Jag vet att det inte är synd om mig men nu lever jag på sista optimistandetagen.
Jag vet att lägenheten kommer bli bra. Och jag vet att jag är lyckligt lottad här i livet…
Men just nu saknar jag ett hem. Ett riktigt hem med alla ens saker där man bara känner sig som hemma och kan slappna av och bara va.
Vi har ändå bott i en resväska sen sista veckan i oktober när vi flyttade ut från vår lägenheten på Regeringsgatan. Efter det bar det av till mamma i åtta veckor. Sen bodde vi tio dagar i vår lägenhet, sen en vecka hos mamma. Sen två veckor i Thailand sen en vecka hos mamma och nu två veckor här på hotellet. Det kanske låter som lyx att bo på hotell och det är det när man är på semester men när man har fem tröjor, två par jeans och tio trosor är det inte bara happy holiday…
Jag saknar mina mjukiskläder. Jag saknar mina raggsockor. Jag saknar mina krämer och ansiktsmasker. Jag saknar mina sängkläder och MIN SÄNG. Jag saknar mina kryddor i mitt kök.
Jag saknar att krypa upp under vingen på Douglas i vår enorma soffa.
Jag saknar ett badkar. Jag saknar att ha ett påfyllt skafferi och kylskåp. Jag saknar att komma hem och lägga mig i soffan och känna tillfreds och lugn.
Jag saknar att ha ett hem.