Bra fråga! Väldigt väldigt bra fråga.
Om jag saknar att amma?
Jag var tvungen att stanna till och fundera faktiskt. Saknar jag det? Jag ÄLSKADE ju att amma. Absolut mysigaste som finns med bebis tyckte jag. Men sen blev han mer och mer barn än bebis och då började jag tycka det blev jobbigare och jobbigare. Han ville inte heller speciellt mycket mot slutet. Det var bara när han skulle sövas han egentligen VILLE amma. Resten av gångerna var det mer en kamp att få han att amma sista tiden. De va ju sommar så jag ville fortsätta amma så jag var säker på att han fick i sig tillräckligt med vätska när vi var i Frankrike och Italien. Men jag behövde nästan alltid gå in i ett lugnt och tyst rum och vara ensamma bara vi för annars vred han på huvudet och skulle kolla/lyssna på allting annat runtomkring.
Så om jag saknar det? Nä inte som Atlas är nu. Hade han fortfarande varit bebis-bebis hade jag nog inte slutat men nu känns han mer som ett barn för mig och vi är klara med amningen. Och också väldigt väldigt skönt att inte känna sig sådär låst som du beskriver. Alla människor känner ju olika inför detta att lämna bort bebis och jag tyckte det var OTROLIGT jobbigt när vi tex var på bröllop och mamma hade honom över natten (han var då nästan 5 månader) eller när jag var ute första gången och han var 3 1/2 månad. Då var jag inte alls redo att va ifrån honom egentligen men nu känns det helt annorlunda. Också skönt att känna så. Att det är okej att vara ifrån honom lite så jag får sakna han. <3
gud jag började nästan grina lite av det här inlägget. du skriver så fint och verkar va sån himla fin mamma. min lilla kille är 8 månader så det är så roligt att få följa dig och atlas. ammar fortfarande och älskar det men börjar känna mig låst också. får dåligt samvete när jag tänker på att jag vill gå ut å göra saker utan min lilla kille. men så skriver du att det är skönt att det är ok att va ifrån å få sakna lite. <3