Det är otroligt hur skönt det är när de sover? Men samtidigt saknar jag honom när han sovit för länge. När jag kryper ner bredvid honom på kvällen (vi samsover än) så vill jag ju absolut inte att han ska vakna men ändå kan jag inte låta bli att lägga mig nära-nära världens godaste andedräkt. Hans andedräkt är aldrig ofräsch. Luktar nästan ingenting förutom en svag doft av socker…
Det är så skönt att slänga sig på soffan efter en hel dag med bebis. Lägga upp bena, ta upp mobilen och skrolla igenom alla ytliga bekantas dag. Det är verkligen skönt att göra detta. Men ingenting, i hela världen slår känslan av att krypa ner bredvid honom och få snusa på honom. Min lilla pojke.
Nu pratar vi om att det kanske är dags att han snart börjar sova i egen säng. Kanske tom i eget rum. Han väcker mig så många gånger per natt bara genom att andas lite annorlunda, röra på sig, ständigt pilla mig i ansiktet när han sover och jag ligger som en kråka bredvid honom. Vi ligger inte ”bredvid” varann utan han ligger i min armhåla, så jag har fått problem med min axel. Har så ont i den. Så ont. Börjat gå hos en fysioterapeut. Kanske ger med sig snart.
Hur gör ni? Samsover ni? Sover er bebis i eget rum? När började han sova i eget rum?
Tänk att jag skulle få en bebis. En Atlas. Så tacksam för honom. Min älskade lilla ängel. <3