Tog en avstickare till Oslo

Eftersom att Oslo ligger endast 2 Tim med bil från Fjällbacka och Stefan som jag skulle bilat hem med bott här i några år så föreslog han att vi skulle ta en avstickare hit innan vi skulle åka tillbaka till stan. Och det är klart vi gör det!

Vi fick låna vår kompis Oscars lägenhet som har en amazing utsikt. Högst upp på 12e våningen och mitt i stan. Ikväll ska vi äta kött och imorrn ska vi bada och sen på en pangmiddag! Berättar mer när jag har wifi.

Puss då!



0
gillar

0 kommentarer till “Tog en avstickare till Oslo

  1. Efter att ha blivit dumpad av den jag trodde var min livs kärlek, som jag jag la ner 120% av mitt hjärta att få det att funka med sthlm-Gbg distans och en jävla kärring till svärmor i två år så har jag antingen blivit sjuk i huvudet, eller jävligt klok. Vad tror du kära dasha?
    Jag tror inte jag vet vad kärlek innebär. Jag tror inte längre på att kärlek finns. Kärlek är inget för mig, jag kan älska någon alldeles för mycket. Jag kan ge mitt hjärta rakt i någons händer, jag kan offra så mycket. Jag är så naiv.

    Ärligt talat så tror jag inte att jag kommer hitta någon att dela mitt liv med längre. Jag tror inte att den rätta personen kommer dyka upp, för det finns ingen som är rätt för mig. Jag kommer aldrig låta mig själv sätta mig i en situation med tjafsa, bråk och känslan av att ständigt ge så mycket mer än vad jag får tillbaka. Jag är så trött på sånt skit. Minsta lilla och jag drar direkt. Finns ingen som helst ide att sitta och kämpa för något som är FEL!!
    Kärlek ska vara lätt, är det två personer som är menade för varandra ska det inte vara så jävla svårt och jobbigt som jag har haft det. Jag och V var INTE menade för varandra, det vet jag så väl nu. Jag hade svårt att acceptera situationen, jag trodde jag skulle falla ihop och aldrig vakna då jag visste att jag aldrig skulle få kalla honom för min igen. Men jag var så blind, så naiv. Jag trodde på mirakel, jag trodde på hopp, hoppet tappade jag aldrig. Det är tyvärr dån jag är som person. Detta gör mig till den största idioten någonsin. Jag skulle ha kastat honom med huvudet före redan första gången han var elak mot mig. Första gången han visade minsta lilla tecken på inget intresse och inte villig att kämpa.

    Jag är en sån jävla skön tjej, folk har roligt med mig och jag blir lycklig av att veta att jag kan få folk att skratta, att bli glada. Killar som jag umgåtts med efter mitt break up, har tjatat om att få ta mig på middag, på bio, på grillning osv. Men det enda jag gör att att skratta åt skiten.

    Att få barn och skaffa familj var mitt mål med livet. Men ärligt talat så tror jag inte jag kommer uppnå mitt mål, någonsin. Jag börjar mer komma åt riktningen att skaffa mig en bra utbildning, tjäna mina feta egna cash, bo i min fina köpta lägenhet i stan med mina fina möbler och mitt fina kök, ha min egna lägenhet i någon fin stad i Europa, med en stor balkong där jag kan sitta och dricka mitt vin till solen går ner. Vill kunna äta det jag vill till middag varje kväll, vill inte anpassa mig efter någon eller något annat. Enda som ligger i fokus är me myself and i. Jag börjar tro på den livsstilen

    Har du kännt så? Har någon kännt såhär? Är jag sjuk i huvudet, är detta normalt?. Jag känner inte att jag direkt mår dåligt eller är ledsen, tvärt om. Jag mår sjukt jävla bra och känner mig som världens starkaste super woman. Vi ryss tjejer är fasen inte att leka med va.
    KRAM

    1. Svar till Michelle:
      Michelle! det första jag tänkte när jag läst din text var ANDAS! ta en paus från killar, skit i dom, var glad att du kom bort från det där kukhuvudet och fokusera på dig själv! njut sönder av sommaren, gör ditt liv till det bästa möjliga med ups-and.downs, och en dag hittar du någon på vägen. men fokusera på dig själv och ta hand om dig! (kände igen mig som fan i det du skrev, så tro aldrig att du är ensam om dina känslor)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *