Det har varit ett par dagar där jag känt mig låg alltså. Allt skaver. Atlas vaknar helt plötsligt på nätterna (haft typ en hel vecka utan ett endaste uppvak innan dess, ja man blir snabbt bortskämd) och jag är lättirriterad och känner mig trött… Ni vet när man blir irriterad av att någon inte släcker en lampa? Hehe ja då vet man att man är riktigt fel på det…
Men!!!
Så kikar jag ner på min hand och ser denna och vill brista ut i gråt. Känner mig så lyckligt lottad. Tänk att jag fick vara med om detta. Hitta en kille jag håller så kär, få en sådan fin unge och sen även få en ring på fingret. Är verkligen lyckligt lottad.
Låt alla lampor i hela huset vara tända älskling, det gör inget att de lyser mig rakt i ögonen när jag går upp på natten för att kissa (gör det minst en gång per natt), lämna dina smutsiga strumpor framme, kom hem efter jobbet och var ”inte hungrig” trots att jag lagat middag med en hand och i en timma – med ett barn på höften.
För vet du vad? Jag lever hellre livet prick såhär, varje dag för alltid – än att leva en endaste dag utan dig. Inget i livet är för jobbigt när jag varje kväll får krypa ner i sängen tillsamman med dig.
Låt oss för alltid leva bland smutsiga strumpor bara vi gör det ihop <3.