Hur söver ni era barn?

Fan de är verkligen mycket jobbigare att sluta amma än vad jag trodde de skulle vara.

Jobbigaste är att Atlas blir så arg på mig nu när jag försöker söva honom på annat sätt än med amning. Innan har det inte varit några konstigheter alls att söva i vagnen (dagtid) utan amning om vi inte är hemma men nu funkar det inte alls? Han blir bara arg och skriker… Och vagga hemma fungerade inte smärtfritt heller. Igår tog det mig i vagnen 1.5 Tim att söva honom och sen att vagga honom hemma runt en timma. Det är liksom så psykiskt jobbigt. Jag blir så ledsen när han är ledsen. Douglas tar ju alla nätter och gjort sen i fredags men nu jobbar han och igår var det inte en glad Atlas med mamman. (Men nätterna går över förväntan SÅ BRA).

Eller det är inte sant. Han är AS GLAD emellan sovstunderna. Han är verkligen så jävla soft att hänga med nu. Men så är det som om han blir arg på mig för att jag söver på annat sätt nu… Vi fick iaf kuta hem från Sturegallerian igår mitt i spöregnet för det gick inte under några som helst omständigheter att söva honom där. Gick tom ut och stod under ett tak utomhus ifall han skulle trivas där bättre… Man älskar inte när ens barn skriker på offentliga platser. Hehe. Finns ju trevligare saker.

Men nu är det en ny dag och THIS TOO SHALL PASS.

Kan inte ni berätta hur har ni sövt era barn när ni slutat amma? Obs att Atlas inte tar napp eller flaska med välling/ersättning.

Sista bilderna från drömmigaste plasten ever, Exelcior Palace i Portofino

Ja hörrni. Det här är ju min favoritplats i hela världen. Hoppas verkligen jag kommer kunna åka hit varje sommar i resten av mitt liv. Var mitt femte år i år.

Men i år såg det lite annorlunda ut. Atlas vägrar somna i vagnen för ”natten” utan accepterar bara vagnen för naps på dagarna så vi körde roomservice varje kväll. Här var det pizza, öl och skumpi.

Klädde upp mig i hopp om att vi kunde flytta han från sängen till vagnen när han sovit i den i en timma. Hehe. We could noooot. Örhängen från Nelly, shorts från Adoore och linne från Needle and Thread, finns i Zalando.

Här har jag en tunika från BYMALINA, solisar från Celine, diadem från PicaPicas och senilsnören från Talis Chains.

Mina pojkar! Atlas är mest såhär glad när han får stå upp. Det är hans absolut roligaste just nu. Han skriker av lycka när han får stå och hålla i sig själv såhär.

<3

The love. Can u feel the love?!

Another day another roomservice!

Tog denna bild och tänkte för mig själv att denna vy och känsla ska jag se tillbaka på i vinter när snöblandat regn piskar mig i ansiktet.

Hehe, världens bästa solisar passar alla outfits och alla ansiktsformer! Visst?

Mina killar efter deras kvällsbad.

K ä r l e k e n till denna lilla varelse är… Mer än vad jag någonsin kunde föreställa mig i min vildaste fantasi.

Sista kvällen. Ni ser att jag packat med mina kuber va? Kommer aldrig resa på annat sätt igen. Orgnistakuberna har förändrat mitt liv.

Blev arrabita denna kväll med.

Sen tackade denna familj för sig och denna vistelse på Exelcior Palace för i år. Tack för alla fina minnen vi får.

PS!!

Atlas tog sitt ansvar, att ha koll på handbagaget högst seriöst på vägen hem. En kille man kan lita på.

Radiotystnaden beror på..

Hej mina älsklingar.

Hur mår ni? Jag har haft några härliga dagar i helgen men kämpiga nätter. Eller tvärtom? Man kan väl egentligen säga både och.

Bestämde mig för att sluta amma och Douglas har varit en hjälte och tagit den ”fighten” som visade sig inte vara så stor fight alls? Eller de var ju inte a walk in the park men däremot när jag försökt lägga Atlas har världskrig utbrutit… Och så har jag galet ont i brösten. Tryckt ut lite bara för att inte så mjölkstockning men mår piss just nu. Antar det är hormonellt men känner inte igen mig själv. Grät så mycket imorse… Jag kommer givetvis skriva om hur vi gått tillväga och berätta alla detaljer men måste bara återhämta mig.

Tydligen har jag ammat mycket mer på högra bröstet?! Hade ingen aning. Trodde verkligen till 100% att jag alltid kört 50/50.

11 och 12 juli – historiska datum

Idag kommer det bli ett historiskt datum men kommer berätta om det mer efter helgen. Vill inte jinxa något.

Men igår! 11 juli 2019 kom min mens tillbaka. På morgonen prick tio timmar efter att vi kommit hem från vår semester damp den ner som ett brev på posten.

Blev helt chockad först. Verkligen CHOCKAD. Visste ju såklart att denna dag skulle komma och hade tom en tampong med mig på resan ”ifall att” men blev så himla OMG när den bara var där. Tänk att sist jag hade mens var i 1 mars 2018. Det är ungefär 1 1/2 år sedan. Ca 16 mens tillfällen har jag hoppat över. Man blev så van att slippa?

Jag har ärligt aldrig varit speciellt plågad av min mens. Det har aldrig varit najs men aldrig en pina. Haft ganska lite mens och mensvärk kanske någon gång per år så det verkligen kändes annars har jag alltid kunnat leva på precis som vanligt. Vad som vart hårt har varit min pms… Herrejävlar vad grov pms jag alltid haft. Gråt och bråk och känna sig både värdelös och ful hör till varje vecka innan mens. Men så har man sluppit det med??

Kände dock mig bara lite gråtig innan denna pms men 0% bråkig eller ful. Dock har jag galet ont i magen nu och jättemycket mer mens än jag någonsin haft.

Jaja another day another dolla som min kompis Steffi skulle sagt.