the flow tills vi börjar med rutiner, när han fyller tre månader. Jag märker direkt när han börjar bli trött på riktigt och inte bara blundar till. Då åker vi direkt i säng och då sover han oavbrutet minst tre timmar till att börja med. Men jag är verkligen med på att när det är natt är det släckt osv! – men om några veckor <3.