Månad: juli 2019

När pappan spelat tv-spel halva natten så smyger vi ut på långpromenad med Bella i BabyBjörnen. Jag fick lyxen att få sovmorgon nästan varje morgon denna vecka. Pappan är väldigt mycket morgonpiggare än vad mamman är… Men sen jag slutade amma är jag konstant trött? Helt otroligt är det. Lämnade två middagar på Dalarö vid både 21.30 och 22.00 för att ögonen gick i kors. Tror ni det har något med amningen att göra?

Trodde aldrig jag skulle använda denna sele såhär länge förövrigt? Eller använder den typ mer nu än när han var liten. Då fick jag inte riktigt till det och Atlas var inget större fan av den för den delen heller. Mer efter 4 månader började vi verkligen använda selen. Men sen har jag en kompis som varit helt tvärtom. De använde den nästan varje dag från spädistiden till ca 4 månader sen satt deras barn bara i vagn.

Har du märkt av separationsfasen ngt som brukar komma vid 8 mån ålder? Har en kille som är lika gammal som Atlas o han gråter så fort han inte ser mig eller pappa, o vill va nära hela tiden i bärsele.

OM vi har märkt av den… Herregud. Värst är att det är helt ok när jag inte är där men ser han mig så brister han ut i fullständig gråt och inget hjälper förutom att jag tar upp honom. Sen funkar pappan också men är han på grinigt humör är det bara jag som gäller i alla lägen. Det är såklart ganska påfrestande i vissa sammanhang men jag försöker tänka att det är en bra utveckling vi är inne i – att han förstår relationer i sitt liv och att mamma kan försvinna är ju något positivt. Betyder att han lär sig nya saker. Och så tänker jag att detta också kommer gå över.

Vi har även en lite allmänt grinig pojke just nu. Vaknar två nätter i rad (inte inatt men två nätterna innan) och varit ledsen och velat gå upp kö 03 (!). De har ju aldrig hänt oss. Han sover hela nätter, kanske vaknar till och behöver tas upp i armarna men somnar då genast om – FÖRUTOM när de två första tänderna kom. Då vaknade han på nätterna flera nätter i rad, precis som nu. När han var nyfödd då var ju hans vakna timmar mitt i natten och vi la oss vid 02-04 men inte sen han började sova nätter. Sån chock för dessa stackars föräldrar helt plötsligt hehe.

Men också läst nånstans att tänderna kan hålla på i en månad? Komma och gå? Nä fy fan hoppas inte det håller i sig längre än såhär. På torsdag åker jag på vår årliga (tjej-)resa med Cissi och hennes tjejer, då får han gärna inte vakna på nätterna tack så mycket!!

Igårkväll nattade vi Atlas och lämnade honom med svärföräldrarna för ett kvällsdopp nere på bryggan.

När vi kommer ner upptäcker vi att det inte alls (!) var lila varmt som kvällen innan då båda bangade badandet. Men vi fick i alla fall en fin solnedgång och en cykeltur bara vi två.

Tänk att detta är första gången sen Baby kom (8.5 månader sen) vi är helt ensamma? Vi har ju lämnat bort honom till mamma och varit på två bröllop men då har vi ju varit med massa andra människor. Inte bara vi två.

Mysigt. Älskar min kille. <3

Älskade Dalarö!

Så mysigt att bara hänga omkring här. Vi har verkligen inte gjort några som helst planer utan låtit dagen ta form av sig själv. En spontan grillmiddag här hemma en kväll, en middag på Solsidan en annan.

Vilken kväll det vad igår förresten va? De va så varmt! Wow. Svensk sommar i sitt esse! De va så varmt att mitt i middagen bytte jag om till badkläder och doppade mig. Hur skönt?

Atlas i keps vi fått av Cissi och Cynthia <3

Skickade denna bild och bjöd in våra vänner som bor här ute till poolparty!

Blött hår efter ett kvällsdopp!

Bella ute på en morgonpromenad.

The kids are allright!

Vi stora kids är också all right. Baddräkt från Daisy Grace 🙂

Hehe inte lite nöjd efter doppet!!!

Glöm inte uppskatta dessa sommardagar nu. Det är prick detta vi längtar efter hela året. Sug in varje sekund och ögonblick.

Längtar tills man kan prata med honom och han förstår. Tills han börjar lyssna kanske man ska säga hehe?

Men ibland är det så jobbigt när han är ledsen. Eller det är väl aldrig nånsin as kul när han är ledsen men vissa gånger då är det verkligen as as as jobbigt, som nyss.

Vi var på stranden här på Dalarö (bara vi två) och när vi skulle gå så vägrade Atlas sitta i vagnen. De va liksom missnöje på helt annan nivå än vad som var rimligt. Men jag behövde ha honom där för hade sand runt fötterna och behövde torka av det innan jag kunde klä på mig skorna, behövde plocka ihop våra saker OSV OSV.

Ni vet när alla vänder sig om och KOLLAR och man vill bara pause:a hela situationen och ta ett djupt andetag men det går inte så man rafsar ihop allting och försöker fly fältet så snabbt det bara går och såklart trampade jag snett på en rot på skogsvägen och då brände tårarna riktigt hårt bakom ögonlocken ska jag säga er…

Men som tur var så hade jag med mig BabyBjörnen så när jag satte honom där blev det bra. Så somnade han där mellan mina bröst och så var allting bra. Men fan vad jobbigt det var där ett tag.

Men nu har jag fått i mig lunch i lugn och ro och en iskaffe och det var all återhämtning jag behövde. Nu kan du vakna lilla älsklingen!