Får man lägga sig i?

Nu kommer ett otroligt känsligt ämne…

För det första detta med åkpåse + overall inomhus på små barn. Alltså barn under sex månader kan dö om de blir för varma för de kan glömma bort att de är utanför livmodern och tycka att det “för varma” är mysigt och därför glömma bort att andas för de tror att de är tillbaka i magen… Så när man ser (vilket man gör med många under denna årstid) gå med fullt påklädda bebisar i vagnen i butiker och gallerier får jag ont i magen.

Förra veckan var ett sånt tillfälle. En ung kvinna, säkert runt 20 gick inne i en matbutik samtidigt som jag här i Hökarängen. Hon hade knäppt upp sin egen jacka och tagit av sig sin mössa men hennes lilla lilla bebis max några månader gammal låg och grät för fulla muggar helt påklädd. Med både mössa och overall och åkpåse igenknäppt. Hon verkade inte skynda sig speciellt mycket och hon var inte ens själv, hon var i sällskap av något som såg ut att vara morföräldrar till bebisen. Jag fick ont i magen men vågade inte säga till för ville inte “knäpp henne på näsan” eller få henne att känna sig dålig men fan vad man borde gjort det va?? Vad hade ni gjort?

Igår var det samma sak fast annat sammanhang. Jag var i Humlan med Atlas och så är det en liten flicka som är liten men relativt duktig på att gå så gissar på att hon var ca två år. Hon bara gråter och gnäller och gråter och ramlar och tycker livet är allmänt jobbigt och min första tanke är att hon säkert är hungrig eller trött men efter att detta gråt inte slutade på en tjugo minuter går jag och Atlas förbi dem och då ser jag att hon inte har några vantar. Igår var det alltså -5 ute. Mamman hade vantar men denna flickas händer var så röda!!! Men jag bet mig i läppen och sa inget men när vi skulle gå därifrån då hade vi varit i parken säkert en timma och de va där innan oss och hennes händer var då nästan blåa. Då ville jag gå fram och säga att hon måste förstå att hon kan få allvarliga sköldskador av detta. Då tänker jag att mamman skulle svara “men hon vägrar vantar” för så är säkert fallet? Men då hade jag velat svara “Snälla hon är två år hon får inte ha en sån här vilja för hon vet inte vad hon vill” och så får man typ gå hem?

Atlas vill tex ibland inte byta blöja? Han skriker och vrider sig och blir as arg men inte är det så att jag låter honom gå med avföring i rumpan bara för att “han inte vill” ?? Vore ju extremt orimligt.

Men jag sa inget denna gång heller… Dessa två incidenter skaver i mig. Stackars barn. Fan. Vad tycker ni? Skulle ni sagt till? Fundera ordentligt, skulle ni bokstavligen gått fram och “läxat” upp dessa föräldrar? För det är ju så de kommer ta detta samtal… Svara gärna inte vad som är rätt utan vad ni hade gjort.

Nu ska jag försöka sova en timma till. Vaknade av Atlas vid 04.30 och började tänka på detta och kunde inte somna om. Ångrar att jag inte pratade med båda föräldrarna faktiskt.

31
gillar

50 kommentarer till “Får man lägga sig i?

  1. Funderade själv på detta när jag såg en bebis utan hatt i gassande sol i somras, jag sa inget men jag borde verkligen ha gjort det. Men i alla fall.. min dotter är i Atlas ålder och gillar inte vantar, vilket innebär vissa svårigheter just nu. Vad har Atlas för vantar? Han ser nöjd ut ?

    1. Vi har lite olika men ett par från Babyshop i tjockt ull sitter som bärget och är ”tunna” men mycket varmare än såna man köper på HM du vet? Men de känns typ likadana. Tror det är dessa men köpte i butiken i Sturegallerian och inte på webben! https://m.babyshop.se/2-pack-brattfors-tumvantar-svart-anthracite/p/266822

      Men nu med minusgrader har vi ett par såna tjocka i dun typ? Men inte använt än. I vagnen stänger jag igen hans overall den har som ”inbyggda” vantar 🙂

  2. Jag har vid flera tillfällen sagt till. Speciellt vid just overall + åkpåse situationen. Som du säger så får man ont i magen och jag känner att även ifall dessa föräldrar har tagit illa upp så kommer de säker tänka på det till nästa gång, kanske till och med typ googla om det stämmer det jag sagt. Eller så tänker jag att jag har iallafall gjort mitt och kan gå med gott samvete ?

    1. Om barnet är 2 år utan vantar så är det inte bara att tvinga på de vantarna! Tycker du ska vänta med att kommentera barn som är äldre än ditt egna barn tills du själv hamnar där. Det är väldigt stor skillnad på en 1 åring och en 2 åring. Vad gäller första incidenten tycker jag personligen man kan nämna d lite fint. Man behöver ju inte hoppa på mamman, hon kanske inte bara är medveten om detta. Men när det handlar om liv och död så måste man ju agera. Men på d stora hela skulle jag väl säga att så länge man uttrycker sig på ett fint sätt så bör det vara ok, det är ju i all välmening och det borde föräldrarna uppskatta. Även om de blir buttra där och då så kanske det fastnar i dom för framtiden. Skulle också tänka på hur du själv skulle reagera, tänker på hur du själv tar illa upp när dina följare ger dig tips om olika saker. Tänker tex på hur du tog illa vid dig när många av oss reagerade på att du gav atlas väldigt mkt klämmisar (dina egna ord i videon). O när vi kom med andra rekommendationer tig du till försvarställning, vilket är fullt normalt. Bara ett exempel, ingen stor grej men nåt att tänka på kanske.

  3. Om jag ser nåt som ”skaver” i mig ang hur andra ”gör” med sina barn så säger jag till. Tex när vi var i badhus härom veckan och barnet springer för fullt flera meter framför sina föräldrar. Då sa jag till barnet så att föräldrarna hörde. Inte argt utan bara uppmanande…”Oj då! Här går det undan…men tänk på att det är väldigt halt på golvet när det är blött”. Föräldrarna tog inte illa upp utan tog tag i sitt barn och gick med det. Tror att mycket beror på hur man ”läxar upp” föräldrarna. Är man dömande och dryg eller vänlig, mjuk i tonen och informerande?! Har man svårt att prata med den vuxna så prata till barnet (så de vuxna hör). ”Men oj vad ledsen du är…kanske behöver du varma vantar idag då det är så kallt?”. Så kanske…

    1. Kan alla bara sluta vara så jäkla skitnödiga. Klart som
      Fanken man ska säga till, barn går alltid först. Det ligger faktiskt hos den vuxne föräldern att förstå att andra vuxna kanske bara bryr sig genuint och vill hjälpa till. Sedan finns det pekpinne föräldrar. Men det är en annan femma. Föräldrar måste sluta upp med att man alltid tror att ”jag vet bäst för mitt barn” det kan i värsta fall orsaka skada. Man får lägga sitt ego åt sidan ibland.
      Jobbar på förskola och kan säga att i en hel del fall får man vägleda förändrar om
      Vad som funkar för deras barn & inte. Kan vara allt från det simpla som gäller sovrutiner till att förstå hur ens barn fungerar. Men ser man som dasha beskriver, ett barn utan vantar i minusgrader där händerna skiftat färg. JA då säger man till, för det värsta som kan hända är ett skadat ego på föräldern eller att denna känner sig tillrättavisad. Om man INTE säger till kanske barnet får en köldskada istället samt lider enormt. Jag vet vilket val jag gör iaf.

  4. Jag hade nog inte sagt till och sen ångrat mig… man kanske kan ge ett tips på bra vantar eller nåt, då känns det lite mer avväpnade. “didrikssons vantar med dragkedja och ha dem under overallen är superbra när det är kallt “?

  5. Jag vet inte alls hur jag hade reagerat, det är givetvis jättesvårt när man väl hamnar i den situationen. Det jag spontant tänker är att när jag leker med min ett åring så brukar jag prata via honom till föräldrar ibland eller till barnen, så om situationen är rätt alltså att barnet är nära sin förälder och Atlas är nära barnet , kanske säga nått i stil med ” Oj har du tappat vantarna? Ska vi kolla med mamma vart dom kan va?” då känner jag att jag inte slår nån på näsan eller liknande ,utan känns mer ”nån bryr sig” men det kanske bara är jag ?

  6. Jag hade velat säga till men hade bitit mig själv i tungan och ångrat mig efteråt. Detta för att om jag ska säga till vill jag göra det på ett sätt som får personen att inte känna sig förolämpad utan att tänka ”aha, tack!”. Och det är svårt. För man vet inte hur alla fungerar. men som en annan skrev, att ge tips om bra vantar t ex hade jag kunnat göra. Istället för att det jag säger ska bli som kritik.

  7. Ja man får lägga sig i! Men kanske lite ”snyggt” typ ”oj har ni samma vant-vägrare som oss hemma? Ja usch det är ju hopplöst med dom små, vi fick höra av bvc/kollega/moster att de kan få allvarliga köldskador av att frysa sådär om händerna så vi köpte dom här vantarna… bla bla.. prova det så hon slipper frysa så!” Eller nåt. Så kan ni enas kring det jobbiga med vantar som far av och flickans förälder behöver inte känna sig ensam om att kämpa med vantar. Samma variant går ju att göra med bebis som är varm i vagnen, säg nåt om att ”ditt barn också skrek i vagnen inomhus och då var han oftast för varm, prova att ta av honom lite så kanske han blir nöjdare”, sagt med ett glatt leende och utan att vänta på svar utan bara lämna där typ.
    Hemskt för barnen om deras föräldrar råkar göra så de inte har det bra bara för att de saknar nån information tycker jag ?

  8. Jag hade nog inte vågat säga till, inte en främling på stan iaf. Hade det varit en vän med barn hade jag troligtvis sagt till men på ett bra sätt.
    Tycker det är bra att du skriver om detta på din blogg så man får ett wake up call.

  9. Känner igen det så mycket. Ser ofta barn som är fel klädda. Många har bra kläder på kroppen men ingen mössa. Får bita mig i tungan varje gång. Eller de föräldrarna som själva går runt i en tjock tunjacka och barnet i ett galonställ.

  10. Jag tror man ska säga till. Även om personen i fråga ilsknar till så tänker de säkert till ändå. Dock vågar jag inte alltid heller. Tänker ofta på detta med varma barn. I våras när det var 28 gr var jag vid Rosendal och såg några med en gallskrikande nyfödd iklädd overall och tjock mössa och föräldrarna typ shorts… då undrar man ju?!

  11. Hm nja, jag kan känna lite dubbelmoral från din sida när du skriver ett sånt här inlägg. Tycker du har varit väldigt tydligt med att du inte vill ha pekpinnar kring era rutiner osv med Atlas. Jag tycker detta handlar om precis samma sak. Vi vet ju oftast INGENTING om det vi ser. Mamman i butiken kanske har en riktig frys-unge och hon visste säkert även varför bebis grät. Det är ganska nedtryckande att utgå från att föräldrarna inte känner sina barn. När Atlas var liten minns jag att han inte hade mössa för att han vägrade och du inte ville ta den fajten. Jag förstår inte hur detta går ihop med din frustration över att barnet du såg inte hade vantar. Såvida man inte ser någon barn som verkligen far illa eller upplever ett föräldraskap som verkligen har omsorgsbrister så är min åsikt att man inte ska lägga sig vilka val eller fajter varje förälder tar med sitt barn.

    1. Hehe Atlas hatade mössa men jag hade ju en enorm sjal runt hans huvud? Så indirekt var det ju som en mössa för det första för det andra sa jag ju inte till föräldrarna för att jag inte ville trampa någon på tårna för det tredje med facit i hand nu i efterhand önskar jag att jag hade sagt något till mamman i parken. Att vara ute i minus grader i en timma utan vantar kan man få riktiga skador av. Och den lilla flickans händer hade verkligen ändrat färg….

  12. Jag säger ofta till barnet, ett ex – barnet tjatar på sina föräldrar eller bråkar med sina syskon, jag säger då till barnet ”gör som din pappa säger och se vad som händer”.
    Säger ofta till föräldrar att släppa sina mobiler, att ställa sig upp på bussen, att det är dags att sluta dricka alkohol eller att de glömt bilbälte osv. Gör man det ett par gånger så känns det inte konstigt sen.

  13. Säger alltid till men med en mjuk vänlig ton och ingen har tagit illa upp. Alla som jag sagt något till alltifrån att inte täcka över barnvagnen på sommaren -inte bara för att det blir varmt utan för att de heller inte SER sitt barn, till att overall inomhus som inte är uppknäppt eller nedbäddad helt i åkpåsen blir som en bastu. Några har sagt att “oj det visste jag inte, tack för att du sa till mig” gällande t.ex. filt över barnvagnen.
    Det är lite som när folk direkt skrev till Forni om att de satt Dante fel i babyskyddet. Det har ingenting att göra med om man är en bra förälder, utan att alla kan göra fel i början och behöva information för barnets bästa!
    Margaux har också lagt upp massa filmer och bilder där Arnold inte sitter rätt fastspänd i barnstolen i bilen, att säga till om det kan ju faktiskt rädda hans liv om de blir påkörda.
    Så från barnperspektiv -säg till för deras skull men gör det på ett vänligt sätt!

  14. Tycker också det är jobbigt att säga till när man ser något så. Men tror man behöver göra det ibland, framförallt om det kan vara farligt.
    Därför vill jag även informera om, ifall du inte vet, att man ej ska ha tjocka vinterkläder på sig i bilen. Vilket även gäller barn i bilbarnstol, med för tjocka kläder finns risken att bältet inte skyddar. Såg på din instastory igår att atlas satt i bilbarnstol med vibteroverall.
    Skickar med en länk ?
    https://vast.ntf.se/nyheter/tjocka-klader-samre-sakerhet/

    1. Aha OJJJJ det hade jag ingen aning om!! Vi skulle åka så kort och bilen var kall i vanliga fall har vi en cashmerefilt och så kör vi mössa i bilen om den är kall men oj tack då vet jag!

  15. Jag tycker nog inte man ska säga till om det inte är uppenbar fara.. som utomstående betraktare har man sällan hela bilden. Jag skulle bli riktigt irriterad om nån bad mig lägga ner telefonen på bussen tex, hallå, då är ju barnen för en gångs skull nöjda typ 10 min utan min fulla uppmärksamhet, låt mig pausa, tack! 🙂

  16. Jag kan inte stå å se på mär ett barn far eller kan fara illa då jag själv varit ett barn som for illa öppet och ingen sa nåt.
    Jag hade direkt sagt till att detta inte var okej och att de kanske borde tänka på detta i framtiden, blir de sura får man ta den diskussionen då.

  17. Jag skulle gått fram till barnet och frågat varför är du ledsen? Tagit hennes hand o sagt oj fryser du om handen? Ska vi kolla med mamma om hon har vantar till dig?
    Och sen sagt till mamman att min son vägrar också vantar men vi kör på polarn o pyret ullvantar. De sitter bra tex. Eller frågar mamman om de kanske skulle gå lättare om du satte på vantarna! Prata snällt med både mamma o barn, o visa att man endast vill väl.

  18. Jag hade sagt till. Om föräldrarna blir stötta eller sura. Inge problem för mig. Sura föräldrar, men kanske ett barn som mår bättre, för att man sa till???????????

  19. Jag är noll konflikträdd. Noll. MEN. Jag hade faktiskt inte sagt till i något av fallen. En sak om man ser samma mamma flera gånger i liknande ”situationer”, då kanske det handlar om okunskap och man kan säga till fint. Eller prata med barnet som någon föreslog. Men när man ser en mamma en gång göra något som du anser vara fel/farligt, nej jag hade inte dragit för höga växlar gällande det. Det känns som att allt för många mammor tror sig veta bäst om andra barn men…. Vi vet ju inget om bakgrunden till detta. Har bebisen skrikit konstant hela morgonen hemma, har den kolik? Väljer mamman sina strider? Har det varit en skitmorgon där 2-åringen inte vill ha på sig något? Jag tycker du är lite snabb med att säga att en 2-åring inte ska välja, håller med dig i sak men 2-års trotset..,wow my gadd ? Självklart INTE bra med frostskador obv. Gällande barn i vagn så var min dotter väldigt frusen av sig redan som nyfödd, där klädde jag henne i bästa förmåga och sunt förnuft. Vilket säkert såg för påbylsat ut enligt vissa. Jag hade också en ”Parvel” som mätte temperaturen genom en app så jag hade benkoll. Även om det inte såg så ut för omvärlden ?

    Jag har väldigt svårt för mammor som är poliser och vill tänka att alla gör vi vårt bästa… ? Även du! Men att säga till när man sett beteendet en gång…? Nja ?

  20. Fast situationerna du beskriver är ju din subjektiva tolkning av att barn far illa. Som många skrivit, det kan mycket väl finnas bakomliggande faktorer som är svåra för en utomstående att känna till. På samma sätt som du oroar dig för dessa barns välbefinnande var det ju en del läsare som oroade sig för Atlas välmående när du och Douglas åkte bort i några dagar. Då minns jag att du tog rätt illa upp? Jag har ofta tänkt att det verkar som att Atlas har mycket skärmtid men skulle i vanliga fall aldrig drömma om att kommentera det men väljer att göra det nu för att illustrera hur irriterande det kan vara med pekpinnar. Jag tror att majoriteten av alla föräldrar gör så gott de kan, utifrån de förutsättningar de har och tycker att vi ska avhålla oss från att ge främlingar råd om föräldraskap.

    1. Håller verkligen med dig! Både skärmtid och att skiljas från sin primära anknytningsperson (enl anknytningsteorin) visar ju forskning har djupgående konsekvenser för barns utveckling och förmåga att hantera relationer i vuxen ålder. Precis som att brist på vantar och för mycket kläder kan ge fruktansvärda konsekvenser. Då är frågan vart man ska dra gränsen, när får man säga till och när får man det inte?

    2. Instämmer med Louise. Känns som att du ofta skriver om hur andra föräldrar kritiserar dig och kommer med pekpinnar och så gör du precis likadant.

      1. Men snälla rara. Vad är det jag gjort? Jag gick ju inte fram till någon av dessa föräldrar och läxade upp dem utan frågade er vad ni hade gjort i denna situation?

  21. Många kloka svar här. Jag har inget att tillägga men det vore kul med en gillaknapp så man kan göra tummen upp när man håller med typ. Kram

    1. DÅÅÅÅÅ undrar du det? Haha herregud hur kan ni inte känna att det är skillnad att skriva på det sättet du skriver nu och hur jag skrev? Att jag uttryckte en oro. Och det du skriver känns som (vissa andra) bara vill peka PK-finger. Men jag ska givetvis besvara din fråga Maria. Vi har en eltandborste från Foreo till Atlas och borstar inte bara en eller två gånger utan fler än så per dag. Han älskar den och varje gång han får följa med in i badrummet underhåller han sig med den. Sen kanske det inte är en hel borstning varje gång men på kvällen efter bad är det en ordentlig genomgång med min hjälp 🙂

  22. Det där är försummelse och oavsett vad det beror på så behöver det tas på allvar och ageras på! Flickan utan vantar alltså. Jag jobbar som psykolog och var på föreläsning bara häromveckan där de belyste hur viktigt det är att uppmärksamma sådant för barnets skull! Fråga hur det kommer sig att barnet inte har vantar på på ett vänligt sätt men strunta i om mamman blir förbannad för du agerar för barnets bästa. Finns så mycket barn som far illa av oförmåga och faktiskt också ovilja hos föräldrarna?

    1. Håller med denna kommentar, välskriven! Klart man kan bli irriterad över pekpinnar men man är ju faktiskt ingen fantastisk förälder dygnets 24 Tim. O detta gäller även dig dasha.
      Här inne verkar dock många vara måna om sin egen integritet än att skydda barnet? Helt jävla tokigt! Jag har fått kommentarer på alltifrån att min unge för tidigt åkt framåtvänd i vagnen (vi hade yoyo och den funkar tyvärr så) vilket jag instämmer med. Har fått kommentarer om att jag fibblat med mobilen medan vi var på bussen, att jag gett min 2-åring godis (det var hans tredje gång i livet han fått smaka på godis så den tanten visste inte vad hon pratade om), att jag dragit med honom till Coop efter föris utan vagn o han fick ett utbrott (då sa en tant ja jag förstår inte alla dessa mammor, ser de inte att deras barn är trötta och överstimulerade och nu ska de dras med i en butik tillsammans med resten av grannfolket och utan en vagn att vila i = jag HÖLL så med och efter det så har jag faktiskt löst så att vi inte drar till Coop och de ggr vi behövt har jag frågat honom om det är okej + tagit med vagn trots att han vägrar sitta i den) – OCH alla dessa ggr har jag tagit det med ro för jag håller ju med?! Dock har kommentatorer oftast inte vetat bakgrunden (tex att yoyon är vår resevagn och konstruerad så, att min son ej fått smaka godis/glass, att jag var tvungen svara på ett sms om en närståendes hälsa osv.
      Sen tycker jag du dasha är lite oskön kring detta. Du har ju ofta själv intagit en försvarsställning och kallat kritik för momshaming. Jag tror vi alla o framförallt barnen tjänar på att vi lämnar sandlådan o bara respekterar samt är tacksamma för främlingars kommentarer. För det visar att folk bryr sig o sånt är viktigt tycker jag. Barn fostras av oss alla. Vi har ansvarar för alla barn o inte bara våra egna.

  23. Säg lite lätt och ledigt men rakt på sak: “viktigt att klä av barnen inne i o m att de kan dö av överhettning” eller: “ditt barn har tappat sina vantar och hens händer är helt röda”. Är det deras hälsa/liv du oroar dig för får du bortse från e v åsikter från föräldrarna om dig. Puss

  24. Jag håller med dig helt och hållet. Svårt, vet inte ifall jag hade vågat säga något i dessa situationer. Dock tycker jag många gånger du har på Atlas för lite kläder, ex. när du bodde i stan eller när du parkerat bilen och ska någonstans kan Atlas ha en tunn body och sedan åkpåse.. känns lite för kallt för det i nov-dec oavsett om man endast ska mellan bil-garage. Jag tänker alltid att tänk om något händer och gud förbjude man är med om en bilolycka och behöver kliva ut ur bilen, menar inget illa!! Följt dig länge och tycker mycket om dig.

  25. Men gud, reagerade på att just du som själv tagit så illa upp då läsare påpekat saker kring Altas klädsel, matvanor, humör, separationsångest osv osv.., eller som jag själv tänkt på- skärmtid. Som för många ansetts som farligt eller inte passande, men enligt dig är pekpinnar eller mom shaming…

    1. Hehe ibland är ni verkligen otroliga. Förstår inte hur du kan jämföra att Atlas var med sin MORMOR för att jag och Douglas skulle få några dagar för oss själva där han mådde bättre än bäst med ett barn som grät oavbrutet i en timme utan vantar med röda händer i minus fem grader.

      Sen är ju den stora skillnaden att jag inte sa något eftersom jag inte vet bakgrundsstoryn vs er som slängde ur sig att jag rakt ut sagt FÖRSTÖRT mitt barn för att jag åkte på en weekend. Det är inte riktigt på samma nivå. 🙂

      1. Hej Dasha! Vill faktiskt börja med att säga att jag gillar din blogg och bjussighet.

        Jag reagerar på att du ofta reagerar och agerar på kritiska kommentarer rätt aggressivt men att du däremot kan kritisera andra?

        Jag var oxå en av alla dem som reagerade/reagerar på att du relativt ofta är borta från Atlas (helger, resor osv), låter Atlas åka med ytterkläder i bilbarnstolen (nog no no, livsfarligt vid krock) och att ni verkar ha mycket skärmtid i bilen, hemma osv. Jag vet inte riktigt vart gränsen för dig går? Att du kan kritisera andra men inte ta emot eller bemöta råd/kritik utan ilska?

        Vi gillar ju dig, annars hade vi inte gått in och läst här.
        Kram

  26. Alltså, jag blir lite förfärad av alla förnumstiga kommentarer härinne. Det känns som att en massa människor här tror att det är superenkelt att ha barn och att det är ”bara att göra si eller så” så är problemet löst. Snälla. Har man barn i trotsåldern så vet man att, nej, det är inte bara att göra på ett visst sätt så löser sig allt! Jag har fyra barn mellan sju år och fyra månader. För att barnen ska må bra måste vi gå utomhus minst en gång om dagen varje dag. Oavsett hur kallt det är ute. Barnen måste röra på sig, få frisk luft och dagsljus. För att de ska kunna vara ute har vi en massa fina ytterkläder. Olika typer av vantar, overaller, skalkläder osv. Men. Det är alltid minst ett barn som river av sig vantar eller mössa så fort vi kommit ut. Då säger jag som förälder förstås att ”nu tar vi på vantarna för annars blir du kall om händerna”, och reaktionen från barnet blir aldrig att det tar på sig vantarna utan oftast att hen börjar gallskrika ”dumma mamma” och springer iväg, alternativt vägrar ta på vantar.

    När detta händer kan det vara så att vi är en halvtimmes promenadväg hemifrån i en lekpark eller liknande och de tre barn som fortfarande har vantar på sig leker glatt. Hur tycker ni då att man ska göra? Ska vi gå hem då, för att det vantvägrande barnet inte samarbetar kring sina vantar? Jag är ju där och erbjuder vantar! Vantarna finns där och barnet vet det, men vill verkligen inte ha dem på sig.

    Det är så himla lätt att som förälder till ett äldre eller yngre barn (som du Dasha) säga att det är bara att gå hem då. Men det är det inte. För jag har tre andra barn att ta hänsyn till! Som har vantarna på och som måste få lov att vara ute och springa och leka en stund trots att lillebror eller lillasyster vägrar vantar.

    Sen kan jag också tala om att ingen av mina vant- eller mössvägrande barn någonsin har förfrusit något. Så den risken är minimal. Det är väl en sak uppe i Norrland där minusgraderna kryper långt ner, men i södra delarna av landet där man är ute i någon minusgrad. Nej, det har inte hänt oss på sju år iaf.

    Ibland är det ju också så att barn skriker länge länge för att de är arga. Så gör mina barn i trotsperioder. Min son kan få spel över att han inte får förstöra syskonens sandslott exempelvis. Säger man då till honom så skriker han i en timme. Oavbrutet. Samtidigt har han kanske inte vantar på sig. Men skrikandet handlar inte om avsaknad av vantar utan om att han blev tillsagd för att han förstörde syskonens sandslott, med flit.

    Jag var med om något vansinnigt frustrerande på Ica härom lördagen. Ett av barnen retade sin yngre syster oavbrutet varpå min man och jag säger till. Flera gånger. Barnet fortsätter retas. Till slut har vi fått nog och säger att om han fortsätter retas med lillasyster så får han inte köpa lördagsgodis. Han fortsätter då retas och puttar till henne. Vi säger att ”nej, du kan inte få köpa godis nu”. Barnet (fem år gammal) börjar gallskrika. Han skriker och skriker och vi föräldrar försöker handla färdigt för att åka hem. En tant börjar stirra på oss. Stannar nära. Lyssnar. Tittar beklagande på sonen och sen på oss. Man märker att hon tycker att vi är dåliga föräldrar för att sonen gråter och skriker. Tillslut blir jag så arg på tanten och berättar för henne vad som har hänt och säger att hon kan sluta stirra!

    Jag förstår att man kan tycka synd om ett gråtande och skrikande barn. Men ofta har man som utomstående inte hela historien. De allra flesta föräldrar vill sina barn väl, försöker ta hand om dem rätt. Vill att de ska ha vantar, att de ska vara snälla mot varandra som syskon osv. Om barnet skriker har det oftast en rimlig förklaring. Barn är barn och skriker ofta. Det beror i de allra flesta fall inte på att föräldrarna vansköter barnen!

    1. Instämmer, bra skrivet!

      Som jag skrev förut så tänker jag att man ändå ska tro att alla gör vi vårt bästa och kämpar på ❤️ En gång är ”ingen gång” för man inte vet hela bakgrunden men ser man det upprepat då kan det vara läge att säga något.

      Sen tycker jag att påhoppen här inne är på låg nivå…och det om något momshaming…

  27. Jag tycker faktiskt att kommentarerna här är relevanta. Tänk på hur du själv reagerar när någon oroar sig för ditt barn. Det kan se dåligt ut utifrån, men du vet att det inte skadar din son och då tar du kommentarerna hårt. Tänk på det om du ska kommentera hur någon annan tar hand om sitt barn, föräldern kan ta mycket illa upp och du vet nödvändigtvis inte bättre än föräldern i fråga. Är det verkligen en fara för barnet så är det väl dock värt risken, kan man tycka.

    I övrigt gällande kommentarsfältet; jag tror en del passar på att fråga/informera. Någon som tänkt mycket på något men precis som du – inte vill läxa upp. Då är ju detta inlägget chansen kan man tycka, när du ändå berör ämnet. Smått provocerande att du blir så aggressiv.

    1. Men det som är provocerande är när någon skriver ”DÅÅÅÅÅ undrar jag när du borstar tänderna på Atlas för det framkom inte i din YT”. Det är ju inte att vara orolig för honom utan det är ju att vilja ”sätta dit”. När en tjej skrev om utekläder i bilstolen med en länk svarade jag ”OMG hade ingen aning????” Och skickade det direkt till DOUGLAS för vi hade ingen aning. Det finns helt klart olika sätt att ”informera” och ”kritisera”. Jag måste än en gång betona att jag inte sa något till dessa föräldrar jag nu skrev om? För jag inte ville göra dem illa. Här inne är det ofta det känns som att människor kanske har en dålig dag och gärna låter det gå ut över mig. Det är då jag reagerar och säger ifrån. Men när jag får kommentarer att jag förstört mitt barn för att han är med mormor. Och jag är en dålig förälder för att jag värnar och tar hand om min kärleksrelation ja, då kommer jag säga ifrån.

      1. Jag förstår dig Dasha, är helt och hållet på din sida.

        Jag vill bara vända på det så du verkligen förstår varför kommentarsfältet här ser ut som det gör. Vill inte att du ska ta illa upp så som du tidigare gjort. Och samtidigt besvara din fråga att – tänk på hur du själv skulle reagerat, och handla därefter. Förutom om det är en riktig fara för barnet för då är det skitsamma vad föräldern tycker. Jag vet att många av dina följare haft en riktigt trist ton och ja, vissa försöker säkert bara sätta dit dig. Men i vissa fall tror jag du uppfattar det så för att någon formulerat sig lite knasigt. Att du blir smått aggressiv tror jag bara provocerar fram fler liknande kommentarer, men jag förstår såklart att du är defensiv.

        För att wrap it up – jag tycker absolut man kan säga ifrån om man tänker en extra gång på hur man formulerar sig. Däremot ska man ha i åtanke att man inte vet hela historien, men det märker jag att du har koll på. Glöm inte att du också kan fråga, tex i fallet med vantarna. Fråga föräldern om barnet inte vill ha vantarna på sig. Jag personligen hade frågat om jag fick testa i så fall, det brukar alltid fungera för det handlar oftast om trots riktat mot föräldern. Men det är det inte alla som uppskattar.

Lämna ett svar till Adriana Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *