Hej.
Jag hamnade i en svacka. Jag hade en underbar jul. Sov hos mamma, åt massvis med skaldjur till lunch och på kvällen när hon skulle jobba åkte jag hem till Petra och åt julbord där. Vi var ett gäng kompisar som hade samlats runt matbordet, spelade sällskapsspel och hade en helt underbar dag. Jag tror detta var min första julafton hemma i Sverige jag inte fällt några tårar.
Men nu känns det nästan som om det kommit ikapp mig. Haft vrålångest och inte alls varit glad senaste dagarna. Känns som om jag trevar i snö upp till knäna. Pulsar fram. Det är kallt och tungt och blåser hårt. Den kalla snön piskar mig i ansiktet och jag måste spänna varenda millimeter av min kropp för att kunna ta ett steg till, i känslostormen.
När man måste koncentrera sig för att ta sig fram att gråta inte är ett alternativ. För då kanske jag trillar baklänges och aldrig kommer upp ur snödrivan. Fastnar där. Fryser fast tills hjärtat slår sitt sista slag och
allt blir till is.
Heja dig, fortsätt göra sånt du mår bra av så kanske det släpper snabbare 🙂
Då ska jag göra det lilla jag kan för att peppa dig:
Du är en fantastiskt vacker kvinna med det härligaste skratt jag någonsin hört.
Du är knivskarp, smart och rolig och måste vara få förunnat att ha en vän och frisk fläkt som dig i sitt liv.
Kram <3
<3
Styrkekramar ❤ Hade en sorglig jul, satt ensam och tvingade mig själv att inte gråta, vilken dag som helst men gråt inte på julafton var mitt mantra. Så jag förstår din känsla, man klarade det men inte hela vägen fram. Men förhoppningsvis blir det snart bättre för oss båda ❤
<3
Livet går upp och ner, är själv inget fan av julen trots okomplicerade familjerelationer och en stor släkt att fira med. Får alltid alltid ångest i mellandagarna så har senaste åren valt att jobba då. Stendött på kontoret men för mig bättre än att sitta hemma ”i ragggsockor och spela sällskapspel framför brasan med min under bara familj” eller ngt annat som eg vore härligt men som jag av oklar anledning inte trivs med (i för stora doser) Blir nostalgisk och påmind om att föräldrar blir äldre och att när de var i min ålder hade de 3 barn, själv har jag noll och inget sug av att skaffa. Gillar din blogg mkt! Den är rolig och jag tycker det är stort av dig att vara öppen med att allt inte är toppen. Såklart inget krav på er bloggare att ni måste bjuda oss läsare på sådana detaljer men om ni gör det ger det många läsare så otroligt mkt är min uppfattning! Är extremt olik dig (är en Gunilla för att använda Redgerts uttyck – fast ung och dessutom skogsmulle) och många blir förvånade när jag nämner att du är min favoritbloggare men det är du och kommer så förbli! Ha en toppen nyårshelg med killarna så ser vi framemot en händelserikt 2017!
Dasha, du utstrålar alltid värme och styrka, för bara den starka kan erkänna sig svag ibland. Genom att själv våga öppna upp sig om jul, hjälper du så många att sätta ord på det som är svårt. Även om du inte ser oss läsare eller känner oss så kan du ta med dig att du gav en väldigt fin julklapp i år, nämligen känslan av att inte vara ensam. När jag hörde dig i podden prata om julen, kände jag styrka” kan du så kan jag” och julen var inte lika tung i år så tack!
Kram !!!