Kategori: Uncategorized

FREDAG:

Hela helgen har gått i bröllopets tecken. Började lunch på stan och hade turen att pappa Douglas kunde äta med oss.

Vi åt på Tures! Jag beställde laxen men beställde även avokado och hummus vid sidan. Ville grunda ordentligt inför kvällens fest. Man vill inte dricka tre glas och känna sig full när man har en sån fest att se fram emot!

Douglas hade köpt djur från djungeln till oss. Det var nämligen dresscode på bröllopet, ”Kostym med en touch av djungel”.

Mina flög i luften medans Douglas trippade på marken.

Sen mötte vi upp några vänner på Italiano Bar och tog en fördrink!

Under fredagen tog jag tyvärr inte en enda mer bild än denna?! Blir lite så när man har kul. Också skönt att ibland bara få vara i ögonblicken och inte dokumentera allt hela tiden. Men jag vet att ni har förståelse! Lovar Margaux har dokumenterat allt så dyk ner i hennes kanaler i veckan.

LÖRDAG:

Vi vaknade på slottet (Hesselby strand) och blev tilldelade pyjamas och tofflor som vi skulle ha på oss.

Så gick vi ner till frukosten, här med Viktor!

Sen var det dags för ceremonin. Mysigt med alla i pyjamas va?

Jag och Petris :))

Alla kille hade samma pyjamas och alla vi tjejer hade samma!

Arnold var så söt under ceremonin jag blev helt tårögd. Grät även en skvätt när Maggan kom in. Hon var så snygg!

Efter ceremonin var det partybrunch men där tog jag inte heller en endaste bild? Var galet hungrig så åt två stora portioner. När det blev väldigt röjigt tackade vi för oss och tog en taxi hem till Atlas. Jag drack bara ett glas skumpa under lördagen för visste vi skulle hem och mysa med Atlas. Längtade ihjäl mig något fruktansvärt efter honom!!!

På kvällen vart det ostisar med oboy och påskmust!

SÖNDAG:

Myssöndagen!

i började dagen med att gå hela vägen till söder för att inte komma överens om vart vi skulle äta så då gick vi hela vägen tillbaka till stan igen. Gick totalt 12.000 steg så det blev en frisk förmiddag. Tur vi år frukost innan. Atlas fick en jordgubbe att suga på i sin sugnapp.

När det blev kväll och Atlas äntligen somnade, åt vi tacopaj på vegofärs. Så gott det vart med sallad med extra koriander i. Livets söndagsmiddag.

Det var denna helg… TACOHEJ!

Ja egentligen är det ju på söndagar jag brukar tvaga mig men igår var jag så trött. Och idag med för den delen. Hehe kändes i kropp och knopp att man inte partat hårt på ett helt år. Typ mer?

Men i alla fall. Idag hade Douglas ett sent möteish, de har planering nått sånt – och sa att han inte visste hur sen han skulle bli. Detta händer typ aldrig längre sen Atlas kom så jag har ju blivit bekväm i att alltid äta middag med honom så kände lite *ledsen gubbe* typ ”jahapp vad ska man göra själv en kväll hemma när Atlas sover”.

För innan Atlas hade jag tagit en middag på stan med någon kompis. Men så somnade Baby efter sitt lilla premiärbad i handfatet. Gick ju toppen? Han älskade det. Jag la en handduk under honom så han inte skulle glida omkring.

Men så somnade han och jag ba HERREGUD ETT BAD (!!!) VAR LÄNGESEN. För när jag lägger Atlas en vanlig kväll då är Douglas klar med middagen. Jag förbereder alltid den medan de badar i badkaret och så äter vi oftast när han somnat. Men nu ligger jag här i badet och ska ha en full on beauty-session. Jag ska lägga masker och skrubba och lägga fler masker.

Blev helt till mig av tanken att ligga i badet så glömde bort middag helt. Får se vad jag slänger ihop… Åh säkert något med soja. Douglas har fått för sig att han hatar soja? (Kan vara så att någon, ehm kanske jag, råkade ha för mycket soja i en rätt så jag förstörde det för honom). Jag ÄLSKAR soja. Fy fan vad jag ska dränka min middag i soja. Nu är jag så ostressad och det är så skönt här i badet… Njuter av att vara ensam hemma och inte göra ett skit. Borde slänga in en tvätt med handdukar men fuck that shit känner jag? Får tvätta en annan dag. Ikväll ska jag bara ligga här och njuta av ensamheten som jag trodde skulle vara förjävlig men som visade sig vara så skön.

Så skönt det är med tystnad.

I helgen gifte sig Margaux med Jacob och nu delar de efternamn och liv ihop. Det var ett väldigt festligt och roligt bröllop. Speglade deras personer väldigt bra. Nu ska jag bara mysa med min familj och Atlas som jag saknade ihjäl att vara ifrån i 24 timmar.

Kära NÅN vad jag saknade honom.

Är detta verkligen mitt barn? Frågar mig denna fråga säkert en miljon gånger dagligen. Är så sjukt. Tänk att jag också fick barn. Tänk att jag ska vara för honom det som min mamma varit för mig hela mitt liv?

Minns att när mamma blev sjuk (för er som inte vet fick min mamma cancer för två år sedan men är helt friskförklarad nu!) precis i slutet på hennes behandling träffade jag Douglas, men innan honom minns jag att jag tänkte att ifall hon inte blir frisk så försöker jag skaffa barn på egen hand asap. Jag tror än idag, att ifall hon inte hade blivit frisk hade det helt klart gjort att hon hade levt längre. Ett barnbarn. Säkert psykiskt men första barnbarnet, ny (stor!) grej i livet.

Det var väldigt jobbigt att se henne så sjuk… Hon var ju inte sjuk pga sjukdomen den upptäcktes väldigt tidigt utan pga medicinen. Hon blev proppad med så mycket gift (vilket är precis vad cellgifter är) tills henne kropp NÄSTAN la av. Då sa läkarna stopp. Och så blev hon frisk men hon var väldigt sliten av behandlingen… Åldrades tio år på fyra månader. Sen har det ju varit en lång rehabilitering MEN!

När jag blev gravid, och efter att Atlas kom in i vårt liv har hon blivit tjugo år yngre. Hon har en sån energi hon inte haft på många år. Är så glad och tacksam för Atlas, Douglas, och vår nya familj som tillkommit med Douglas.

Livet. Hur härligt och oförutsägbart det än må vara (eller inte vara) måste man hela tiden tänka kärlek.

No matter what, tänk alltid kärlek.

Vårt kärleksbarn <3

Min lilla stora kille?

Han ser helt enorm ut på denna bild tycker jag! Ingen liten bebis utan ett barn som tar upp hela min överkropp? Hehe. Men han är verkligen en liten bebis i de flesta andra aspekterna.

Igår gjorde jag en grej så Douglas hade honom i 1 1/2 timme och hur kan man ha sådana ambivalenta känslor inför det? För på ett sätt tyckte jag att det var så skönt att bara slappna av och inte tänka på något annat än mig själv för en timma samtidigt som jag fick hjärtklappning och sådant enormt stress påslag att vara utan honom?

Jag kände verkligen aaaaaaah vad skönt i en sekund och sen ville jag bara ha honom till mig igen och kände mig halv tills jag träffade honom igen.

Är det världens konstigaste känsla? Är jag ensam om detta eller är ni fler som känner så här där ute?