Fyfan separationsångesten är beyond. Måste ha något med hormonerna att göra men mår inte hundra just nu. Och det värsta är att jag inte vet hur jag ska få bukt på detta. Varje morgon vaknar jag med tryck för bröstet, oro och nedstämdhet. Längtar inte ens till Portofino känns det som. Vill bara flytta in i nya lägenheten som i skrivande stund känns LÅNGT ifrån klar. L å n g t ifrån klar. Hoppas bara det är mitt outbildade öga och inte real life. Hjälper såklart inte att Douglas behövt jobba massor den här veckan.. Men men imorrn flyttar vi ut och in på hotell tror en tung ryggsäck kommer släppa från mina axlar då. Man kanske ska unna sig en gravid-massage på fredag. För att lätta upp.
I eftermiddag ska jag i alla fall träffa en kär vän som jag inte sett på ett halvår för herr Erik bor på andra sidan jordklotet och det ska bli mysigt.
